Vart tar alla gamla preppers vägen? Man vänjer sig.

Allmänt prat som inte har en koppling till någon befintlig kategori.
Användarvisningsbild
krösa-maja
Inlägg: 9
Blev medlem: 21 dec 2019 20:06

Vart tar alla gamla preppers vägen? Man vänjer sig.

Inlägg av krösa-maja »

På gamla forumet fanns för många år sedan ett gäng preppers som inte skriver där, eller här, längre. Jag funderar över vart de tagit vägen. Men så funderar jag på min egen aktivitet som avtagit de senaste åren och frågar mig, för att svara mig, varför. Svaret är: Man vänjer sig.

Med det menar jag att för min del har preppandet blivit en del av den jag är, att preppa/survla är lite av min identitet. Så pass att jag inte längre ser det som en speciell grej, inte en hobby, inte något speciellt utan en del av vardagen. Att bygga ett växthus av armeringsmattor och byggplast, plantera potatis på tidigare obrukad mark, ta in ved, elda i kaminen, skopa vatten ur den grävda brunnen har blivit vardag. Det finns inte mycket att berätta längre för det är ungefär lika intressant som att berätta om mina tidigare tunnelbaneresor till jobbet.

Jag tor man försvinner in i en vardag som är mindre prepp och mer vardagsliv och helt enkelt inte känner att det är något att orda om. Såg i en presentation att någon frågade vad en "extremprepper" är för något och började tänka. För den jag som jag var för tio år sedan är jag som jag är idag nog en extremprepper. Inte så att jag är extremt preppad men jag har blivit lite annan än jag var och mycket av det som nu är vardag skulle då varit konstigt. Jag upplevde det som speciellt och spännande att äta en middag av hemgjord mat. Idag är mycket av köttet hemjagat på egen mark, potatisen odlad på egen mark, äggen från egna höns och mjölet visserligen köpt men köpt på en kvarn som ligger i närheten för pengar jag fått för tjänster jag utfört.

Jag är långt från självförsörjande, det är fortfarande lönearbetet som håller mig igång men jag driver sakta mot att det blir mindre och mindre viktigt. Skulle jag bli utan jobb och utan a-kassa imorgon så skulle det bli jobbigt men det skulle gå. Den långsiktiga planen att fixa till allt så jag kan klara mig och familjen utan inkomster utanför det vi själva kan åstakomma är inte längre otrolig, bara svåruppnådd men jag jobbar på på det.

Förväntningarna på den egna förmågan stiger och ju mer jag åstakommer dess mer inser jag hur långt jag är från att klara mig själv. Då är det inte läge att berätta hur preppad man är - även om hela denna text är ett exempel på falsk blygsamhet. För att komma tillbaka till starten så har preppandet övergått till nån slags vardagssjälvständighet som, sedd inifrån, inte är så märkvärdig. Istället fastnar jag på alla misslyckanden och tillkortakommanden jag ser hos mig själv.

Varför skulle jag berätta om dem?
Användarvisningsbild
bastard
Inlägg: 3193
Blev medlem: 25 apr 2019 23:20

Re: Vart tar alla gamla preppers vägen? Man vänjer sig.

Inlägg av bastard »

:up: :up: :up: :up: :up:

att diskutera vad man inte fått att funka är bra på många sätt
dels så lär sig andra över ens egna misstag, dels så brukar man fundera lite mer på det om man själv rotar i det, ex genom att diskutera det
och då kan man ju även få, infallsvinklar från andra


men funderar med på vad som händer med folk efterhand
en del ger nog upp, en del har kommit till någon platå och håller sig där och fortsätter med livet , några dör, eller rättare sagt alla, men av dom som inte hörs av mera
några har kanske hittat folk irl som dom samarbeter med, någora går vidare ensamma

undras om någon anser sig vara färdig och sedan går vidare i livet?
if you listen to fools the mob rules
preppa , deppa eller fårk, välj själv
prepper, preppa, preppad,, survivalist, skit samma bara du förbereder dig
Användarvisningsbild
Ursus
Inlägg: 804
Blev medlem: 07 maj 2019 16:24
Ort: Norraste Norrland

Re: Vart tar alla gamla preppers vägen? Man vänjer sig.

Inlägg av Ursus »

Lärde känna några personer på det gamla forumet såsom att träffa dem fysiskt. Min depression var då för inbiten vilket gjorde att jag inte klarade av att hålla kontakten. Ångrar detta bittert idag.

Om ni finns här (ni vet vilka ni är), hojta gärna till via PM.

People who stand for nothing fall for everything
Användarvisningsbild
Charlie**
Inlägg: 732
Blev medlem: 16 maj 2019 13:21
Ort: I skogen, vid bäcken från fjället

Re: Vart tar alla gamla preppers vägen? Man vänjer sig.

Inlägg av Charlie** »

bastard skrev:
05 aug 2020 07:54
:up: :up: :up: :up: :up:

att diskutera vad man inte fått att funka är bra på många sätt
dels så lär sig andra över ens egna misstag, dels så brukar man fundera lite mer på det om man själv rotar i det, ex genom att diskutera det
och då kan man ju även få, infallsvinklar från andra
Precis så var det för mig och säkert för många andra. Det kan ju vara så att om man funderar kring sin egen säkerhet och krisberedskap, så söker man information på nätet och hittar då dessa forum för likasinnade. Har man helhetsbilden klar för sig söker man information om detaljerna eller vice versa. För mig var det detaljerna jag sökte. Jag hittade mycket intressant på SS men det tog säkert 2 -3 år innan jag själv reggade mig på SS-forumet och började delta aktivt där och sedan så flyttade jag över "verksamheten" hit till preppad.se. I dag har jag kommit ganska långt på vägen tycker jag. Men jag tycker fortfarande om att vända och vrida mina funderingar med andra.
bastard skrev:
05 aug 2020 07:54
men funderar med på vad som händer med folk efterhand
en del ger nog upp, en del har kommit till någon platå och håller sig där och fortsätter med livet , några dör, eller rättare sagt alla, men av dom som inte hörs av mera
några har kanske hittat folk irl som dom samarbeter med, någora går vidare ensamma

undras om någon anser sig vara färdig och sedan går vidare i livet?
Nyfikenheten blir till slut stillad eller så kommer man till en "platå" som du beskriver. Man har fått den kunskap man anser sig behöva och går vidare. Det kan också vara så att man tappar intresset helt enkelt. Antingen intresset för prepping eller intresset för forumet eller både och. Jag höll till på ett friluftsforum för länge sedan, där man delade med sig av erfarenheter och kunskaper och snappade upp nya ideér. Friluftslivet är fortfarande ett av mina stora intressen och en stor del av mitt liv men jag tappade intresset för forumet. Stämningen där var mycket "antijakt" och "antilandsbygd" Mycket storstadsfolk med nedlåtande attityd till inavlade och obildbara lantisar. Jag tröttnade till slut. Jag kommer faktiskt ihåg en tråd där som handlade om prepping eller rättare sagt om preppers. Det var en som hittat ett forum där människor förberedde sig för kriser. Antagligen var det SS-forumet. Det var en mycket raljerande och nedlåtande ton om socialt misslyckade och rädda individer som bunkrar mat och vatten, förberedde sig för samhällskalops, osv. Man vågade knappt påpeka att man hade en brandvarnare hemma ...ut i fall att. Detta var dessutom under cryptosporidiumutbrottet i min hemstad, då jag fyllde upp 80 liter vatten i dunkar hos en bekant med egen brun. Min väg till en fullfjättrad prepper, startades av en kris. Jag tycker jag att det är en trevligare och mer vänskaplig ton och atmosfär här än på de flesta andra forum så jag blir nog kvar här ett tag till.
"That rifle on the wall of the labourer's cottage or working class flat, is the symbol of democracy. It is our job to see that it stays there."
-George Orwell.
Beå
Inlägg: 33
Blev medlem: 10 aug 2020 12:14

Re: Vart tar alla gamla preppers vägen? Man vänjer sig.

Inlägg av Beå »

Det finns nog lika många skäl att man försvinner från forumen som det finns folk som försvinner från forumen,
Det kan vara en forumburnout. Det kan vara att man upplever att man outat sig själv för mycket och byter konto för att bli diskretare.
Det kan vara att annat blir viktigare i livet än forumet, eller än den aktiva preppingen.
Det kan vara att man upplever att forumen bara stampar i samma gamla diskussioner om optimal kniv eller vilket lågviktskök som är det enda rätta till BOB:en och varför alla andra kök kommer att leda till en för tidig, blodig, hungrig och brännskadad död.
Eller så är det som sagt att himlen inte ramlar ner och man vänjer sig.
One is none, two is one, a bunch is a few.
Skriv svar