Tankar efter fyra år med Donald Trump
Postat: 24 nov 2020 17:47
Det verkar som att The Donald till sist får ge med sig efter valet, och världen drar en lättnadens suck... eller?
Med risk för att detta blir min mest kontroversiella post någonsin, men läs gärna färdigt innan ni kommenterar: Jag har tänkt lite kring Trump och dennes presidentskap och hur den har tett sig under gångna fyra år.
Som person har min aktning av Trump varit ganska oförändrad. Han är en genomsnittlig rik jävel till narcissist som gillar att höra sin egen röst; särskilt när rösten skryter. Men som politiker går det inte att hjälpa att bli lite imponerad.
Trump är egentligen en väldigt okonventionell politiker, och väldigt svår att läsa av. Vad var hans ultimata mål? Kretsarna mellan Trumps hjärna och hans mun är så korta att precis vad som helst tycks komma ut. Han är egentligen varken idealist eller fascist, utan tycks mest bara vara ute efter att behaga folket i ren populism. Och precis så har han gjort. Som någon skrev på gamla SS-forum: Han lär gå ned till historien som den president som gjorde allt vad han lovade.
Han lovade att bygga en mur mot Mexiko, och så gjorde han. I skrivande stund upprustas gränsavspärrningarna och nya tillkommer.
Han lovade att göra USA till en industrination igen, och bland annat kolindustrin återuppbyggdes till sin forna glans i the fly-over-states där den har varit viktig i forntid.
Han lovade att antingen mäkla fred med Nordkorea eller förgöra landet till aska och ruiner, och kaxig som bara Donald Trump kan vara så blir han den förste amerikanske presidenten som skakar hand med Nordkoreas överhuvud.
Till och med löftet att bomba skiten ur IS infriades medelst en MOAB, även om jag personligen kan tycka att han skulle ha släppt några fler när han ändå höll på.
Mången har ställt sig frågan varför Trump röstades in och varför han fortsätter att vara så pass populär att nästan hälften av befolkningen fortfarande ger honom sitt odelade stöd. Tjaa, kanske därför. För att han har handlingskraft såsom vi knappt har sett röken av i väst under många decennier.
Oaktat om man håller med Trumps policyer eller inte, så finns det en orsak till varför han blev vald och varför han nästan stannade kvar: Han bröt mot alla konventioner som en genomsnittlig politiker av ren hävd håller sig till. Han var inte rädd för att förolämpa motståndare, att driva igenom kontroversiella förslag, att säga precis sådant som vanligt folk tycker och tänker. Och det får mig att fundera...
Börjar detta vara slutet på den klassiska västerländska visionen av representativ demokrati? Detta statsskick har i synnerhet under de senaste decennierna allt mer visat sin ineffektiva och byråkratiska sida. Fyra till åtta år av ett styre är på tok för kort tid för förändring om politiker jobbar under gamla lagar och normer. Ett beslut som klubbas igenom en mandatperiod kommer att upphävas efter nästa maktskifte, och sett över längre tid händer väldigt lite socialt sett i samhället. Revolutionerande beslut skjuts i sank vid nästa svängning av pendeln.
Istället kanske Trump har visat att en eller ett fåtal handlingskraftiga individer; om de vågar ta plats och bända systemet till sin fördel, kan göra stora förändringar i samhället över kort tid; förändringar som kan ta lång tid att motarbeta när de väl är på plats. Kanske att eran med väloljade karriärspolitiker med munläder är över, och kommer gör en tid där orädda, burdusa kraftkarlar agerar efter pöbelns vilja bara för maktens skull, och omkullkastar det gamla och allt mer långsamtgående statskicket. På gott eller ont? Kvarstår att se.
För egen del har jag full förståelse för varför en sådan som Trump blir nästintill sekteristiskt dyrkad av sina följare. Efter att ha sett allt för många politiker som egentligen inte får något gjort, allt för många som bara sitter och känner plånboken växa, allt för många som bara har glidit sig upp till toppen genom vänner och bekanta bara för att sitta av sin tid och ta pension som förmögen, så kanske folk börjar se upp till de karismatiska ledarna igen. De som vet vad folket vill ha och ger det till dem.
Intressanta tider följer.
Med risk för att detta blir min mest kontroversiella post någonsin, men läs gärna färdigt innan ni kommenterar: Jag har tänkt lite kring Trump och dennes presidentskap och hur den har tett sig under gångna fyra år.
Som person har min aktning av Trump varit ganska oförändrad. Han är en genomsnittlig rik jävel till narcissist som gillar att höra sin egen röst; särskilt när rösten skryter. Men som politiker går det inte att hjälpa att bli lite imponerad.
Trump är egentligen en väldigt okonventionell politiker, och väldigt svår att läsa av. Vad var hans ultimata mål? Kretsarna mellan Trumps hjärna och hans mun är så korta att precis vad som helst tycks komma ut. Han är egentligen varken idealist eller fascist, utan tycks mest bara vara ute efter att behaga folket i ren populism. Och precis så har han gjort. Som någon skrev på gamla SS-forum: Han lär gå ned till historien som den president som gjorde allt vad han lovade.
Han lovade att bygga en mur mot Mexiko, och så gjorde han. I skrivande stund upprustas gränsavspärrningarna och nya tillkommer.
Han lovade att göra USA till en industrination igen, och bland annat kolindustrin återuppbyggdes till sin forna glans i the fly-over-states där den har varit viktig i forntid.
Han lovade att antingen mäkla fred med Nordkorea eller förgöra landet till aska och ruiner, och kaxig som bara Donald Trump kan vara så blir han den förste amerikanske presidenten som skakar hand med Nordkoreas överhuvud.
Till och med löftet att bomba skiten ur IS infriades medelst en MOAB, även om jag personligen kan tycka att han skulle ha släppt några fler när han ändå höll på.
Mången har ställt sig frågan varför Trump röstades in och varför han fortsätter att vara så pass populär att nästan hälften av befolkningen fortfarande ger honom sitt odelade stöd. Tjaa, kanske därför. För att han har handlingskraft såsom vi knappt har sett röken av i väst under många decennier.
Oaktat om man håller med Trumps policyer eller inte, så finns det en orsak till varför han blev vald och varför han nästan stannade kvar: Han bröt mot alla konventioner som en genomsnittlig politiker av ren hävd håller sig till. Han var inte rädd för att förolämpa motståndare, att driva igenom kontroversiella förslag, att säga precis sådant som vanligt folk tycker och tänker. Och det får mig att fundera...
Börjar detta vara slutet på den klassiska västerländska visionen av representativ demokrati? Detta statsskick har i synnerhet under de senaste decennierna allt mer visat sin ineffektiva och byråkratiska sida. Fyra till åtta år av ett styre är på tok för kort tid för förändring om politiker jobbar under gamla lagar och normer. Ett beslut som klubbas igenom en mandatperiod kommer att upphävas efter nästa maktskifte, och sett över längre tid händer väldigt lite socialt sett i samhället. Revolutionerande beslut skjuts i sank vid nästa svängning av pendeln.
Istället kanske Trump har visat att en eller ett fåtal handlingskraftiga individer; om de vågar ta plats och bända systemet till sin fördel, kan göra stora förändringar i samhället över kort tid; förändringar som kan ta lång tid att motarbeta när de väl är på plats. Kanske att eran med väloljade karriärspolitiker med munläder är över, och kommer gör en tid där orädda, burdusa kraftkarlar agerar efter pöbelns vilja bara för maktens skull, och omkullkastar det gamla och allt mer långsamtgående statskicket. På gott eller ont? Kvarstår att se.
För egen del har jag full förståelse för varför en sådan som Trump blir nästintill sekteristiskt dyrkad av sina följare. Efter att ha sett allt för många politiker som egentligen inte får något gjort, allt för många som bara sitter och känner plånboken växa, allt för många som bara har glidit sig upp till toppen genom vänner och bekanta bara för att sitta av sin tid och ta pension som förmögen, så kanske folk börjar se upp till de karismatiska ledarna igen. De som vet vad folket vill ha och ger det till dem.
Intressanta tider följer.