I svåra tider söker människan stödet och styrkan i gemenskapen och där har kyrkan en samlande funktion, om än inte som en andlig funktion i första hand, utan mer som en funktion av social omsorg. Behovet av andlig vägledning är sällan kollektiv utan snarare individuell. Religiositeten/verksamheten, anpassas efter situationen och situationen behov, så som i alla andra samhällsinstitutioner.
Sekterism är inte vanligt i kristider, utan är ett uttryck för lättledda människors behov av att upptas i en gemenskap, där de känner ett sammanhang, mål, mening och får en bekräftelse och ett värde. Detta är vanligare i goda tider.
maskros skrev: 16 sep 2021 22:17
Ursus skrev: 16 sep 2021 20:50
(Bara för relevansens skull: Mina egna spirituella uppfattningar är ett kapitel för sig. Kortfattat: En mer eller mindre sekulär version av animism, kan man väl säga. Jag tror inte att allt har en "själ", men med det sagt anser jag att alla ting; från stenar och stockar till varelser av kött och blod skall behandlas med likvärdig och broderlig respekt. Särskilt de som du jagar och fiskar. Det är inte mycket begärt att visa tacksamhet mot en varelse som har gett sitt liv för att du skall få äta.)
Önskar att fler tänkte så.
Själv tror jag bara på slumpen.
Jag håller med om att fler borde tänka så. Att förhålla sig ödmjuk till livet och tacksam för det lilla och ett arbeta sig fram åt är en styrka. Betydligt bättre än att tycka synd om sig själv.
...men jag tror inte på slumpen. Att tro på slumpen är ett sätt att inte ta ansvar för sina tidigare beslut och sitt tidigare förhållningssätt. Jag är nog inte ensam i detta forum att inte tror på slumpen och därför förbereder jag mig för det som komma skall.