Mariehamn, Ålands Sjöräddningssällskap. 21.55 20 Juni 2024
Sen kom hon på.
- " Anna, kom upp hit är du snäll, låt cyklarna stå." ropade Kerstin riktat mot trappan.
- " Okay mamma." hördes Annas röst utifrån.
De kunde höra hur dörren nere vid entren öppnades och strax fotsteg i trappan till övervåningen. Sen dök Anna upp vid dörröppningen.
- " Hej!" sa Anna med ett leende. De andra nickade och log mot henne.
- " Anna, berätta vad du vet om Solstormar och Norrsken." sa Kerstin. Hon hade kommit på att Anna hade visat stort intresse för allt som hade med Solstormar och Norrsken de senaste åren.
Hon gav faxmeddelandet till Anna som storögt läste.
- " NOOA." Sa Anna med låg röst och stora ögon. Hon vände sig till sin mor.
- " Mamma, det här verkar inte bra. Carrington, vet ni vad det är?"
Anna tittade på de andra. De skakade på sina huvuden.
- " Om den här utskriften inte är fake så kan det är vara en riktigt kass grej." Sa hon. Hon tog ett par snabba steg fram till en telefon som låg på bordet och lyfte luren. Den var helt död och hade en lätt konstig doft. Hon tittade på sin mamma och sa.
- " Den verkar lätt bränd."
- " Vad menar du?" Sa Karl som tittade på Anna som om hon var sjuk. Anna tittade på sin mamma och sa: EMP
För att vara nyss fyllda 15 år hade Anna lite märkliga intressen. Hon hade bland annat lärt sig massor om norrsken och solstormar och sökt massor av information på nätet de senaste året och på så sätt hittat flera sidor och forum som inte bara behandlade ämnet, utan även hur effekterna kunde te sig i verkligheten.
Nu verkade det som om hennes kunskaper kanske kunde komma till användning?
Fiktion: Stormen
Re: Fiktion: Stormen
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
Anna förklarade vad en solstorm och svarta fläckar var samt vad som hade hänt under Carringtonhändelsen och vad liknande större händelser hade ställt till med framför allt för det som har med elektricitet och långa ledningar att göra.
De båda männen tittade på henne med öppna munnar.
Hon förklarade även att man kan skydda sig, men att det är svårt för nästan all elektronik har någon form av antenn eller ledning som gör den sårbar eftersom dom direkt leder den enorma energin direkt in till den känsliga elektriska utrustningen som blir förstörd nästan omedelbart.
Därav lukten från telefonen på bordet.
De båda männen fortsatte att titta på henne med öppna munnar.
Kerstin sa.
- " Mycket bra älsklingen, men vad tror du vi kan göra eller måste göra nu?"
Kerstins instinkt sade henne att man borde ta skydd på ett säkert ställe och få tag i vatten och mat för att kunna hålla ut ett tag. Men var fanns det, samt hur skulle man komma dit?
Anna sa.
- " Mamma, jag vet inte. Om detta var en tillfällig händelse så borde saker och ting börja bli som vanligt när man börjar byta ut det som är trasigt?"
Kerstin tittade ut genom fönstret. Två timmar till solnedgång och det där Norrskenet fortsatte att dansa över himmelen ovanför dom.
De båda männen tittade på henne med öppna munnar.
Hon förklarade även att man kan skydda sig, men att det är svårt för nästan all elektronik har någon form av antenn eller ledning som gör den sårbar eftersom dom direkt leder den enorma energin direkt in till den känsliga elektriska utrustningen som blir förstörd nästan omedelbart.
Därav lukten från telefonen på bordet.
De båda männen fortsatte att titta på henne med öppna munnar.
Kerstin sa.
- " Mycket bra älsklingen, men vad tror du vi kan göra eller måste göra nu?"
Kerstins instinkt sade henne att man borde ta skydd på ett säkert ställe och få tag i vatten och mat för att kunna hålla ut ett tag. Men var fanns det, samt hur skulle man komma dit?
Anna sa.
- " Mamma, jag vet inte. Om detta var en tillfällig händelse så borde saker och ting börja bli som vanligt när man börjar byta ut det som är trasigt?"
Kerstin tittade ut genom fönstret. Två timmar till solnedgång och det där Norrskenet fortsatte att dansa över himmelen ovanför dom.
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
- " Men vad är EMP?" frågade Karl.
Kerstin vände sig om och sa.
- " Elektromagnetisk Puls. En mycket kortvarig, bredbandig och energirik puls av elektromagnetism som bland annat uppstår vid kärnvapenexplosioner."
- " Men det är nog inte det som vi har att göra med här. Det är nog som Anna säger. Och det betyder att i princip ingen elektronik fungerar, åtminstone inte den som finns här som har blivit direkt exponerad. Var låg kortvågen som ni har på bordet? Tror ni den kan fungera?"
Kerstin tittade på dom båda männen.
Återigen sa Karl.
- " Eftersom den inte har använts på ett tag så låg den nere i blykistan i källaren under kontoret."
- " Blykistan?" Sa Anna.
- " Ja, vi har en gammal kista som någon för många år sedan lyfte ner i källaren och efter det har ingen orkat flytta upp den på grund av vikten. Den lyftes hit av några Britter under 60-talet som en del av någon hemlig test de gjorde i början av det Kalla kriget när Ryssarna for omkring häromkring." sa Karl.
Anna och Kerstin tittade på dom båda männen och sa nästan i munnen på varandra:
- " Kan ni visa den?"
Karl log och sa.
- " Javisst, följ mig."
De började gå ner för trappan.
Kerstin vände sig om och sa.
- " Elektromagnetisk Puls. En mycket kortvarig, bredbandig och energirik puls av elektromagnetism som bland annat uppstår vid kärnvapenexplosioner."
- " Men det är nog inte det som vi har att göra med här. Det är nog som Anna säger. Och det betyder att i princip ingen elektronik fungerar, åtminstone inte den som finns här som har blivit direkt exponerad. Var låg kortvågen som ni har på bordet? Tror ni den kan fungera?"
Kerstin tittade på dom båda männen.
Återigen sa Karl.
- " Eftersom den inte har använts på ett tag så låg den nere i blykistan i källaren under kontoret."
- " Blykistan?" Sa Anna.
- " Ja, vi har en gammal kista som någon för många år sedan lyfte ner i källaren och efter det har ingen orkat flytta upp den på grund av vikten. Den lyftes hit av några Britter under 60-talet som en del av någon hemlig test de gjorde i början av det Kalla kriget när Ryssarna for omkring häromkring." sa Karl.
Anna och Kerstin tittade på dom båda männen och sa nästan i munnen på varandra:
- " Kan ni visa den?"
Karl log och sa.
- " Javisst, följ mig."
De började gå ner för trappan.
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
-
Preppad212121
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 30 jun 2021 21:34
Re: Fiktion: Stormen
Följer med spänning och blir glad när det kommer nya delar. 
Re: Fiktion: Stormen
//Tank
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
När de kommit ner för trappan och skulle gå ner i den gamla källaren, som hade funnit på denna plats i ett par hundra år och varit del av flera olika byggnader över tiden, kom Karl på sig med att varken ljusknappen eller hans ficklampa fungerade när han skulle gå ner i mörkret den sista biten.
Han suckade och ropade upp till Johan.
- " Johan, kan du komma ner med en tänd lykta?.
En grymtning hördes uppifrån och steg hördes när Johan var på väg ner i trappan.
Samtidigt hördes det skrammel utifrån.
Karl tittade ut genom fönstret och såg hur två yngre män höll på att snubbla runt med de cyklar som Kerstin och Anna kommit cyklade på.
- " Era cyklar!" Sa Karl och vände sig om till Kerstin.
Både Kerstin och Anna var strax på väg ut genom dörren för att se vad som var på gång.
Utanför hade två unga männen problem med att få med sig de två cyklarna som satt fast i varandra med en tunn wire som syntes dåligt om man inte var uppmärksam.
Kerstin ropade högt.
- " Vad i hela friden håller ni två på med?!" Hon tittade strängt på de två unga männen som nu släppte cyklarna och tittade på Kerstin med dumma miner.
- " Förlåt frun, det var inte meningen att försöka stjäla cyklarna, vi trodde de var övergivna och eftersom vår bil inte startade och mobilerna inte fungerar och vi bor på andra sidan stan, uppe vid Jomala, så tänkte vi låna dom." sa den ena unga mannen.
- " Eller hur?" Sa Anna med en ilsken min. Hon tittade argt på dom båda, men bytte strax min när hon såg att den ena blonda unge mannen tydligen tittade tillbaka på henne med en nyfiken leende blick.
Kerstin såg blickarna och sa.
- " Då kan ni ju sätta tillbaka cyklarna där ni hittade dom och börja gå hemåt." Hon flyttade sig så att hon ställde sig i vägen mellan Anna och den blonde ynglingen. Anna fnös och flyttade sig så att hon hade fri sikt.
Ynglingarna nickade skamset och började släpa tillbaka cyklarna och ställde dom försiktigt mot den stolpen som de tidigare stod lutade mot.
Karl och Johan hade kommit ut nu och tittade på med flinande miner när Kerstin tagit kommandot om situationen.
Karl sa.
- " Janne och John, nu kommer er far inte att bli glad när han får höra att ni försökt stjäla cyklar från våra turister, och därtill Svenska Marinen!."
Båda tittade upp på Karl med en viss förvåning och delvis skamsen min.
- " Snälla, säg inget till pappa, det var ju ett misstag!" Sa den som verkade vara den äldre av de två. Hans min var bedjande.
Karl skrattade till och sa.
- " Då får ni gottgöra det hela med att bjuda Damerna och deras familj på middag i alla fall!"
De två ynglingarna tittade på varandra. Den ena såg besvärad ut, den andra tittade sen på Anna med ett leende.
Han suckade och ropade upp till Johan.
- " Johan, kan du komma ner med en tänd lykta?.
En grymtning hördes uppifrån och steg hördes när Johan var på väg ner i trappan.
Samtidigt hördes det skrammel utifrån.
Karl tittade ut genom fönstret och såg hur två yngre män höll på att snubbla runt med de cyklar som Kerstin och Anna kommit cyklade på.
- " Era cyklar!" Sa Karl och vände sig om till Kerstin.
Både Kerstin och Anna var strax på väg ut genom dörren för att se vad som var på gång.
Utanför hade två unga männen problem med att få med sig de två cyklarna som satt fast i varandra med en tunn wire som syntes dåligt om man inte var uppmärksam.
Kerstin ropade högt.
- " Vad i hela friden håller ni två på med?!" Hon tittade strängt på de två unga männen som nu släppte cyklarna och tittade på Kerstin med dumma miner.
- " Förlåt frun, det var inte meningen att försöka stjäla cyklarna, vi trodde de var övergivna och eftersom vår bil inte startade och mobilerna inte fungerar och vi bor på andra sidan stan, uppe vid Jomala, så tänkte vi låna dom." sa den ena unga mannen.
- " Eller hur?" Sa Anna med en ilsken min. Hon tittade argt på dom båda, men bytte strax min när hon såg att den ena blonda unge mannen tydligen tittade tillbaka på henne med en nyfiken leende blick.
Kerstin såg blickarna och sa.
- " Då kan ni ju sätta tillbaka cyklarna där ni hittade dom och börja gå hemåt." Hon flyttade sig så att hon ställde sig i vägen mellan Anna och den blonde ynglingen. Anna fnös och flyttade sig så att hon hade fri sikt.
Ynglingarna nickade skamset och började släpa tillbaka cyklarna och ställde dom försiktigt mot den stolpen som de tidigare stod lutade mot.
Karl och Johan hade kommit ut nu och tittade på med flinande miner när Kerstin tagit kommandot om situationen.
Karl sa.
- " Janne och John, nu kommer er far inte att bli glad när han får höra att ni försökt stjäla cyklar från våra turister, och därtill Svenska Marinen!."
Båda tittade upp på Karl med en viss förvåning och delvis skamsen min.
- " Snälla, säg inget till pappa, det var ju ett misstag!" Sa den som verkade vara den äldre av de två. Hans min var bedjande.
Karl skrattade till och sa.
- " Då får ni gottgöra det hela med att bjuda Damerna och deras familj på middag i alla fall!"
De två ynglingarna tittade på varandra. Den ena såg besvärad ut, den andra tittade sen på Anna med ett leende.
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
Plats: MSBs kontors källare "bunkern" i Karlstad. Klockan 21.05 20 juni 2024
GD för MSB:
- " Nå, hur ser det ut?" Hon vände blicken mot teknikern. Han satt med rynkad panna och knappade på sin dator.
Ett antal olika fönster öppnades och visade status på olika kommunikationslänkar och signalstyrkan på dom.
- " Just nu inte så bra" Hans min var bekymrad.
- " Det ser ut som om fibern över Atlanten, TAT, och de förgreningar som finns från den till oss och via de säkra nätet är operativt, men inte många av noderna till kommuner och Landssting fungerar. Jag antar att de inte hade säkrat upp sin infra för denna typ av händelse?"
GD för MSB grymtade.
- " Nu har vi inte tid för spekulationer, jag behöver fakta och veta vad som fungerar och vilka vi har samband med."
Teknikern tittade ner på sin skärm igen.
- " Vi verkar ha samband med delar av försvarsmakten, som det ser ut just nu. Jag kan dock inte avgöra just nu på vilken nivå."
GD:
- " Och huvudstaden?" Med det menad hon så klart Rosenbad och regeringen.
- " Kanske, svårt att säga. Signalen är inte ren. Jag skall se om jag kan få fram mer information." sa teknikern.
Med en suck vände sig GD om för att se hur resten av personalen i rummet arbetade med det de nu gjorde.
Hon kände med ens hur trött hon var och att den senaste tidens långa arbetsdagar utan riktig mat, vila eller motion kanske började ta ut sin rätt?
GD för MSB:
- " Nå, hur ser det ut?" Hon vände blicken mot teknikern. Han satt med rynkad panna och knappade på sin dator.
Ett antal olika fönster öppnades och visade status på olika kommunikationslänkar och signalstyrkan på dom.
- " Just nu inte så bra" Hans min var bekymrad.
- " Det ser ut som om fibern över Atlanten, TAT, och de förgreningar som finns från den till oss och via de säkra nätet är operativt, men inte många av noderna till kommuner och Landssting fungerar. Jag antar att de inte hade säkrat upp sin infra för denna typ av händelse?"
GD för MSB grymtade.
- " Nu har vi inte tid för spekulationer, jag behöver fakta och veta vad som fungerar och vilka vi har samband med."
Teknikern tittade ner på sin skärm igen.
- " Vi verkar ha samband med delar av försvarsmakten, som det ser ut just nu. Jag kan dock inte avgöra just nu på vilken nivå."
GD:
- " Och huvudstaden?" Med det menad hon så klart Rosenbad och regeringen.
- " Kanske, svårt att säga. Signalen är inte ren. Jag skall se om jag kan få fram mer information." sa teknikern.
Med en suck vände sig GD om för att se hur resten av personalen i rummet arbetade med det de nu gjorde.
Hon kände med ens hur trött hon var och att den senaste tidens långa arbetsdagar utan riktig mat, vila eller motion kanske började ta ut sin rätt?
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
Plats: Stockholm. Stokabs kulvert, norr om Norra länken E4:an Klockan 21.30 20 juni 2024
Endast tre brandbilar arbetade febrilt med att begränsa skadan av den Airbus A330 från flygbolaget SAS som hade droppat som en sten från himmelen vid inflygning mot Arlanda och med en chans som var mindre än att vinna på Eurojackpot kraschat med 182 passagerare rakt in i den delen av Norra länken som ligger precis öster om Karolinska sjukhuset, som även inhyste den kulverten som flera av de fiberlänkar som passerade genom landet gick i.
En av de fibrer som fanns här var den enda fiber som hade hunnit uppgraderas till en så kallad säker länk och var designad för att tåla de flesta former av störningar, dock inte ett flygplan som kraschar rakt in i den.
Flygplanskraschen hade mer eller mindre förintat den delen av E4:an som passerade här och vägen var totalt oframkomlig. Därav så få brandbilar på plats.
Det som var värre var att allt samband till huvudstadens styrande delar så som Rosenbad, Försvarshögkvarteret samt de andra myndigheter eller organ som fanns i huvudstaden och var beroende av internet för kommunikation nu var helt avskurna sambandsmässigt från resten av landet.
Den heta branden från flygbränslet skulle brinna minst ett halvt dygn till. Att återupprätta sambandet skulle ta mycket längre tid.
Endast tre brandbilar arbetade febrilt med att begränsa skadan av den Airbus A330 från flygbolaget SAS som hade droppat som en sten från himmelen vid inflygning mot Arlanda och med en chans som var mindre än att vinna på Eurojackpot kraschat med 182 passagerare rakt in i den delen av Norra länken som ligger precis öster om Karolinska sjukhuset, som även inhyste den kulverten som flera av de fiberlänkar som passerade genom landet gick i.
En av de fibrer som fanns här var den enda fiber som hade hunnit uppgraderas till en så kallad säker länk och var designad för att tåla de flesta former av störningar, dock inte ett flygplan som kraschar rakt in i den.
Flygplanskraschen hade mer eller mindre förintat den delen av E4:an som passerade här och vägen var totalt oframkomlig. Därav så få brandbilar på plats.
Det som var värre var att allt samband till huvudstadens styrande delar så som Rosenbad, Försvarshögkvarteret samt de andra myndigheter eller organ som fanns i huvudstaden och var beroende av internet för kommunikation nu var helt avskurna sambandsmässigt från resten av landet.
Den heta branden från flygbränslet skulle brinna minst ett halvt dygn till. Att återupprätta sambandet skulle ta mycket längre tid.
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
Varifrån kom då dessa tre brandbilar?
Stockholm har ett antal vägar runt och igenom Storstockholm med tunnlar som en viktig del för att korta ner sträckor och kunna få fram trafiken till och från olika delar av staden.
I flera av dessa befann sig fordon som på detta viset undkom energivågen som slog ut så mycket elektronik. Tre av dessa var brandbilar från Solna brandstation som precis befann sig i den djupaste delen av södra länkens tunnel på väg norrut. Dessa tre fordon, 233-2010, 233-2020 och 233-2030 med full besättning var de enda brandbilar som fungerade inom norra delen av Stockholm. De hade nu satts in i den svåra flygplanskraschen men skulle längre fram få en betydligt viktigare roll, men ditt var det några dygn till.
Stockholm har ett antal vägar runt och igenom Storstockholm med tunnlar som en viktig del för att korta ner sträckor och kunna få fram trafiken till och från olika delar av staden.
I flera av dessa befann sig fordon som på detta viset undkom energivågen som slog ut så mycket elektronik. Tre av dessa var brandbilar från Solna brandstation som precis befann sig i den djupaste delen av södra länkens tunnel på väg norrut. Dessa tre fordon, 233-2010, 233-2020 och 233-2030 med full besättning var de enda brandbilar som fungerade inom norra delen av Stockholm. De hade nu satts in i den svåra flygplanskraschen men skulle längre fram få en betydligt viktigare roll, men ditt var det några dygn till.
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...
Re: Fiktion: Stormen
Plats: Över södra Sverige på 36km höjd. 23.30 20 Juni 2024
En spaningssatellit som låg på geostationär bana över Östersjön med kodnamnet Aurora-06 visade en tydlig optisk bild av hur nedsläckt och mörkt det var på land från söder om Jönköping och norrut.
Satelliten hade överlevt med det mesta av sina instrument utom den bredspektrumanten som inte gick att skydda när energivågen sköljde in.
Den hade även slut på bränsle och kunde inte göra några undanmanövrar längre och var skedulerad att tas ur bruk om 6 månader.
Men än kunde den visa hur det såg ut genom sin högupplösta kamera som nu spanade ut över en allt mörkare del av Skandinavien.
En spaningssatellit som låg på geostationär bana över Östersjön med kodnamnet Aurora-06 visade en tydlig optisk bild av hur nedsläckt och mörkt det var på land från söder om Jönköping och norrut.
Satelliten hade överlevt med det mesta av sina instrument utom den bredspektrumanten som inte gick att skydda när energivågen sköljde in.
Den hade även slut på bränsle och kunde inte göra några undanmanövrar längre och var skedulerad att tas ur bruk om 6 månader.
Men än kunde den visa hur det såg ut genom sin högupplösta kamera som nu spanade ut över en allt mörkare del av Skandinavien.
Murphy orkar inte bry sig om den som är väl förberedd, det finns lättare offer...