Återigen detta ämne med eftersläntrare....

[somvanligt]

Jag hade gett eftersläntrare samma svar som jag ger alla som säger "jag kommer till dig vid kris":

Javisst, kom bara, har fixat sovplats åt dig i frysboxen.

Det brukar resultera i osäkra leenden och lite halvhjärtat skratt, som man bäst möter med stenansikte. Vidare diskussion upphör direkt, och ämnet förs aldrig på tal igen.

Det funkar säkert på kollegor och andra bekanta. Inte lika väl på familj och nära vänner.

[somvanligt]

Om det skiter sig på nationell skala så lär ju staten lägga restriktioner på i princip allt som anses vara resurser av värde för nationen, från grisen du slaktar på hösten, ditt rågfält, till dina fordon, djur såsom kossor och hästar, ved, osv.
Det är naivt att tro att så inte skulle bli fallet även i modern tid om man på högre nivå anser att hela städer potentiellt riskerar att svälta eller frysa ihjäl.

Om man vägrar då? Vem skickar staten då när polisens familj har samma problem som alla andra och gör bättre i att försöka överleva än att att ta på sig uniformen och gå till jobbet? Och vi har ju inte ens poliser så det räcker idag. Hur mycket villigare att bryta mot lagen kommer gemene man vara för att överleva? Hur mycket mer motstånd är gemene man villig att göra för att deras livsviktiga resurser inte ska stjälas av staten?

[Omnivore]

Det är väldigt provocerande när någon säger ”då kommer jag hem till dig” och skrattar men det ligger i vårat intresse att de hjälper sig själva, eller plantera åtminstone tanken, så för att de ska lyssna bör svaret bli i stil med: ”Men hur ska det gå när hela min släkt och alla mina vänner kommer hem till mig? För de säger ju också så. Jag har ju bara så min familj klarar dig ett litet tag. Hur skulle det fungera tänkte d

Om fårk fungerar som de är uppfostrade till sedan Palmes tid så börjar de surra om solidaritet. Självklart utan att tänka på att det är något som borde gå åt båda hållen. Det kan bli en intressant diskussion om man väljer att stå på sig.

[somvanligt]

Det är väldigt provocerande när någon säger ”då kommer jag hem till dig” och skrattar men det ligger i vårat intresse att de hjälper sig själva, eller plantera åtminstone tanken, så för att de ska lyssna bör svaret bli i stil med: ”Men hur ska det gå när hela min släkt och alla mina vänner kommer hem till mig? För de säger ju också så. Jag har ju bara så min familj klarar dig ett litet tag. Hur skulle det fungera tänkte d

Om fårk fungerar som de är uppfostrade till sedan Palmes tid så börjar de surra om solidaritet. Självklart utan att tänka på att det är något som borde gå åt båda hållen. Det kan bli en intressant diskussion om man väljer att stå på sig.

Precis, och man bör stå på sig när det gäller viktiga ting!

[lupl]

Jag har talat om för de mina att preppa. Kommer någon i efterhand o vill snylta så…. NEJ!

[rödluvan]

Om det skiter sig på nationell skala så lär ju staten lägga restriktioner på i princip allt som anses vara resurser av värde för nationen, från grisen du slaktar på hösten, ditt rågfält, till dina fordon, djur såsom kossor och hästar, ved, osv.
Det är naivt att tro att så inte skulle bli fallet även i modern tid om man på högre nivå anser att hela städer potentiellt riskerar att svälta eller frysa ihjäl.

Om man vägrar då? Vem skickar staten då när polisens familj har samma problem som alla andra och gör bättre i att försöka överleva än att att ta på sig uniformen och gå till jobbet? Och vi har ju inte ens poliser så det räcker idag. Hur mycket villigare att bryta mot lagen kommer gemene man vara för att överleva? Hur mycket mer motstånd är gemene man villig att göra för att deras livsviktiga resurser inte ska stjälas av staten?

Dom lär ju skriva in det lång innan dess i registren med förelägganden.
Dvs, polisen kommer nog långt innan dess. (i allafall skulle jag planera för att man gör det så att man är förberedd på detta så att man inte står där sedan med skägget i brevlådan)

[Marie]

Det är lätt att säga att jag kommer göra si och så... men sedan när man står där och situationen befinner sig på nästippen, så är sannolikheten stor att man reagerar totalt annorlunda än vad man har tänkt sig.... Jag menar åt båda hållen.. vissa som kanske tänkt sig att de ska hjälpa andra mot något kan bli totalt själviska o mordiska.. medans andra som tänkt att de ska mota varje kotte med högaffel o machete, kanske blir den omtänksamme.
Jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag är både en omtänksam person som vill skydda alla jag kan, men jag har även ett humör om det går över gränsen som jag själv blir rädd för.