Sannolikhet för att man har nytta av prepping

[Poolhog]

Jag preppar rimligt mycket, jag tycker man ska ha en grundläggande beredskap för det mesta som kan hända. Precis som att jag har en hemförsäkring och pengar på ett sparkonto. Jag har mat och vatten för 2-3 månader, har också spritkök, batterier, och har även börjat jaga på sistone.

Jag investerar ganska lite av min inkomst på prepping, kanske 1000kr per månad om man räknar in allt jag lagt dom senaste 3 åren. Det räcker ganska långt, det är ju typ 35.000kr.

Tanken på att leva i ett samhälle efter en kollaps, där allting inte kommer gratis, man måste vara finurlig och anstränga sig, och man lever i ett tätt community låter väldigt lockande. Jag läser dom böcker jag hittar på ämnet, och ser dom filmer som finnas.

Men jag tror inte att jag kommer behöva använda något av prepping prylarna, jag bedömer sannolikheten för detta som mindre än 1% under min livstid. Vi lever i landet mellanmjölk, att samhället skulle drabbas av någon kris, krig, naturkatastrof eller annat, tror jag helt enkelt inte på. Förmodligen delar jag denna inställning med 95% av fårket.

Men ändå preppar jag, ungefär som att jag har försäkrat min bostad mot en brand som jag inte heller bedömer som särskilt sannolik. Finns det fler som resonerar på samma sätt?

[bokmalen]

Men ändå preppar jag, ungefär som att jag har försäkrat min bostad mot en brand som jag inte heller bedömer som särskilt sannolik. Finns det fler som resonerar på samma sätt?

Tror det är rätt många faktiskt. Grundinställningen är väl att man hoppas man aldrig ska behöva sina prepp, men att man har dem utifall att.

Om man är snabb nog kanske man hinner ta på sig säkerhetsbältet när bilen krockar, men jag föredrar nog att ha det på hela färden.

[EN brun böna]

På SS-forumet var det nån som skrev om en händelse, jag kommer inte ihåg vad som hände om det var långvarig sjukdom eller att hamna lite i kläm mellan två jobb eller hur det var. Men oavsett så skrev denne personen om hur glad den var för sitt lite större matlager av basvaror som gjorde att den minimerade lönen räckte riktigt långt ändå. Utan lagret av mat så hade det blivit riktigt kämpigt med alla räkningar och mat mm som är liksom nödvändiga för att inte hamna på gatan och svälta.
Så där handlade det inte om en kris utifrån utan en kris i det egna hemmet där preppingen varit a och o.
Kan vara bra att påminna sig själv om detta med då och då.

[Ursus]

Men jag tror inte att jag kommer behöva använda något av prepping prylarna, jag bedömer sannolikheten för detta som mindre än 1% under min livstid. Vi lever i landet mellanmjölk, att samhället skulle drabbas av någon kris, krig, naturkatastrof eller annat, tror jag helt enkelt inte på. Förmodligen delar jag denna inställning med 95% av fårket.

Varför tror du inte på det? Vad gör Sverige unikt till den grad att vi skulle vara immuna mot dåliga tider?

Jag resonerar nämligen helt tvärtom. Sverige har varit i fred och välstånd under en lång tid, men vi är sprungna ur en helt annan situation. Det är inte så många generationer bakåt som Sverige var ett av världens absolut fattigaste länder och regelbundna nödår decimerade befolkningen. Även i vår tidiga välfärd lyckades vi med nöd och näppe klara oss undan två världskrig. Det senare genom ren kohandel med nazisterna och därefter de allierade. Långt innan dess härjade Vasaätten med bihang för fullt och vi var indragna i ändlösa krig med intilliggande kungadömen.

Jag argumenterar för att vår invanda trygghet är den absolut största faran med att bo i Sverige. Blotta tanken att inget hemskt kan drabba oss tror jag är en garant för att något hemskt faktiskt kommer att hända. Om jag ser på hur allt vansköts idag i någon slags naiv politikertro att "allt löser sig" så är det lätt att drabbas av förtvivlan. Några exempel:

Ett gravt eftersatt försvar som nu skall panikuppbyggas, med begränsad framgång. Elbrist på grund av nedlagda kärnkraftverk och underbyggd ersatz. Skenande och eskalerande kriminalitet; fenomen som för bara tio-femton år sedan var reserverade i de värsta förorterna i söder är nu allmänna. En diktator några mil österut som håller på att tappa fattningen och som av oss avfärdas med glorifierad axelryckning. Etniska spänningar överallt. Tynande medelklass. Ökande inflation i kombination med kraftigt överbelånad befolkning. Klimatförändringar; länder nära polerna kommer att drabbas hårt givet de senaste prognoserna. Lamslagande cyberattacker blir allt vanligare. Fullkomligt beroende av import för att föda befolkningen. Fullkomligt beroende av internet för att göra dagliga sysslor. Kina; räcker med ett ord. Pandemier som kan bli värre än covid; eller kanske rentav en ny variant av covid. Multiresistenta bakterier. För att nämna något.

Men om inte detta är övertygande argument så kanske dina prepps faktiskt är bortkastade, om man får vara krass? Finns ju ingen mening med att spendera pengar, tid och energi om man ändå inte tror på vad man gör.

(PS: Har suttit och försökt omformulera denna text så att den inte låter avfärdade eller von oben; menar inte så om det skulle verka så)

[Ursus]

Finns rent av ett psykologiskt begrepp relaterat till ämnet: Normalcy Bias, eller Normalitetsbias

https://sv.wikipedia.org/wiki/Normalitetsbias

Kort sagt, en tendens att underskatta eller avfärda risker för dåliga händelser eftersom man själv aldrig har upplevt sådana.

[Poolhog]

Men jag tror inte att jag kommer behöva använda något av prepping prylarna, jag bedömer sannolikheten för detta som mindre än 1% under min livstid. Vi lever i landet mellanmjölk, att samhället skulle drabbas av någon kris, krig, naturkatastrof eller annat, tror jag helt enkelt inte på. Förmodligen delar jag denna inställning med 95% av fårket.

Varför tror du inte på det? Vad gör Sverige unikt till den grad att vi skulle vara immuna mot dåliga tider?

Jag resonerar nämligen helt tvärtom. Sverige har varit i fred och välstånd under en lång tid, men vi är sprungna ur en helt annan situation. Det är inte så många generationer bakåt som Sverige var ett av världens absolut fattigaste länder och regelbundna nödår decimerade befolkningen. Även i vår tidiga välfärd lyckades vi med nöd och näppe klara oss undan två världskrig. Det senare genom ren kohandel med nazisterna och därefter de allierade. Långt innan dess härjade Vasaätten med bihang för fullt och vi var indragna i ändlösa krig med intilliggande kungadömen.

Jag argumenterar för att vår invanda trygghet är den absolut största faran med att bo i Sverige. Blotta tanken att inget hemskt kan drabba oss tror jag är en garant för att något hemskt faktiskt kommer att hända. Om jag ser på hur allt vansköts idag i någon slags naiv politikertro att "allt löser sig" så är det lätt att drabbas av förtvivlan. Några exempel:

Ett gravt eftersatt försvar som nu skall panikuppbyggas, med begränsad framgång. Elbrist på grund av nedlagda kärnkraftverk och underbyggd ersatz. Skenande och eskalerande kriminalitet; fenomen som för bara tio-femton år sedan var reserverade i de värsta förorterna i söder är nu allmänna. En diktator några mil österut som håller på att tappa fattningen och som av oss avfärdas med glorifierad axelryckning. Etniska spänningar överallt. Tynande medelklass. Ökande inflation i kombination med kraftigt överbelånad befolkning. Klimatförändringar; länder nära polerna kommer att drabbas hårt givet de senaste prognoserna. Lamslagande cyberattacker blir allt vanligare. Fullkomligt beroende av import för att föda befolkningen. Fullkomligt beroende av internet för att göra dagliga sysslor. Kina; räcker med ett ord. Pandemier som kan bli värre än covid; eller kanske rentav en ny variant av covid. Multiresistenta bakterier. För att nämna något.

Men om inte detta är övertygande argument så kanske dina prepps faktiskt är bortkastade, om man får vara krass? Finns ju ingen mening med att spendera pengar, tid och energi om man ändå inte tror på vad man gör.

(PS: Har suttit och försökt omformulera denna text så att den inte låter avfärdade eller von oben; menar inte så om det skulle verka så)

Jag kan absolut vara påverkad av normalitetsbias, men jag försöker väga in så många parametrar som möjligt. En sak som ständigt gnager hos mig är det faktum att vi preppers bara utgör kanske 1-2% av befolkningen, tänk så har dom andra 98% rätt? Det har också ropats varg några gånger angående diverse katastrofer och annat. Hur samhället mår, nivåer på kriminalitet och spänningar är svårt att få en objektiv bild av, alla har sin egen uppfattning och informationen som presenteras är ofta svår att tolka(dagens nyheter skrev en lång artikel om hur brottsligheten i Malmö minskade, och tryggheten ökar?? får inte riktigt ihop det med andra källor, BRÅ verkar gå på samma linje dock.).

Preppsen är trots detta inte bortkastade, jag ser det som ett säkerhetsbälte, alla borde ha det trots att dom inte tror att det är särskilt troligt att dom kommer att behöva det. Alla blir ju glada om dom inte har någon nytta av sitt säkerhetsbälte!

Om jag trodde att det var 50% risk för en samhällskollaps inom 10år skulle jag investera mer än mina 1000kr per månad, kanske skulle jag köpa en stuga i skogen med en bit mark.

[Poolhog]

Vi har alla en begränsad mängd resurser, och det finns två dåliga utfall:

1. Samhället kollapsar och man har investerat 0% i prepping och 100% i att leva ett bra liv.
2. Samhället kollapsar inte, och man har investerat 100% i prepping och 0% i att leva ett bra liv.

Var på skalan man väljer att lägga sig är ju beroende av hur troligt man bedömer dom olika scenariona. Jag tror kanske att 1-10% i prepping är rimligt, det är ju ett värde i att leva ett bra liv också Men det är personligt, och jag vill inte säga till någon hur mycket dom ska eller inte ska preppa.

[Poolhog]

På SS-forumet var det nån som skrev om en händelse, jag kommer inte ihåg vad som hände om det var långvarig sjukdom eller att hamna lite i kläm mellan två jobb eller hur det var. Men oavsett så skrev denne personen om hur glad den var för sitt lite större matlager av basvaror som gjorde att den minimerade lönen räckte riktigt långt ändå. Utan lagret av mat så hade det blivit riktigt kämpigt med alla räkningar och mat mm som är liksom nödvändiga för att inte hamna på gatan och svälta.
Så där handlade det inte om en kris utifrån utan en kris i det egna hemmet där preppingen varit a och o.
Kan vara bra att påminna sig själv om detta med då och då.

Jag gick igenom just detta med min partner för ett tag sedan, om vi båda blir långtidssjuka eller arbetslösa.

Dag 1 - 100 = akassa 26 400kr per månad vardera
Dag 100 - 300 = akassa 22 000kr per månad vardera
Dag 300+ socialbidrag ca 10000kr per månad(inklusive bostaden) tillsammans

Vi har en bostad som vi får behålla på socialbidrag, flera av våra grannar går på försörjningsstöd. Dag 100 säljer vi båten och dag 200 säljer vi bilen. Dag 250 säljer vi av lösören som vi inte behöver, inför att få hjälp av samhället dag 300.

Vår ekonomi är gjord för att vi ska klara oss på a-kasse nivån, eller att en person blir helt utförsäkrad. Vi har inte saker på lån, och inga dyra abonemang.

[maskros]

Men jag tror inte att jag kommer behöva använda något av prepping prylarna, jag bedömer sannolikheten för detta som mindre än 1% under min livstid. Vi lever i landet mellanmjölk, att samhället skulle drabbas av någon kris, krig, naturkatastrof eller annat, tror jag helt enkelt inte på. Förmodligen delar jag denna inställning med 95% av fårket.

Det beror, tänker jag, på hur långt fram i tiden man tänker.

Jag är 55+ och jag tror jag kommer vara med om kärvare tider innan min tid är till ända. Jag är övertygad om att mina barn kommer att vara med om inte bara kärva utan hårda tider. Jag preppar huvudsakligen för samhällets kollaps men har lite även för några månaders leveransstopp. Att justintimesamhället under min tid kommer att råka ut för störningar då det är bra att ha lite i lager är jag tror jag starkt men jag är inte övertygad om att de kommer vara så svåra att folk här svälter. Det är ändå gôtt att ha lite att sätta guldkant på tillvaron med om det blir jobbigt.

Långsiktigt förstår jag inte hur det ska fortsätta fungera som vanligt. Det är för mycket att dra upp här men en del har nämnts tidigare i tråden. Uppriktigt är jag förvånad att inte fler, ens här, är förskräckta över vartåt alla kurvor pekar. Men jag får väl erkänna att jag inte lever mitt dagliga liv i fruktan för att kollapsen ska komma medan jag ligger och sover. Jag är långt ifrån klar med mina prepps men jag ligger också långt före de 95% du skriver om.

Inte allt jag gör är prepping men det mesta jag lägger pengar på utöver att få vardagen att gå runt är på ett eller annat sätt prepprelaterat. Jag missar inte det goda i livet pga det, inte som jag ser det. Jag har bor i ett trevligt hus som ligger avskilt i ett bördigt område och har en sommarstuga som ligger mindre bördigt men ändå där folk har levt i hundratals år. Båda ger mig glädje och möjlighet att umgås med dem jag vill på ett avslappnat sätt.

Sannolikhet för at man har nytta av prepping? Det beror förstås på hur man menar. Varje gång jag slipper åka till affären har jag nytta av preppingen även om den inte är nödvändig, jag hade ju kunnat ta bilen. Sannolikheten att mina prepps blir nödvändiga för överlevnad under min tid? Jag kan inte bedöma det men tillräckligt stor för att jag skulle bli klart oroad om allt försvann. Sannolikheten att mina prepps blir nödvändiga för att mina barn ska ha ett gott liv? Över 50% skulle jag gissa. Vad jag baserar det på? Kurvorna över världens tillstånd.

[Charlie**]

Jag tror egentligen inte på någon större samhällskris heller men jag är väl medveten om att saker och ting kan förändras mycket snabbt på ett sätt vi inte tänkt oss. Ett bra exempel är väl den nu 2-åriga pandemin som vi nu upplever. Vem preppade egentligen för en pandemi? Just nu har vi dessutom en situation i Ukraina som med all säkerhet kommer att drabba oss på ett eller annat sätt. Inte för att jag tror att vi blir angripna men börser, banker och oljeimporten, elpriserna och tillgången på importvaror kommer att ställa till det för vår privata ekonomi och för samhällsekonomin. Här finns det faktiskt mycket att tänka till om.

Min prepping är mer av ett mindset och inte en livsstil. Jag går inte om kring och väntar på krisen. Jag går heller inte om kring och är rädd hela tiden. Kanske just för att jag har det mindset jag har. På min arbetsplats har vi planer för om hot- och våldsituationer uppstår. Sådana planer finns på de flesta arbetsplatser i dag, precis som brandvarnare och utrymningsplaner och som också är en form av prepping. Alla dessa säkerhetsrutiner skapas genom fortlöpande riskanalyser. Dessa riskanalyser görs ut ifrån en sannolikhet baserad på erfarenheter från verkliga händelser och situationer som förr eller senare kommer att uppstå igen. Att göra riskanalyser är både intressant, lärorikt och faktiskt roligt. Arbetet med riskanalyser, lär en inte bara om att tänka rätt, utan även att ta med sig tänket i andra situationer.

De flesta av oss har ju faktiskt ett grundtänk när det gäller vår egen hälsa och säkerhet. Jag har en snöspade i bilen under vintern, liksom extra kläder, vantar och mössa. Åker jag på en längre biltur så har jag reservdunk, termos och något att äta osv. Det är också prepping, liksom hemförsäkring, sparkonto och brandvarnare. I dag har vi internationella regelverk om brandsäkerheten på hotell. I vissa delar av världen saknas dessa helt. Studerar ni utrymningsplanen på ett hotell ni kommer till? Har ni koll på nödutgångar när ni går på konsert, bio eller hockeymatchen?

Större delen av mina prepps, är egentligen inte införskaffat för någon samhällsomstörtande kris. Min utrustning används ett par gånger om året, då det är samma utrustning jag använder mig av under jakten, friluftslivet och semestern. Jag är däremot fullt på det klara med att min utrustning kommer att underlätta mitt liv och leverne på ett mycket bra sätt om krisen uppstår, så visst är sannolikheten att jag får nytta av min prepping ganska stor ...även om det inte är i en kris.
Mitt mindset och mina prepps, borgar för att jag kan reda mig själv om en SHTF-situation uppstår. Jag är en väldigt lugn och trygg person.