eu i ett nöt,nej, träskal

[bastard]

https://www.atl.nu/vagen-till-helvetet- ... ka-eu-krav

"Brasilien, Kanada och USA toppar listan över de länder som exporterade mest pappersmassa 2020. Sverige kom på sjätte plats. Inte illa för ett förvisso skogsrikt men ändå relativt litet land som Sverige. Här finns bolag vars namn är synonyma med svenskt välstånd: Svenska Cellulosa Aktiebolaget, Stora Enso, Holmen – och inte minst medlemsägda Södra.

Men ute på massabruken runtom i Sverige är det många pannor som har lagts i djupa veck den senaste tiden.

Den 30 december börjar den så kallades avskogningsförordningen att gälla, en lagstiftningen med ett mer än vällovligt syfte. EU vill få bukt med avskogning av bland annat regnskog. Det ska ske genom ett förbud mot försäljning av produkter på EU-marknaden som förorsakat avskogning. Ett tydligt exempel kan vara biff eller soja från Sydamerika som odlats på före detta regnskogsmark.

Det är som sagt vällovligt. Men att med säkerhet kunna härleda råvarorna i en specifik produkt tillbaka till den/de exakta platsen/platserna där den har odlats är lättare sagt än gjort.

Ta en toarulle exempelvis. Massaveden har någonstans huggits ned för att fraktas till ett massabruk. På vedgården läggs den upp tillsammans med ved från en rad andra gallringar. Genom kemiska processer har fibrena sedan lösts upp, för att till slut bli pappersmassa. Massan har sedan sålts vidare till dem som tillverkar själva toarullen. Att från den enskilda toarullen i konsumentens hand spola bandet bakåt till en eller flera avverkningslokaler är mer eller mindre omöjligt.

En person med god insyn på en av Sveriges största massatillverkare uppger för mig att blott en massabal innehåller cirka 1000 geolokaliseringar. Och på ett enskilt svenskt massabruk, som anges som exempel, skulle tillverkaren behöva hålla reda på närmare 400 000 000 – fyra hundra miljoner – geolokaliseringar på årsbasis. Och då har ännu inte pappersmassan transformerats till färdiga slutprodukter i andra fabriker.

Det är, menar personen i fråga, uppenbart att lagstiftningen inte är anpassad för någon typ av blandning av råvaror, där råvarorna härstammar från flera ursprung, eller i det här fallet avverkningsytor.

Så vad göra?

Stora materialflöden genom många mixningspunkter kan spåras genom någon form av bästa sannolikhetsbedömning – men det accepteras inte enligt den här lagstiftningen.

Svaret på frågan hur man ska göra finns alltså inte än, trots upprepade krav om förtydliganden från berörda branscher. Ett antal andra frågor för implementeringen återstår, exempelvis har kommissionen ännu inte levererat det informationssystem som behövs och är inte färdig med riskklassificeringen av länder. Den 30 december ska allt vara klart. Det gäller att jobba på fort för bryter man mot lagstiftningen kan böter på upp till 4 procent av årsomsättningen utdelas.

Tick tack, tick tack.

Är det rimligt att sjösätta lagstiftning som fullt ut inte kan tillämpas i praktiken?

Det korta svaret är nej. Lagstiftaren måste försäkra sig om att lagarna är praktiskt tillämpbara i den riktiga världen utanför politikernas sammanträdesrum. I synnerhet så när problematiken klart och tydligt lyfts fram för EU-kommissionen – från exempelvis svenska Skogsindustrierna – utan resultat. Alltfler kritiska röster höjs nu som menar att kommissionen måste skjuta på implementeringen eller rentav göra om lagstiftningen – innan den ens börjat gälla.

Den senaste mandatperioden har det tagits fram miljö- och klimatlagstiftning på löpande band i lagstiftningsfabriken i Bryssel. Trycket på att det ska gå fort har varit hårt. De som pekat på de samhällsekonomiska konsekvenserna eller rena orimligheter med lagstiftningen har fått stå i skamvrån. "C röstar emot förslag om att stoppa global avskogning", basunerade exempelvis Pär Holmgren (MP) ut efter att parlamentet röstat om avskogningsförordningen.

Inte blir det bättre när intresseorganisationer som Naturskyddsföreningen, i sin tur, sammanställer listor där organisationen "delat ut ett miljöbetyg: utmärkt, bra, okej, dåligt eller uselt" till våra EU-parlamentariker, utifrån hur de har röstat under den gångna mandatperioden. Den som röstade nej till avskogningsförordningen har, exempelvis, fått en plump i protokollet som ”dålig miljöröst”. De som däremot röstade ja har fått en stjärna i sitt protokoll, som ”bra miljöröst”.

Men är en politiker en ”bra miljöröst” om man trycker på ja-knappen till en avskogningslagstiftning som inte ens fungerar i ett land – Sverige – som saknar avskogningsproblematik och från vilket lejonparten av råvaran till massaindustrin kommer? Nej, knappast.

Från vissa håll varnas nu på sina håll för att EU-valet kommer att innebära en rekyl för den ”gröna” EU-politiken. Det är nog helt riktigt. Däremot är denna rekyl i flera avseenden välkommen.

Politik kan inte bedömas utifrån sina föresatser, utan efter sina resultat. Och där har nuvarande kommission och parlament gång efter gång brustit."


läsvärt
och detta gäller betydligt fler saker som eu byrokrater lägger sina kletiga händer på

läs och fundera på hur det fungerar