Det är inte helt säkert att de kommit till insikt ändå.. Jag förstår vad du menar dock och håller med i normala fall. Helt klart är det inte staten eller forumet som står vid min sida när det krisar utan det är endera min egen skugga eller de som känner att de vill stödja mig.Strix skrev: 14 mar 2020 13:08Men Jo, alltså ge inte upp på familjen. Vänner kan man ha och mista, men familjen är familj.Daltorpet skrev: 14 mar 2020 10:13
Jag håller absolut med om man annars haft en god relation. Har man inte det så skulle blodet inte vara mycket värt.
Om det nu är så att barnen, eller syskonen eller någon annan tillslut kommit till insikt. Så stöttar man som familj! Det hjälper inget att dra igen dörren och skadeglatt konstatera "vad var det jag sa".
Vi måste stärka våra släktband inte radera ut dem. Det är det enda som verkar fungera i länder med svåra umbäranden krig, naturkatastrofer och extrem fattigdom.
Håll ut och håll om varandra, det är inte staten eller preppercomunityt som står vid din sida när du krisar själv på allvar.
Jag håller med i det du säger att familj och släkt är viktigt och att man är starkare tillsammans. Men utvecklingen i välfärdländer gör att människor blir individuella och själviska. Barn lämnar deras föräldrar att ruttna på ålderdoms hem, föräldrar lämnar deras barn på skola, dagis, fritids, barnvakter för att förverkliga dem själva. Äkta makar skiljer sig för att de har det lite tråkigt.
Familjer upplöser sig av så fåniga anledningar.
Vi har det för bra helt enkelt.
Skulle det råda krig, svält, fattigdom och naturkatastrofer så hade nog familjen betytt mer.