preppad.se

Jag har ofta tänkt på hur simpelt och robust man kan göra saker, ta tex gamla långsvågsmottagare för rundradio, typ någonting som kan fungera hjälpligt som en diod (oxiderad bit av kopparör, bränt rakblad och en pennstump, etc) och någonting som kan fungera likt en Ruhmkorff spole eller motsvarande samt någonting som kan generera ljudvågor något så när, tex insidan av gamla cigarettpaket.

Litet mer avancerade apparater men fortfarande enkla och i princip outslitliga (de går att reparera med träbitar och gamla chimsbrickor):
https://www.youtube.com/watch?v=VKyma3UOzWo&t=132s

någonstans så finns det en guldålder för varje slags saker

och radioapparater , för min del så finns det en hel del saker jag gillar med lite äldre prylar, , dom är oftast bättre rent mekaniskt, spolar filter och absolut vridkondingar

finns en sak jag vill göra, samlar delar och funderingar
en rak mottagare för mellanvåg och kanske något till
med väldigt lite halvledare i
en bra vridkonding med tre syncade delar är grunden, få se om man får tummen ur

En nackdel med vissa halvledare är att man inte har någon garanti mot drifting i materialet över tid (alltså kemisk drifting, inte wave drifting), hos äldre datorer verkar det varierar ganska kraftigt mellan olika serier och tillverkare, en del är fortfarande frecha efter 50 år, andra är nästan alla (IC av samma typ) obrukbara bortom reparation.

Nackdelar med senare rörtyper är att många är betydligt mer känsliga och ofta har kortare livslängd.
Fördelen är väl att de brukar vara gjorda av bättre material inuti och att de brukar vara någorlunda avstämda.

(Dioder och liknande tror jag inte att det händer så mycket med, jag har hitintills nästan aldrig behövt byta diodrör och väldigt sällan pentoder och liknande om de inte kommer från batcher med någon form av designfel eller andra tillverkningsfel (däremot skall man inte skaka radiorör eller utsätta dem för hårda stötar då detta skapar stor stress på infästningen till komponenterna inuti), men de flesta rör som är enkla och billiga att hitta idag brukar ha väldigt dåliga strömtoleranser men det behöver för den skull inte betyda att de är oanvändbara om man använder fantasin litet mer än många gör idag. )

Förr var det lättare att hitta riktigt gamla komponenter, men det är en sådan sak man ständigt får ha i bakhuvudet när det dyker upp grejer som kan fungera till bra deal, tyvärr gick ju nästan allt sådanthär till tippen på 70-80 90 talet, "gammelgrejer" hade inget värde då om det inte var extremt ovanliga och påkostade saker.

ungefär därför jag vill ha en omgång saker modell, tja, tidigt transistor
att ha utan ic kretsar bara lösa transistorer och dioder

lite jobbigare med fm mottagare, men det går där med

Hittade faktiskt någonting liknande i form av en gammal "rock and roll" kompaktgrammofon från 60 talet på en välgörenhetsbutik förut för en femtiolapp, armen till skivspelaren saknades på den men radio/förstärkardelen var ok. Ser ut att vara en mycket tidig transistor modell, har dock inte hunnit öppna den ännu på grund av utomhusjobb under sommaren, men jag skall göra det någon dag framöver tänkte jag, givetvis har man ju tjyvkikat litet genom gallret...

man kan vara lite försiktigt med dom med germaniumtransistorer, inte lika lätt att ersätta rakt av

men fördelen med rena transistormodeller är att det är lätt att ha reservdelar hemma och skyddat för att kunna byta ut lite senare

Problemet med äldre germaniumtransistorer är att de lägger av på grund av materialvandring, "whiskers". Har ett gammalt Tektronix oscilloskop som är rördrivet men hade ett par gamla germaniumtransistorer som lagt av. Hittade ett par kiseltransistorer i gömmorna som hade data i närheten. Funkade faktiskt. Den högre bas-emitterspänningen verkade inte störa.

Någonstans i gömmorna har jag ett hoprafs för att testa det gamla konceptet regenerativ radiomottagare. Ett enda rör, en dubbeltriod där ena var själva mottagaren i en regenerativ koppling och andra en audioförstärkare som drev en hörlur genom en transformator. Fungerade faktiskt.

Kisel tycks vara antingen eller om de klarat tidens tand 35 år+ vad det verkar, men jag vet inte säkert vad som sker med dem över ett längre tidsspann.

Germanium baserade komponenter tillhör väl kategorin av sådant som har ett sas inbyggt begränsat livsspann som styrs av tid.
Germanium dioder är väl ett typexempel. Jag försöker att undvika dem i applikationer som skall vara stabila över väldigt långa tidsspann. (dock behöver man som regel inte bry sig när det gäller "vardagselektronik" då det är andra komponenter som brukar ge upp långt före) Dock i mitt tycket väldigt intressant teknologi som sådan.

Jo, det är väl mest att ljudkvaliteten blir ganska dålig som gjorde att regenerativa mottagare inte slog igenom mer än de gjorde.
Man det fungerar ju för att tex ta emot nyhetsrapporter, väderprognoser och annat av vikt.

Kisel verkar hålla länge. Har en kortvågsmottagare jag byggde som byggsats (Heathkit) i början av 70-talet. Fungerar fortfarande bra. Germaniumdioder kan vara ett problem men man kan kanske försöka med en schottkydiod? Eller rördiod? Jag har nog några exemplar av de tidigaste kiseltransistorerna i lagret, kanske plocka fram en och mäta på. Möjligen har jag någon AF139 liggande, en av de sista germaniumtransistorerna som tillverkades. När TV2 lanserades använde vi sådana till hembyggda konvertrar för att få UHF på gamla TV-burkar.

Regeneratorn lät inte så bra om inte stationen var stark. Svag station krävde mer regenerering vilket gjorde HF-steget selektivare så det började kapa sidbanden. Men det är en enkel teknik som kan vara behändig i bruna lägen.

I pipan när jag någon gång får upp mitt elektroniklabb ligger en bordsradio från tidiga 60-talet som ska renoveras.

Det slog mig förresten att jag skrotade min förra klockradio för att den började forta sig 10 minuter per dygn. Kollade aldrig men tror att det var klockkristallen som ställt tofflorna.