Poolhog skrev: ↑29 jan 2022 22:34
Jag kan absolut vara påverkad av normalitetsbias, men jag försöker väga in så många parametrar som möjligt. En sak som ständigt gnager hos mig är det faktum att vi preppers bara utgör kanske 1-2% av befolkningen, tänk så har dom andra 98% rätt? Det har också ropats varg några gånger angående diverse katastrofer och annat. Hur samhället mår, nivåer på kriminalitet och spänningar är svårt att få en objektiv bild av, alla har sin egen uppfattning och informationen som presenteras är ofta svår att tolka(dagens nyheter skrev en lång artikel om hur brottsligheten i Malmö minskade, och tryggheten ökar?? får inte riktigt ihop det med andra källor, BRÅ verkar gå på samma linje dock.).
Preppsen är trots detta inte bortkastade, jag ser det som ett säkerhetsbälte, alla borde ha det trots att dom inte tror att det är särskilt troligt att dom kommer att behöva det. Alla blir ju glada om dom inte har någon nytta av sitt säkerhetsbälte!
Om jag trodde att det var 50% risk för en samhällskollaps inom 10år skulle jag investera mer än mina 1000kr per månad, kanske skulle jag köpa en stuga i skogen med en bit mark.
Jag tror att problemet med avsaknad av objektivitet är ett besvärligt och verkligt fenomen, så jag förstår helt dina tankar. Vi lever tyvärr i en värld där varenda dåre med en åsikt kan bända och böja på statistik och staplar tills det passar deras agenda, och myndigheter är tyvärr inga undantag. Man behöver inte ens vara en foliehatt för att veta att BRÅ är infiltrerat av tjänstemannaaktivister som gör lite som de vill. Har till och med bekanta från ungdomsåren; självutnämnda vänsterradikaler, som skamlöst erkänner att de pluggat juridik, journalism och statsvetenskap för att kunna nästla sig in i statsapparaten/media och påverka. Då säger man diskret upp vänskapen
Min egen uppfattning kommer från en blandning av att följa magkänslan plus vetenskapliga ursprungskällor i så stor utsträckning som möjligt; och jag gör bedömningen att människan har målat in sig i ett knepigt hörn. Ett ämne som jag har läst spaltmeter om är det som kallas Progress Trap. Kort sagt; ett tillstånd där människans teknologiska, medicinska och sociala framsteg skapar fler problem än vad de löser; och dessa nya problem är ofta obekväma att ta tag i.
Och det stora problemet är denna fälla har återkommit och förblivit i tusentals år, det är egentligen bara rent mirakulösa innovationer som har tagit oss vidare. Det metaforiska inmålade hörnet blir trängre för varje år som går. Energy Return on Investment på befintliga källor blir mindre, planeten har definierade gränser och begränsade resurser, och chansen att det bara dyker upp någon outnyttjad källa från vilken vi kan tappa det livsnödvändiga är nog inte särskilt optimistisk. Det tror jag är den absolut största risken som vi står inför: Att vi börjar befinna oss i ett tillstånd som vi inte längre kan ta oss ifrån.
Med allt detta sagt: Jag är en ganska hardcore prepper, men "preppingen" i sig är på sin höjd en bisyssla i en större livsstil. Jag är intresserad av livslångt lärande kring överlevnad, odling, smide, hantverk, byggnadskonst, flintknapping, "self-reliance", camping, jakt, fiske, mek, knopar, konservering, medicin, träning, skytte; kort sagt ändlösa mängder hobbies som alla är kul och säkerligen skulle vara användbara vid ett jävligt scenario. Och ytterst så är det kunskap och färdigheter som avgör om man klarar sig genom ett verkligt svårt läge eller ej.
Det kräver egentligen inte stora monetära resurser för att bli en "kunskapstung prepper"; den största utgiften för mig är egentligen böcker samt investerad tid i praktisk övning, om man nu kan räkna tid i pengar. Verktyg kommer eftersom. Men det känner jag också ger mig mer tilltro och optimism inför framtiden och mina egna förmågor. Att köpa en avsides belägen gård och fylla den med konserver och kanske ha ett land är absolut en fysisk trygghet. Men för mig kommer det också med en annan stress; nämligen vad man skall göra när dessa resurser tar slut eller om de tas ifrån en? Kunskapen och det som sitter i fingrarna kan ingen ta ifrån en. Och då frigörs också pengar och energi som kan gå till annat än att rotera havregryn och vita bönor. Jag lever en ganska normal livsstil utöver mina udda hobbies. Jobbar heltid, dejtar, spelar några instrument, etc etc etc.
Men å andra sidan så är jag också lite hyperaktiv och intensiv i mitt liv; det kanske krävs någon bokstavskombination för att orka med allt detta. Samt så lever jag inte i excess. Utlandsresor, dyra viner och att byta kök vart fjärde år tilltalar mig inte det minsta. Jag kan inte för allt i världen förstå hur vänner och kollegor ständigt får kämpa med aktier och pensionsfonder bara för att kunna ha en framtid. Det finns mycket onödigt man kan skära ned på som ändå inte gör en lyckligare.
Hoppas att det var någorlunda sammanhängande, har sovit ungefär tre timmar inatt. Tack grannen!
hmmm..
