Prepperdating?

[Protect]

hmm... njae.. lite högre standard vill jag allt ha. *hahahaha* [/color]

Okej, om jag höjer ribban litegrann och bjuder på bad i mitt ute-spa då, jag lovar att tafsa.

Det är kul att skoja loss ibland såhär på nätet.
Det ska bli vääääldigt intressant o se om jag får svar från trådskaparen på min sista seriösa fråga till honom...

Visst är det, och man märker snabbt vem man kan tramsa med och inte. Jag tar livet som det kommer och tar allt från den ljusa sidan och lite vardagstrams mår både man själv och omgivningen bra av, blir det skarpt läge däremot vet man iallafall var man har varann för kan man skoja och tramsa så finns det alltid en botten till och det gäller både människor och djur. Jag har tagit ut svängarna rejält med dom fyrfota vännerna och dom hänger snabbt med på vilka galenskaper som helst men tvärnitar om nåt skulle hända. Jag har blivit tuggad på av både hundar och hästar, fälld av en polishund som sen satte tänderna över min nacke och "sa" "hah, jag fick dig" men allt var bara på skoj. "Stångad och jagad" har jag blivit av både kor och tjurar och gett tillbaks med samma mynt för allt har bara varit ett spel för gallerierna,,,,och för att man kan, liksom. Djur har en härligt ärlig humor om än väldigt sjuk ibland.

Är man glad och öppen utan en "agenda" så känner både människor och djur det, och vänlighet kostar ingenting men betyder så mycket i vårat numera kyliga samhällsklimat.

[Marie]

Visst är det, och man märker snabbt vem man kan tramsa med och inte. Jag tar livet som det kommer och tar allt från den ljusa sidan och lite vardagstrams mår både man själv och omgivningen bra av, blir det skarpt läge däremot vet man iallafall var man har varann för kan man skoja och tramsa så finns det alltid en botten till och det gäller både människor och djur. Jag har tagit ut svängarna rejält med dom fyrfota vännerna och dom hänger snabbt med på vilka galenskaper som helst men tvärnitar om nåt skulle hända. Jag har blivit tuggad på av både hundar och hästar, fälld av en polishund som sen satte tänderna över min nacke och "sa" "hah, jag fick dig" men allt var bara på skoj. "Stångad och jagad" har jag blivit av både kor och tjurar och gett tillbaks med samma mynt för allt har bara varit ett spel för gallerierna,,,,och för att man kan, liksom. Djur har en härligt ärlig humor om än väldigt sjuk ibland.

Är man glad och öppen utan en "agenda" så känner både människor och djur det, och vänlighet kostar ingenting men betyder så mycket i vårat numera kyliga samhällsklimat.

Jaaa, precis... och har man hängt på samma sajt ett tag, så har man ju fått en liten pejl på vissa av personligheterna som flaxar runt. Eller om man känt varandra IRL länge, då kan man vara riktigt vass i orden utan att någon tar illa eller missförstår.
Jag är inte 100% betongbarn, så djur på landet har jag fått tass med oxå... dock passar jag mig noga för tjurar o kor.. inget o skoja runt med, man kan snabbt bli ett minne blått. Busa med hundar o katter har jag väl gjort, fast aldrig att de försökt "tugga på mig" som du uttrycker det... Det enda "tuggad som jag blivit" var en gång när jag bus-bråka och var super duper yes-ultra-dryg som faan mot en biffig killkompis på en fest.. han satte bara händerna runt midjan på mig o lyfte ut mig i hallen och hota att hänga upp mig på klädkroken tills festen var över om jag inte var snäll..*hahahahaha* Jag var lite öm i nedre revbenen dagen efter.... inte skönt att bli lyft och buren med två händer som trycker in i midjan, kan tilläggas.
Men djur bråkar jag inte med... de fattar lixom inte ord, så man kan säga ifrån ifall buset börjar gå överstyr. Det kan gå illa om de har vassa tänder..

[Protect]

Men djur bråkar jag inte med... de fattar lixom inte ord, så man kan säga ifrån ifall buset börjar gå överstyr. Det kan gå illa om de har vassa tänder..[/color]

Jodå visst fattar dom ord, ord som "vill du flytta lite på dig" och "vänta lite nu" och en massa andra ord samt att dom faktiskt har en egenskap som vi nästan helt tappat och det är att läsa våra tankar. Jag kan känna deras känslor, svårt att förklara men jag vet vad dom tänker och funderar på att hitta på. Nu har jag inte längre daglig djurkontakt sen jag blev tvungen att göra mig av med sista hästen, som fö. var folkilsken och farlig när hon kom, vi "slogs" i 17 härliga år, hon var min soulmate och blev 25 år och dog av ålder, frisk som en nötkärna ända in i det sista. Jag är djurmagnet, har alltid varit det och är den där roliga killen dom törs göra lite som dom vill med så bus står alltid på agendan. Jag brukar säga att jag är jourhavande tuggleksak.

Förra året skulle jag hjälpa till att flytta en häst från ett ställe till ett annat, när hans matte såg oss komma trodde hon inte sina ögon, den vanligtvis sega och timida hästen höll mig i handen och mer eller mindre hoppade jämfota och busade vilt och var skitlycklig när vi kom och hans matte fattade inte ett dugg. Jag är glad och öppen och det smittar, känslor kan man inte fejka och "farliga" djur är dom smartaste och dom man kan ha som roligast med utan risk bara man är öppen med vad man känner, jag brukar säga "djur VET".

Jag har skrämt många bönder, jag jobbade som lantbruksreparatör och att knalla in till kossorna eller tjuren, snacka lite strunt, gosa lite och kanske busa lite snällt var min vardag. Inte ett blåmärke under alla år har jag fått men massor med härliga minnen och massor med kärlek, djur är det bästa vi människor har.

[bastard]

lite smått asvundsjuk för att du kan ha med djur att göra så

men en del har jag ok kontakt med , bättre än många andra som verkligen är nervösa ex i kohagar

[Bolfink]

Alltså, min fråga var faktisk seriös.... jaja, verkade inte vara nåt för forumet, trist.

Då tänker jag ställa en seriös fråga till dig...

Räcker det inte med alla hundratals dejtingsidor som finns på internet??
Du kan ju lika gärna skriva där att du söker någon som gillar prepping och chansen är tusentals gånger större där än här med tanke på antalet medlemmar.
Seriös fråga tillbaka till dig Bolfink

tja, har varit ute på några datingsiter, har varit sådär.... tänkte att här har vi iaf ett gemensamt intresse att börja ev bygga på.
Verkar som att du och protect redan börjat dejta..?

[Protect]

lite smått asvundsjuk för att du kan ha med djur att göra så

men en del har jag ok kontakt med , bättre än många andra som verkligen är nervösa ex i kohagar

Jag springer aldrig för kor om jag inte vill ha lite fart på dom, då brukar det bara bli så att vi jagar varann varannan gång om dom orkar hänga på. Jag är ju uppväxt som "halvtidslantis" iom. att vi hade sommarstuga vid en bondgård och den kossan bönderna hade som "inte var att lita på" hängde mig i hasorna jämt när jag var i hagen, det var liksom hon och jag mot världen och bättre bodyguard kan man aldrig få.

Min filosofi har alltid varit att allt är tillåtet som inte kan skada nån eller nåt, dessutom är djuren smarta nog att ta ett nej för ett nej och så länge känslan av samhörighet finns kan inget farligt hända. Jag skulle inte rekommendera vem som helst att göra det jag kan göra med djur och det är inte alla djur som har känslan heller men dom brukar alltid "säga" jag vill inte så låt mig vara. Med ett öppet sinne, glädje och ingen dold agenda då kan man nå långt och göra det omöjliga,,,som att "välta" avelstjuren i nyhalmade bädden. (Han välte sig själv men bonden trodde jag välte honom.)

[Marie]

tja, har varit ute på några datingsiter, har varit sådär.... tänkte att här har vi iaf ett gemensamt intresse att börja ev bygga på.
Verkar som att du och protect redan börjat dejta..?

Gemensamma intressen är ju bra att ha.. Dock vet i katten om prepping är ett intresse, det är ju mer att man har kontakt med verkligheten att samhället fungerar inte 100% alla gånger o då är det bra att kunna härda ut svackorna utan att lida. Men det är ju olika synsätt för olika människor. Vissa kanske rent utav har det som livsstil.

Sorry att göra dig lite besviken nu.. men vi skojade loss bara.

[Marie]

Jodå visst fattar dom ord, ord som "vill du flytta lite på dig" och "vänta lite nu" och en massa andra ord samt att dom faktiskt har en egenskap som vi nästan helt tappat och det är att läsa våra tankar. Jag kan känna deras känslor, svårt att förklara men jag vet vad dom tänker och funderar på att hitta på. Nu har jag inte längre daglig djurkontakt sen jag blev tvungen att göra mig av med sista hästen, som fö. var folkilsken och farlig när hon kom, vi "slogs" i 17 härliga år, hon var min soulmate och blev 25 år och dog av ålder, frisk som en nötkärna ända in i det sista. Jag är djurmagnet, har alltid varit det och är den där roliga killen dom törs göra lite som dom vill med så bus står alltid på agendan. Jag brukar säga att jag är jourhavande tuggleksak.

Förra året skulle jag hjälpa till att flytta en häst från ett ställe till ett annat, när hans matte såg oss komma trodde hon inte sina ögon, den vanligtvis sega och timida hästen höll mig i handen och mer eller mindre hoppade jämfota och busade vilt och var skitlycklig när vi kom och hans matte fattade inte ett dugg. Jag är glad och öppen och det smittar, känslor kan man inte fejka och "farliga" djur är dom smartaste och dom man kan ha som roligast med utan risk bara man är öppen med vad man känner, jag brukar säga "djur VET".

Jag har skrämt många bönder, jag jobbade som lantbruksreparatör och att knalla in till kossorna eller tjuren, snacka lite strunt, gosa lite och kanske busa lite snällt var min vardag. Inte ett blåmärke under alla år har jag fått men massor med härliga minnen och massor med kärlek, djur är det bästa vi människor har.

Lite som tv-serien Mannen som talar med hundar asså.
Då skulle jag känt dig på i mitten av 90 talet asså, Vi skulle mota in förymda köttkor + två tjurar mitt i natten som hade sprungit ut o uppehöll sig på vägen... Den ena var riktigt mordisk av sig.. det var inte skojigt minns jag.
Jag är inte rädd för djur överlag, men jag har en jäääääkla respekt för dem... alla regler har sina undantag.. björn o varg som börjar bli vana med bebyggelse o människor skulle jag inte vilja möta.

[Protect]

Jag och avelstjuren på gården där jag jobbade några år var ofta ute på skogspromenad, då kunde det låta "BRÖÖÖL" "nä lägg av va, inte jaga sommargäster, skärpning hörrö". "Fnys,,,fnys,,,fnys". Jag hade honom bara i koppel, varken grimma eller grimskaft i nosringen trots att han var känd för att jaga folk i hagen och även satsa på att göra väggprydnad av bonden men vi hade mycket kul, mycket bus och ännu mera galna upptåg, han var en Ferdinand med en jävla attityd bara, nåt jag bara sket i.

Apropå andra vilda djur så har vi en varghybrid här, enligt länsstyrelsen finns det ingen för dom hade skjutit av alla men enligt annan källa missade dom en och den finns här i krokarna och är inte vidare skygg, jag har haft vargspår i snön många gånger och sett honom i skogen och även snackat lite utan att han backat och han kommer närmare och närmare så snart flyttar han väl in här. Kan Fantomen ha en varg som husdjur så kan väl jag också.

[maskros]

Dock vet i katten om prepping är ett intresse,

Nä, det kan ju även vara en livsstil. Jag saknar ett begrepp motsvarande "homesteader"/"homesteading" https://en.wikipedia.org/wiki/Homesteading som inte riktigt är samma sak som "alternativare".