Hur mycket krävs det för att hjälpa vänner?

[Snubben]

Inga problem med att hjälpa "Riktiga" vänner som jag vet skulle hjälpa mig om det behövdes. Som tur är så har jag bara riktiga vänner kvar, resten, dom där hjärntvättade pantade individerna fick aldrig mitt nya nr när jag flyttade Norrut.

[NordicHillbilly]

Inga problem med att hjälpa "Riktiga" vänner som jag vet skulle hjälpa mig om det behövdes. Som tur är så har jag bara riktiga vänner kvar, resten, dom där hjärntvättade pantade individerna fick aldrig mitt nya nr när jag flyttade Norrut.

Samma, fast jag flyttade söderut hit. Jag har en avlägsen släkting/vän som hjälpt till en del med bygg och plantering. Känner en doktorstudent som kommer hit vid kris om han kan ta sig. En familj i byn är också på väg att bli våra vänner, skulle jag nog påstå. De verkar vara relativt förberedda. Preppar bland annat ris och dylikt för att kunna hjälpa folk som skulle dyka upp. Skulle dock inte hjälpa någon som inte är beredd att stanna, försvara och arbeta. Vill gärna ha förmågan att ta in bra människor så att man på så vis kan öka sina kollektiva överlevnadschanser. Skulle inte vilja säga nej till arbetsföra svenska barnfamiljer på flykt från villaförort, exempelvis. Om de är någotsånär vettiga.

'Take care of the living' och så vidare. Aldrig haft problem att prioritera bort eller säga nej till människor. Alla val man gör är ju antingen till för- eller nackdel för familjens chanser att leva. Man måste väga beslut mot sådant och hålla det i sinnet konstant. Både att vara för blödig och för avvisande är negativt. Kan man effektivt bygga en community så bygger man upp försvarsförmåga, matproduktion m.m. Tänker ganska mycket på just sådana saker. Känns långt bort, men idealet vore att vara mer än 20 män plus familjer, redan innan kris utbryter. När den väl gör det så skulle en sådan kärna förmodligen växa till något att räkna med.

Har i princip bara kvar riktiga vänner. Min bror preppar också. Kommer hit vid kris.

[Charlie**]

Det där med vilka människor man väljer att hjälpa en krissituation, handlar om hur man värderar dem. Ingen gör ett rationellt "marknadsvärde" eller "bruksvärde" när det gäller valet av människor, så vida man inte är en arbetsgivare som söker personal eller krigsherre som söker kanonmat. Precis som då man väljer vilka människor man vill umgås med för att man tycker om dem, så kommer man också att hjälpa dem. De har ett "affektionsvärde" Det spelar ingen roll hur duktig och kompetent en person är, tycker man inte om den personen, så hjälper man honom inte. Ens bäste vän med korkad sambo och deras jobbiga barn, kommer man med all säkerhet att hjälpa, bara för att du tycker om dem och för att de därför har ett värde för en. Allt handlar om relationer och hur man värderar dessa. De relationer/människor som är viktiga för en, kommer man att vara rädd om, även i en krissituation. Därför är det viktigt att man själv är en bra granne, bra vän och en bra samarbetspartner.

I diskussionstrådar som denna, så är alltid utgångsläget att det är andra människor som behöver din hjälp men tänk om det är tvärt om? Hos vem söker man hjälp? och vart/hos vem har man störst chans att få hjälp? och vad är man beredd att göra för att få hjälp?

...och framför allt, är man den personen som andra är beredd att hjälpa?

[NordicHillbilly]

Det där med vilka människor man väljer att hjälpa en krissituation, handlar om hur man värderar dem. Ingen gör ett rationellt "marknadsvärde" eller "bruksvärde" när det gäller valet av människor, så vida man inte är en arbetsgivare som söker personal eller krigsherre som söker kanonmat. Precis som då man väljer vilka människor man vill umgås med för att man tycker om dem, så kommer man också att hjälpa dem. De har ett "affektionsvärde" Det spelar ingen roll hur duktig och kompetent en person är, tycker man inte om den personen, så hjälper man honom inte. Ens bäste vän med korkad sambo och deras jobbiga barn, kommer man med all säkerhet att hjälpa, bara för att du tycker om dem och för att de därför har ett värde för en. Allt handlar om relationer och hur man värderar dessa. De relationer/människor som är viktiga för en, kommer man att vara rädd om, även i en krissituation. Därför är det viktigt att man själv är en bra granne, bra vän och en bra samarbetspartner.

I diskussionstrådar som denna, så är alltid utgångsläget att det är andra människor som behöver din hjälp men tänk om det är tvärt om? Hos vem söker man hjälp? och vart/hos vem har man störst chans att få hjälp? och vad är man beredd att göra för att få hjälp?

...och framför allt, är man den personen som andra är beredd att hjälpa?

Min fru och jag har utövat ganska strikt hygien på vilka vi umgås med, redan nu i fredstid. Det finns undantag, som syskons olika val av man/fru m.m. De kan man inte gärna välja bort, där får man nöja sig och försöka influera lite försiktigt. Men i övrigt så försöker vi att bara bygga relationer med folk som antingen är preppers eller har viktiga kunskaper. Exempel på vänner jag kultiverar med omsorg: doktorstuderande prepper, genialisk eleltriker/uppfinnarjocke med trevlig familj, skyttar, bönder i trakten och så vidare. De flesta har vapen och mat, eller extremt värdefull kunskap. Alla är nyktra eller i det närmaste. Jag lägger ingen fritid/möda på att bygga kontakter med människor som jag tror har ett mycket kort Bäst Före-datum vid SHTF på grund av icke-existerande prep, inga relevanta kunskaper/färdigheter, personliga svagheter (regelbunden alkoholkonsumtion och/eller besatthet av sportboll/puck/hästspel, exempelvis)... Kanske för strikt på vissa sätt. Är inte otrevlig mot vanligt folk alls. Tvärtom alltid artig/trevlig, men jag tar inga steg för att börja umgås med typiska stadsmänniskor som inte har en chans att klara sig eller som skulle bli en belastning snarare än en tillgång.

Om man vid kris har MÖJLIGHET att ta in och lära upp mer eller mindre värdelösa stackare och göra dem till mer än så, då ska man givetvis göra det. Men jag förutspår dåliga möjligheter till den saken i början. Sen efter ett år eller två lär det istället vara brist på arbetskraft, när produktion av livsmedel och säkerhet blir överlevarnas huvudsakliga syssla. Många som skrivit böcker om SHTF brukar se ganska realistiskt på hur SHTF skulle förändra det socio-ekonomiska landskapet. Advokater, IT-ingenjörer, politiker, nagelvårdare... Egentligen de flesta yrken kommer inte vara relevanta alls. Folk som oss, som kan ta in folk, som har saker och kan saker, blir herrar. Folk som inte kan eller har, blir i bästa fall som väl behandlade drängar/pigor, i värsta fall livegna/slavar. Beroende på om den hand som matar dem tillhör en moraliskt fungerande individ eller en psykopatisk tyrann. Slaveri är ett förbaskat otyg, och jag tänker försöka ta sådana maktgalningar av daga ifall de uppstår här i närheten efter SHTF. Det man i det läget får komma ihåg är att om man tar bort något så måste man erbjuda något bättre. Folk som blir och förblir någons livegna kanske inte riktigt har vad som krävs för att överleva fritt, alla gånger. Man får nog bli lite halvtolerant gentemot olika konstiga system som uppstår lokalt, men någonstans bör man nog dra gränsen. Börjar någon bete sig som IS i Syrien, skjuter män/pojkar och våldtar kvinnorna, plundrar, äter människor eller dylikt så blir det krig.

[somvanligt]

Närmaste familjen lär man bli tvungen att hjälpa även om de skulle vara idioter, tyvärr. I övrigt människor som tillför och de som annars samvetet inte klara att bära.

I vilket fall kommer omständigheterna slå mig i huvudet, det är jag övertygad om. Jag har negrer och knarklangare i min radhuslänga. Om strömmen går under lång tid på vintern så kommer de garanterat att starta upp öppna eldar inomhus och bränna ner hela längan.

Jag blir kanske tvungen att preppa åt dom med (värme) för jag kommer bli tvungen att gå dit och varna för att elda inomhus.
We know some people do incredibly stupid and unpredictable things. But if we haven’t planned for that incredibly stupid or unpredictable thing, maybe we end up being the stupid person, and a victim of the unpredicted thing.
(Code Green Prep)

[Omnivore]

Hur tror du dina knarklangande grannar skulle bete sig om deras mat blev förstörd pga längre strömavbrott eller ett rent brunt läge? Jag gissar att de skulle komma till dig med sina hungriga ungar längst fram i ledet och hela arsenalen bakom dem. Du skulle inte få en smula kvar själv. Jag skulle flytta om jag kunde eller spara som fan för att kunna flytta så fort som möjligt.

För övrigt skulle jag censurera beskrivningen av grannarna ifall Närhatsgranskaren et consortes kommer in och trålar efter folk att anmäla för HMF.

[Dancecommander]

Under bl.a. vikingatiden fanns ju omfattande kontakter mellan de nordiska länderna och övriga Europa och Orienten. Nordbor gav sig ut på vikingatåg till andra länder. Redan under vikingatiden verkar det ha funnits omfattnde kontakter mellan styrande familjer i de nordiska länderna och även England, Baltikum, Ryssland m.m. Och detta var inget som började på vikingatiden utan handelskontakter fanns redan på Bronsåldern. Ej heller upphörde dessa kontakter med vikingatiden även om de kanske minskade en aning. Men omfattande handel och kontakter mellan kungafamiljerna ingifte m.m i de nordiska länderna fortsatte ända fram till idag.

Men detta tycks motsäga den bild man får i historieböckerna om hur folk levde förr. Man får lära sig att de flesta människor levde i sin hemby eller -socken hela sina liv, och sällan flyttade eller ens reste utanför den egna socknen. Resor var också besvärliga företag i alla fall till lands: vägarna var usla och skogarna var fulla av rövare. Så, folk reste väldigt lite förr i tiden.

Vi får alltså två rakt motsatta bilder av folks resande förr i tiden. Hur kan man jämka samman dessa? Är förklaringen att det var hövdingar och deras anhängare, köpmän m.m. som reste mycket medan vanligt folk sällan reste?

Nej, vanliga Svenssons under brons- och järnålder reste inte, som regel.

[somvanligt]

Hur tror du dina knarklangande grannar skulle bete sig om deras mat blev förstörd pga längre strömavbrott eller ett rent brunt läge? Jag gissar att de skulle komma till dig med sina hungriga ungar längst fram i ledet och hela arsenalen bakom dem. Du skulle inte få en smula kvar själv. Jag skulle flytta om jag kunde eller spara som fan för att kunna flytta så fort som möjligt.

Prepping kommer inte styra flytt så det är som det är. Mina grannar vet inget om vilka resurser jag har så vi blir nog inte mer besökta än andra. För de som knackar på som jag öppnar för kommer jag möta upp vänligt men bestämt med hagelgevär i handen.
Med det sagt så pratas det sällan om risken med att isolera sig heller. För, som sagt, man kommer inte klara sig på sikt på egen hand.

[Charlie**]

Mina grannar vet inget om vilka resurser jag har så vi blir nog inte mer besökta än andra. För de som knackar på som jag öppnar för kommer jag möta upp vänligt men bestämt med hagelgevär i handen.
Med det sagt så pratas det sällan om risken med att isolera sig heller. För, som sagt, man kommer inte klara sig på sikt på egen hand.

Jag håller med om att isolera sig inte är någon bra idé på sikt. Isolerar man sig så väcker det misstankar också, aningen är du död och då vill folk kolla om det finns något matnyttigt kvar att lägga beslag på, eller så är du en sån där prepper med ett stort lager som man också kan lägga beslag på. I båda fallen knackar de på din dörr.
Bäst är nog att försöka göra som andra. Gå ut under dagsljus och leta lite ved. Se svag och hjälplös ut. Tigg tobak av andra. Ställ dig och köa några timmar vi någon matutdelningsdepå. Där kan du skaffa information och ta del nyheter om läget och kanske komma över en bit bröd. Ät brödet direkt så att andra ser hur utsvulten du är.

[crusoe]

Hvem, hvor mange og hvor lenge, må jo vurderes ut fra situasjonen. Min målsettning har vært 500 dager for 4 personer, men disse dagene vil raskt bli redusert med økende antall mennesker.

Om det er i et TEOTWAWKI/WROL scenario, så må vi være flere enn oss 4. For å dekke minimumsfunksjoner for en gruppe, så har jeg lest at gruppa må bestå av minst 35-50 personer. Bare et enkelt vakthold rundt mitt lille område ville kreve minimum 6 personer på 12 timers vakter. Selvsagt er det mye annet som også kan gjøres i løpet av de våkene timer,men noen er syke,noen må passe de og barn, mat, brensel... Selv om alle aldre har jobber og alle jobber, så må man være flere.

Med nærmeste familie og gode venner (som også kan bidra med mye ) og deres koner og barn, så blir vi vel en gruppe i den størrelsen.