Pensionerad polishund
Postat: 07 jan 2021 21:24
Hade i många år haft en önskan om en att få glädjen att få ha en fyrbent vän. Till min stora glädje vart jag för några år sedan tillfrågad om jag ville ta ”över” en mallinois från polisen som passerat sin ålder 10 år.
Utan direkt hundvana så kan jag erkänna att jag var lite orolig de första veckorna... Men vilket psyke denna underbara hund hade Otroligt lydig o med på noterna. Går ibland till hans grav o berättar hur mkt jag saknar honom! Gråter aldrig förutom den dagen det oundvikliga vart ett faktum.... Ändå glad att vi fick nästan 2 år tillsammans. Visst lite som att få småbarn igen då han hatade o bli lämnad ensam! Han skulle va med mig o skydda mig! Helt orädd var han jag var tom tvungen att binda honom då jag fällde träd eller gjorde något så basalt som att dyka ned i en tjärn där han inte skulle kunna ta sig upp! Han skulle vara så nära mig o hjälpa om möjligt....
Saknar dina kloka ögon o glada leende Ibland var det nästan läskigt hur han tycktes se igenom mig o försökte tyda min sinnesnärvaro.... Med detta sagt tror jag inte just att min kompis var speciell! Utan att djur har en större varseblivning. Något som vi till mans har förlorat genom åren....
Ps Skriver detta för att jag förhoppningsvis kommer skaffa en ny fyrfota kompis. Som en påminnelse till mig själv!
Utan direkt hundvana så kan jag erkänna att jag var lite orolig de första veckorna... Men vilket psyke denna underbara hund hade Otroligt lydig o med på noterna. Går ibland till hans grav o berättar hur mkt jag saknar honom! Gråter aldrig förutom den dagen det oundvikliga vart ett faktum.... Ändå glad att vi fick nästan 2 år tillsammans. Visst lite som att få småbarn igen då han hatade o bli lämnad ensam! Han skulle va med mig o skydda mig! Helt orädd var han jag var tom tvungen att binda honom då jag fällde träd eller gjorde något så basalt som att dyka ned i en tjärn där han inte skulle kunna ta sig upp! Han skulle vara så nära mig o hjälpa om möjligt....
Saknar dina kloka ögon o glada leende Ibland var det nästan läskigt hur han tycktes se igenom mig o försökte tyda min sinnesnärvaro.... Med detta sagt tror jag inte just att min kompis var speciell! Utan att djur har en större varseblivning. Något som vi till mans har förlorat genom åren....
Ps Skriver detta för att jag förhoppningsvis kommer skaffa en ny fyrfota kompis. Som en påminnelse till mig själv!