Jag medger: Jag är rädd. Hur hantera?

[FCR2]

Försöker också dra mer på "nyheterna", tycker det är svårt att hitta riktiga nyheter, journalisterna vet inte riktigt hur dom skall greppa läget.
Missade tex nyheten om att ett företag i ystad gav bort gratis handsprit, man fick ha med sig egen behållare. Såg bilder på folk med 20 liters dunkar. Någon hade kört från Pajala! Och jag får upp nyheten 20 timmar efter tidningen publicerat på nätet.

(Just nu är - 1,2° och heltäckande snötäcke!)

[Dancecommander]

Jag tycker att det svåra är att avgöra när det blir bugin. Hur mycket värre blir det? Vi vill ju få ut så mycket utav vardagen som möjligt, så det är svårt, tycker jag, att veta när det är dags att helt dra sig undan, med tanke på konsekvenserna. Räkningarna ska ju betalas.
Jag är rädd i den utsträckningen att jag ser hur illa Sverige AB står inför den myriad av möjliga scenarion som kommer med covid-19, och då jag har direkt insyn i sjukvården så vet jag hur läget på materialsidan ser ut, och det gör mig mycket orolig för vänner och släktingar i den sektorn.

Rädsla måste hanteras, och det gör du omedvetet genom att du anpassar dig till det nya normala. Rädslan går över.

[Omnivore]

Jag är rädd men också nyfiken. Jobbade i vården några år i ungdomen och har sett en del. Stått med skit upp till armbågarna och torkat när kollegan ulkat och gått ut. Tvättat infekterade liggsår på en snudd på skeletterad gammal människa. Hon dog förstås. Hade inte många dagar kvar när vi fick in henne. Det var sorgligt att tvätta de döda. Frustrerande att med dold ilska se efterlevande som inte bevärdigat sin gamla mormor med besök till jul ens gå och rota i lådorna efter värdesaker. Jag har sett patienter med skelettcancer som bokstavligen gått sönder när vi tvättat dem. Den smärta och skräck de genomled.

Jag skall fylla 68 i sommar och vill ju gärna göra det. Vi isolerar oss så gott det går i huset och jag är glad att inte bo i lägenhet i Stockholm längre. Nu har vi ett stort Lidl tvärs över vägen och både Maxi och CityGross inom 500 meters avstånd. Jag och dramaten går och handlar tidigt på morgnarna när det behövs mjölk eller annat. Bröd bakar jag och frysen är välfylld sedan tidigare. Pizzabudet kommer när vi ringer. Köksträdgård och rabatter kommer att tas om hand som vanligt. Maken har redan jobbat hemifrån i två veckor och är frisk. Vi har en god chans att klara oss.

Men det tar på nerverna att läsa skildringarna av hur sjukdomsförloppet går till i de svåra fallen. De som drunknar i sina egna lungor. Det vill jag inte att någon människa skall genomlida. Ändå händer det. Var rädda om er allihopa.

[bastard]

i och för sig, det första och viktigaste är ju redan gjort
1 bli medveten om det
2 fundera på vad man kan göra åt det

(3 forumera här )

[Abbe]

bryr mig inte så mycket, det hjälper

minska dina egna risker till den grad du känner dig konfortabel, men har du snuva så ska du ju stanna hemma...

Försöker minska riskerna så gott det går, men känns svårt... Bor i lägga med sex andra hushåll och jobbar med 150 andra på arbetet. Om droppsmitta är den drivande smittovägen är det kinkigt med hostningar och nysningar. Jobb hemifrån kan min arbetsgivare inte erbjuda, för många program som inte går att köra på distans

Men du har helt rätt, att försöka att inte bry sig är nog en bra ingång. Men det är också en svår balans, vill följa med i nyheterna och se hur det utvecklas men det tynger också...

Har du möjlighet att ta semester/ tjänstledigt kunde det vara en möjlighet och resa till de dina ett tag. Röra dig ute i skog och mark som du gillar och komma bort lite från oroshjulet. Mycket möjligt att en arbetsgivare går med på detta dessa tider.

[Olyckskorpen]

Håller med, oron kan bli betungande. Mina stresshanteringstekniker är dessa:

- Om det känns jobbigt men du vill hålla dig uppdaterad kan du, som skrivits tidigare tror jag, begränsa medieintaget. Säg max 30 minuter per dag, forumet inkluderat. Då har du daglig koll på läget (att inte veta kan också vara stressigt) men slipper bli påmind om alla dåliga nyheter 23,5 timmar i sträck. Spendera resten av din lediga tid med saker du blir glad av: gå i skogen, träna, kolla serier eller vad det än må vara

- Jag försöker också ta ett steg tillbaka och fundera över vilka åtgärder som är rimliga givet risken, och hur stor del av stressen som är konstruktiv. Att göra en rimlighetsanalys av läget tycker jag kan vara skönt. Plus, att agera hjälper en psykiskt, särskilt mot diffusa hot som det här.

- Om det känns som krisen är akut: STOP. Stanna, tänk, orientera, planera.

För övrigt lite fint med en tråd om det här tycker jag. Vi är många som känner som du.

[Ursus]

Tack för att ni finns, goa preppers, känns gott att läsa era råd och veta att jag inte är ensam!

Angående att hålla sig från jobbet medelst semester eller diskussion med chefen, det stora problemet är att jag och min grupp har en nyckelfunktion på företaget som är mycket viktig för verksamheten (åtminstone enligt de högre hönsen ), så det ser inte bättre ut än att vi måste jobba tills antingen vi eller företaget stupar. Samtidigt kan vi inte jobba hemifrån... Dålig IT som gör att vissa nyckelprogram inte går att köra på distans. Det suger hästpung, men verkar inte bli bättre.

Kan bara hoppas på att företaget tar detta på tillräckligt stort allvar för att bannlysa alla med symptom, men min tro börjar falna... Nu har en pappaledig kollega medelst sociala medier antytt coronasmitta, och han skulle kommit tillbaka nästa vecka. Nära ögat.

[Marie]

Om man misstänker att man kan tillhöra riskgrupp... utgå från att du är det.
Tala om för arbetsgivaren att du tillhör riskgrupp. Ingen kommer begära läkarintyg på det. Säg att du är rädd att gå till jobbet då det är vanligt förekommande att folk får väldigt milda symptom och väljer att gå till jobbet iallafall. Begär att du ska få ledigt eller utföra vissa arbetsuppgifter hemifrån om de har något att erbjuda.
Bara att tala till chefen på ett sådant sätt brukar oftast få med-förståelse och de brukar ofta vara okej med alternativ lösning.

När det gäller nyheter som kan få en att må sämre än vad det behövs.
Ta en timeout från allt. Riksnyheter, lokala nyheter, även detta forums trådar, facebook osv Någon du kanske PM'ar med dig här inne kan ge dig en headsup om det är något specifikt som händer där du bor.

Jag tar mig själv som exempel så du får perspektiv.
Jag tillhör riskgrupp, dock vet jag inte hur stor risken är, så jag utgår från det värsta.
Jag träffar inte andra människor inomhus "punkt-slut". Utomhus håller jag behörigt avstånd och om jag känner att vinden ligger på, så ser jag till att personen jag pratar med står i min medvind, så om personen hostar så blåser det inte på mig.

Den 19:e mars bestämde jag mig för en nyhets-timeout på grund av att jag insåg att skiten går åt pipan och det är inte ett dugg jag kan göra åt det mer än att se på och nyheter gjorde mig bara nedstämd då mina egna teorier jag målade upp i början av februari har näst intill inträffat.
Så inga nyheter, inget läsande på detta forumet, bara PM varje dag, inget coronasnack med vänner. efter en vecka började jag titta på lokala nyheterna för att bara hålla mig uppdaterad på lokal nivå.
Nu 1vecka o 5dagar börjar jag kika i trådarna här inne.. Jag utesluter Nyheter o specifika coronatrådar, de markerar jag som lästa efter jag kikat i de trådarna som inte handlar om eländet.

Framöver ska jag börja med att kolla riksnyheterna två dagar i veckan för att hålla mig uppdaterad.. omvärlden struntar jag i.. jag kan ändå inget göra åt det.

[bokmalen]

efter en vecka började jag titta på lokala nyheterna för att bara hålla mig uppdaterad på lokal nivå.

Här tycker jag lokala nyheterna visar allt möjligt konstigt, men inget som håller mig informerad om vad som händer lokalt

Men jag tror du gör rätt, det blir nog bara oroande att få "nyhets overload", och våra politikers presskonferenser gör mig så förbannad så att man antagligen hamnar i riskgrupp bara av blodtryckshöjningen.

[Charlie**]

Jag är själv i riskgruppen både till ålder samt att jag har diabetes typ II. Jag har gjort klart detta för min arbetsgivare och mina kollegor. Om någon av dem hostar i min närhet så smäller det. Skämt å sido. Det bästa sättet att undgå smitta, är att utgå från att man redan är smittad och anamma ett beteende som att man inte vill smitta andra.
Nu är det så att vi alla ska igenom denna skit, vare sig vi vill eller inte. Det gäller bara att göra allt för att skjuta på sin infektion till efter att epidemin klingat ut, då det finns större möjligheter till vårdmöjligheter.