Det är svårbesvarade frågor du grubblar på!maskros skrev: ↑01 jul 2020 12:57Gammal diskussion men intressant ändå tycker jag.
Om jag sitter med lån jag tagit för att förbättra min bostad, exempelvis några hundra k för att fixa en fet solanläggning och ekonomin brakar. Kan man då inte tänka sig att det blir nån form av reset eller helikopterpengar eller nåt? Är det inte risk att man går miste om massa godsaker bara för att man sitter och håller igen för att vara skuldfri?
Senaste åren, sen jag på allvar betat av mina skulder, har de som lånat och köpt gjort lysande affärer. Bott gratis i trevliga hus eller lägenheter medan jag lagt undan vad jag kunnat och blivit väldigt försiktig med pengar. Ser man bakåt har jag gjort fel, med lite lån och lyxigare boende hade jag "tjänat" pengar som jag nu inte har.
Lite bitter, visst, men det kan man väl få vara?
Det finns förstås en risk att lån och ekonomi som skiter sig slutar med att jag blir av med jobbet och tvingas sälja med förlust, bara för att jag tog lånen och det är därför jag inte gör slag i saken och lånar pengar. Men hur stor är den risken? Det verkar som att man är beredd att ösa pengar över marknaden för att hindra systempåverkande förändringar. De som har affärer nära penningutloppen (finans) tjänar förstås på det medan den som är försiktig och sparar förlorar. Det är en lärdom jag har väldigt svårt att ta till mig.
Idealet, som jag givetvis inte är ensam om att fundera på, är att hitta något man kan låna till, köpa och sedan sälja om det skiter sig. Utan att förlora på det men samtidigt vara med i det gôtta av en härlig lånefest. Vad skulle det vara? Även om man hittar det, får man låna (tillräckligt mycket) till det? Exempelvis är det gissningsvis helt ok att köpa 1000 ha skog eller en hyresfastighet på lån när räntorna är låga och inflationen kommer att sticka iväg men...
Du har rätt, det är förbittrande att göra avsteg från lånebaserad konsumtion när det ännu inte har hänt något. Men det är väl en del av "risken" med att vara prepper. Om man på allvar tror att världen kan försämras, och snabbt, under ens livstid... Ja, då måste man ta "the leap of faith" och göra investeringar som andra tycker är konstiga och avstå från sådana som de tycker är förnuftiga.
Om jag verkligen ser analytiskt och introspektivt på mitt liv:
Jag skulle egentligen inte vilja ha en SUV med fyrhjulsdrift, jag skulle vilja ha en slik halvsportig bil som kan susa fram på asfalten utan gasmotstånd. Men då är det också ett helvete om jag måste ut på dåliga vägar i fredstid eller ofredstid av någon anledning.
Jag skulle egentligen inte vilja spendera en massa tid med att lära mig alla märkvärdiga färdigheter som jag kan, utan leva mitt unga liv med att resa och knulla runt på semesterorter. Men då äntrar man också medelåldern med skulder upp till öronen utan att ha gjort något vettigt med sin tid; med efterföljande livskris.
Jag skulle egentligen inte vilja bo häruppe i misären året runt, utan göra som alla andra unga och flytta till någon sydligare storstad. Men coronan har visat att just sådana ställen kan bli dödsfällor i en pandemi.
Vad menar jag med "egentligen"? Menar jag att jag egentligen inte vill vara prepper? Ja och nej. Nej, jag skulle hellre vilja göra något annat med livet. Men ja, jag tror fullblodat på att något kommer att hända och snart, och jag har varit så pass nära döden i mitt liv att jag vet detta: När man väl är där, vid kanten av avgrunden, så kommer man att vilja leva, och har man då inte färdigheterna att göra det så går det inte. Universum tar inte hänsyn till vad du vill, bara vad du kan.
Det jag försöker göra, ekonomiskt och filosofiskt, för att mildra dessa tankar, är att inte jämföra mig med andra och istället försöka hitta tillfredsställelse i situationen. Jag är fullständigt skuldfri, och det är skönt att veta att jag inte är beroende av ett slavjobb för att kunna amortera åt banken. De flesta människor tänker inte så långt förrän de faktiskt hamnar i den situationen. De kan inte ens tänka sig att mista ett jobb förrän det händer.
Jag sparar i madrassen, mer eller mindre (OK, jag har ett vanligt sparkonto), och då får jag inte mycket ränta, men då behöver jag inte heller sitta och älta på aktiemarknaden och följa dess upp- och nedgångar. Och som det har visat sig över åren kan saker hända snabbt.
Jag må inte ha det senaste av allt, men behöver man det? Jag har en hygglig, halvbillig smartphone som duger gott åt mig. En duglig bil. En hyreslägenhet som må kosta en del i månaden, men där jag slipper bekymra mig om snöskottning, rep, och underhåll.
Ändå har jag ganska mycket pengar över trots att min lön inte är speciellt bra. Hur? Genom att i allmänhet leva sparsamt. Jag går eller cyklar till jobbet, således inga löpande bensinkostnader. Jag äter oftast enkelt med basvaror som grund, men kan ta en lunch ute nån gång i veckan om jag känner för det. Jag dricker ungefär två gånger per år; nyår och midsommar, bara där kan det gå åtskilliga tusenlappar i månaden för många. Jag har inte ens sprit hemma. Det finns mycket man kan göra.
Vet inte hur mycket röd tråd det vart i detta, men... Skog skulle helt klart vara en investering, och om du vill investera i solceller är det aldrig en dålig sak. Man behöver inte vara rädd för att ta ett lån, tror jag, om det verkligen är något av nytta. En fullständig ekonomisk kollaps skulle nog troligt innebära att ingen skulle veta vem som är skyldig vad...