- 671d13cad5e66652417308.jpg (66.23 KiB) Visad 102 gånger
I denna sköna nya värld av titan, Kelly Kettles, och superprylar som kostar otroliga mängder pengar finns fortfarande ett alternativ till kokkärl för hardcore-survivalister - eller när nöden dikterar att så måste göras: En konservburk av plåt!
Konservburkar av olika slag har använts genom tiderna av luffare, scouter, överlevare, backpackers och annat "löst folk" som improviserad eller permanent gryta, och varför inte? De är lättviktiga, rimligt tåliga, värmer fort så utav helvete, och kan göras "gratis", på så sätt att de är kvarvarande skräp av ett stycke konserverad mat som ändå skulle slängas.
Jag har emellanåt experimenterat med och bekräftat nyttan i dessa ting, för de är otroligt lätta att skapa: Diska ur, poppa två motstående hål vid den övre, öppna delen (syl på en SAK, konservöppnare, pryl, eller en skarp näbbtång fungerar alldeles utmärkt för att peta hål i plåten), spänn på ett handtag av najtråd, ståltråd, eller någon vajer som är rimligt tjock. Tunn ståltråd kan behöva ett par ihopvridna trådar i ett handtag för att vara säkert nog. Häng över eld, gör vad du vill göra! Jag gillar en burk i "Ica Basic Ravioli-size", dvs. kring sju-åtta deciliter eller därikring, lagom storlek.
De kommer dock inte utan nackdelar, inte heller utan risker - tyvärr.
Den största nackdelen är att de saknar lock, vilket drar upp koktider. Lock är inte heller lätta att improvisera - inte ens den avdragna delen sluter speciellt tätt om den tillåts hänga kvar på en liten fläns. De har även en hemsk benägenhet att rosta, och kan vara svåra att diska om de är mycket ribbade i konstruktionen och har en djup skåra mellan bottnen och väggen, där smuts kan samlas.
De verkliga problemen finns dock på insidan: De allra flesta konservburkar av plåt idag har invändig, skyddande film av syntetiskt material - ibland en påsprejad "sanitär hinna", ibland ett regelrätt, uniformt lager av plast. Bisfenol A har åtminstone historiskt varit ett problem med konserver av denna anledning, men trots utfasningen av denna kemikalie är fortfarande plastfilmen kvar i praktiskt tagit alla kommersiellt tillverkade konserver. Detta är naturligtvis ett långsiktigt hälsoproblem, eftersom värme kan bryta ned denna hinna i varierande grad och deponera det i din mat eller ditt vatten.
Det finns mig veterligen inget sätt att bli av med denna hinna, annat än att bränna ur burken (och det är ingen garanti att allt försvinner, eller att det inte förvärras i kemisk sammansättning till något värre av hettan). Inte heller finns det något sätt att med synen avgöra om en konserv saknar hinna; i många konserver är det bara en tunn, pudrig yta som inte märks av förrän kärlet värms över elden.
Av denna anledning är detta att betrakta som en tillämpad överlevnadsteknik: Om du är desperat efter ett kärl för vattenrening eller tillagning av mat lär du inte bry dig om lite plast - oavsett om du bränner ur det eller inte. Dock bör du inte dagligdags nyttja detta system. Jag har gjort det vid ett antal tillfällen (även när ovan bild togs och tallbarste kokades), och jag lever ännu. Dock kan det ha ökat mina chanser för cancer och annat framöver, så helt ljus är man inte alltid, även om det nu inte är det allra värsta en människa kan göra. Men det är en bra grej att ha i minnet ifall det skulle behövas i verklig nöd.
Även lödningen har särskilt historiskt sett varit ett problem, då lödtennet förr i tiden innehåll relativt mycket bly - så klart inte speciellt najs att få i sig i någon större mängd. Av denna anledning kan man därför inte heller fara ut och söka upp vintage konservburkar som kanske inte hade plasthinnor (vet faktiskt inte när det började användas), för att använda som kokkärl. Pest eller kolera osv.
Så summa summarum är det en otroligt lättviktig, old school-grej med vissa fördelar, men utanför en överlevnadssituation skulle jag inte nyttja det ofta. Jakten fortsätter på helt linerfria konserver (hellre tennutfällningar än plast!), och skall vi något tillfälle börja maila tillverkare för att höra deras redogörelser kring hinna eller icke-hinna, ty jag gillar enkelheten och känslan i en hemmagjord konservgryta. Men har inga högre förhoppningar.
PS: Låt svärtade kärl förbli svärtade! Dessa värmer upp till dubbelt så snabbt eller med halva bränslemängden!