En trevlig liten SAK
Efter att på nytt ha läst om Ursus "Victorinox Forester Wood" och fastnat vid kommentaren om norrbottens knivkultur så blev min längtan norr ut än mer intensifierad. Själv huserar jag i en (med svenska mått mätt) något större stad, en stad med visst storstadskomplex och betydligt sydligare läge än vilken norrbottnisk plats som helst.
För ett par år sedan så lusläste jag dock senaste revideringen av "knivlagen" och konsulterade därefter en och annan person inom ordningsmakten gällande betydelsen av "normalt bruk av fickkniv", och känner mig därför trygg med att min kniv ska kunna bäras här i de flesta sammanhang utan att väcka någon vidare anstöt, och ingen polis skulle få för sig att ens konfiskera den "såvida den inte bärs i en känsklig miljö eller situation". Och med en klassisk Victorinox i den här storleken så kan man ju få gjort betydligt mer än vad man först tror, jag har åtminstone nu under de senaste åren helt kommit att ompröva påståendet att "En Schweizisk armékniv är för dig som vill göra halvdant ifrån dig på jättemånga saker".
(Här vill jag också passa på att tipsa om Felix Immlers youtubekanal, det som den gubben inte har koll på gällande Victorinox/Wegners användbarhet är inte värt att veta. Länk:
https://www.youtube.com/c/FelixImmler/videos )
Jag bor som sagt på en ort som nog gärna beskriver sig som "en större stad", dock ligger min bostad i ytterkanten av staden, så medan det tar ungefär en kvart att nå centrum med normal trafik på dagen, så tar det ungefär lika lång tid för mig att hamna mitt ute i tassemarken om jag går till fots och väljer mina vägar rätt. Ambitionen har därför varit att skapa en egen fickkniv som hålls så slimmad som möjligt och ändå fungerar lika bra till vardagens alla småjobb som när kvällspromenaden styrs om till spontan skogspromenad, jag har gjort detta genom att montera isär en handfull traderafynd för att sedan välja den kombination av verktyg och bakfjädrar som passat mina mål, allt som allt så blev det
tre lager då jag valde att plocka bort konservöppnar/flasköppnar-lagret, och här är den:
- 619a522d7a5cb871730159.jpg (12.34 KiB) Visad 1228 gånger
(Ursäkta bildkvalitén, men jag kände att det inte behövdes några vidare detaljerade bilder för att nå inläggets pedagogiska mål)
Och med detta går jag nu in rakt på innehållet, verktygen är följande:
1. Litet knivblad. Detta är nog knivens mest använda redskap, av förklarliga skäl. Det klarar av merparten av sådant som man vill använda en fickkniv till i en "urban vardagsmiljö" samtidigt som det genom att se nästan skrattretande litet ut väcker minsta möjliga anstöt bland dem som skulle kunna ha synpunkter. Detta har även blivit knivens "slit och släng-blad", d.v.s. det som jag använder om jag ska göra något som är lite mer vårdslöst mot eggen, t.ex. skära kartong eller skrapa av något från en plan yta.
2. "Stort" knivblad (91mm som sagt). Det som de facto gör att kniven kan få kallas kniv, räddaren i nöden som används när det lilla bladet inte kan få jobbet gjort. Eftersom det används mer sällan så slipas/bryns det mer sällan, men jag är desto noggrannare med att hålla det här bladet riktigt skarpt och pålitligt.
3. Metallsåg/fil. Detta är nog "den udda fågeln" i leken, eller vad man nu säger. När jag väl demonstrerat kniven för vänner så har mer än en person frågat varför jag håller mig med den här filen istället för ett sågblad, men detta är nog den delen av kniven som jag är mest nöjd med. Först och främst så är det ju självklart underbart att kunna fila till diverse kanter som uppstått vid övrig användning av kniven så att man lämnar ett jämnt och snyggt jobb framför sig och inte bäddar för nytt trassel. Men jag har också upplevt att "metallsågen" gör sig bättre i skog och mark i många situationer där man annars skulle tro att den var onödig. Dessutom är det den här metallsågens bakfjäder (som ursprungligen höll ett minimalt stämjärn på baksidan) som möjliggör för mig att ha en syl på kniven trots att jag tagit bort konservöppnar/burköppnar-lagret. Ett flertal både vanliga och ovanliga användningsområden kan ses här:
https://www.youtube.com/watch?v=ozXUZ3JXcY0
4. Sax. Det finns inte så mycket mer att säga om den, förutom att jag anser att Victorinox tenderar att göra utomordentliga saxar. Min erfarenhet är att de så gott som alltid sopar banan med t.ex. Leathermans saxar av motsvarande storlek.
5. Sylen. Jag älskar den här typen av syl. Utmärkt att göra hål med, och funkar dessutom kanon att borra i trä med. Vill jag sedan vidga det nyborrade hålet så använder jag metallsågen för toppresultat.
6. Krok. Det här är nog den detalj som jag helst skulle byta ut mot något annat om jag bara hittat något att ersätta den med, men det är svårt. Sedan en tid tillbaka så kommer ju så gott som alla Victorinox saxar i den här storleken med en bakfjäder som håller en sådan här krok på andra sidan. Den är inte superanvändbar, och jag har inte hittat något annat redskap som passar bra att placera där utan större (riskablare) modifikationer. Men helt värdelös är den ändå inte, ibland är det bra att ha en liten krok till hands när man exempelvis jobbar med paracord och vill dra repet genom någon mindre ögla, och jag ser till att ha en liten repstump med dubbla ögon och en extra karbinhake placerade på nyckelknippan för att enkelt kunna improvisera diverse bärsystem för den här kroken (även om det fortfarande ännu inte är någonting jag fått praktisk användning av i verkliga livet).
7. Korkskruven. Älskad av vissa, avskydd av andra. "Onödig" enligt många, "oväntat användbar" enligt många (mig inräknad). Ett vanligt alternativ till korkskruven är ju den lilla stjärnskruvmejseln, men varje gång jag har använt en sådan på en victorinox så har jag mest känt mig orolig över att hela kniven ska gå i tusen bitar av att man drar åt skruvar för hårt med den. Däremot är korkskruven ett fenomenalt redskap för att få upp bångstyriga knytar, inte minst på paracordrep. Dessutom använder jag ofta korkskruven för att spänna fast kniven i diverse hållare (illustrerat på bilden ovan, där jag nu bara satte ett tofsband utanpå min plånbok och spände fast kniven för att demonstrera). Inuti korkskruven förvarar jag också en liten "glasögonskruvmejsel", vilket jag är väldigt glad för eftersom jag är riktigt närsynt och tidigare har varit med om helvetet att försöka leta efter en glasögonmejsel medan glasögonen varit obrukbara...
8. Pincett. Den sitter där den sitter, och gör vad den ska. Kommer ofta till användning. Kort och gott: bra skit.
9. Penna. Victorinox bläckpennor är bra trycksatta, räcker länge och går att skriva med i alla möjliga vinklar utan att bläcket krånglar, däremot är de helvetiska att hålla i med mina klumpiga fingrar. Som tur är så går det utmärkt att klämma fast pennan stadigt under kroken eller i korkskruven, stänga ihop redskapet, och använda hela den ihopfällda fällkniven som "handtag" till pennan.
10. Nålar. En knappnål med något större (och självlysande) huvud har jag kilar in på den vanliga nålplatsen under korkskruven, och precis bredvid har jag skurit en ny skåra inuti skållan så att jag även får med mig en andra reservnål (knappnål med betydligt mindre huvud).
Kort och gott: En liten oansenlig fickkniv med bara tre lager, som ryms i handflatan, men ändå kommer till användning så gott som dagligen i både innerstad och skogsmiljö.
), en längd paracord gör att jag kan bära åbäket runt halsen. Fulsydd med lädertråd och en håltång och dessutom exakt en nit för stilpoäng. I bottendelen figurerar en bit kärnved av asp; angripen av aspticka och därmed oerhört lätt att bearbeta. Silvertejpade ihop några bitar av denna asp och och sydde in den i lädret; hindrar bladet från att skära genom ifall man drar lite oförsiktigt.
