preppad.se

Strångsjö skrev: 02 maj 2020 20:48 Svensk natur är fasligt fattig på energi, fett, protein, kolhydrater, delar av norrland ligger bättre till, hjortron och laxfiskar. (visserligen är strömming fet, men bara i säsong, när den går till, och om man bor vid kusten)

Jag håller inte med om det fetade. Norrlänningar om några ligger risigt till; och historien har visat det. Vi drabbades hårdast av svälten på 1860-talet.

Av Sveriges ungefär 350-400 ätliga växer (som faktiskt är något att äta i kalorier) hittar jag ungefär 30-40 på regelbunden basis här i Norrbotten, varav de flesta är illasmakande och kräver längre preparation. Alla som har testat strätta vet vad jag talar om. Vi saknar nästan helt de större stärkelserika växterna i vilt tillstånd, dvs. kaveldun, kvickrot och dylikt. Till och med vass är relativt ovanligt i annat än blandbestånd med sprängört tycker jag mig uppleva, och den senare undviker jag som pesten. Vidare är det frost och snö i marken under större delen av året.

Laxen är döende häruppe (och älvarna är de enda välpopulerade områdena, så den lär stryka med fort vid brunläge) och det mesta i sjöarna är vitfisk. Den enda större vitfisken i sjöarna är gädda; lake exempelvis har jag inte sett röken av på år.

Ta en titt på en satellitkarta av Norrland och beskåda. Det mesta är en mosaik av kalhyggen och tallmonokulturer som aldrig kommer att bära vilt igen på samma sätt som urskogen. Tjädern; Sveriges kalkon och vårt värdefullaste fågelvilt för överlevnad, blir mer och mer sällsynt. Jag har inte jagat tjäder på flera år. Vi upplever en invasion av mårdhund vilken bär med sig främmande parasiter. Våra älgar och renar har börjat drabbas av rådjursfästingar vars sjukdomar de inte har motståndskraft mot. Björnen; ett av få riktigt feta djur, finns i något hundratal, kanske.

Klimatförändringarna för med sig sitt. Senaste åren har hjortronen varit under all kritik. De är små och förtorkade allt eftersom våra myrmarker torkar ihop. Egentligen bara lingon som har funnits i riktigt bra mängd på mina marker. Sjöarnas vattennivå sjunker. Man får vattna sitt trädgårdsland för hand hela sommaren. Den korta odlingssäsongen gör att det mesta inte går att odla häruppe oavsett. Korn, råg, potatis, morötter, grönkål, några bärbuskar.

Men på den ljusa sidan hittar jag kantareller oftare. Alltid något. Jag kan leva genom SHTF på bunkrat knäcke, ghee, och kantareller. Woo.

Verkar illa ställt däruppe. Jag, och många andra i söder över har väl inspirerats av era turistbroschyrer, hjortron, löjrom, fjällröding, renkött. Ger en falsk bild av verkligheten.

Trädplanteringar har vi även här, inte ens blåbär och lingon trivs, fast hallon + stolt fjällskivling kan finnas en del åren efter avverkning.

Kanske inte var tänkt att människan ska leva självförsörjande på våra
breddgrader.

Ska testa hårt bröd, smör, stekt svamp, låter gott. Kantareller har vi här, om än mest
trattisar i ung granskog. Karl johan gott om, när det är sådant år, även
blek och luden, under ekar och hassel. Svart trumpetsvamp har jag inte sett
på länge.

Gäddor gott om, mal och flodkräfta är som lake, inte sett på länge, vaga barndomsminnen
som bäst.

Åkerbär, det har ni väl ändå där du är? Har aldrig sett, aldrig smakat, Sveriges
exklusivaste bär.