Medicinska bedömningar

[preppernurse]

Då ger vi oss på symtomen på överhettning eller vanligen kallat värmeslag.

Det finns 2 typer av värmeslag, den där kroppskärntemperaturen ej är kraftigt påverkad och den där den är det.

Typ 1: Utmattning till följd av förlust av vätska och salter orsakad av värme utan kraftig stegring av kroppstemperaturen.
Typ 2: Akut livshotande tillstånd med en kroppstemperatur på över 40,5 grader vilket leder till skador på multipla organsystem.

Typ 1
Orsakas av otillräckligt drickande eller av att man dricker tillräckligt utan att tillföra salter.

Symtomen är allmän trötthet, yrsel, svaghet, huvudvärk, kroppstemperatur under 40,5 grader. Vid detta värmeslag ses inga allvarliga tecken till hjärnpåverkan, ingen koma eller kramper.

Behandling vid lätt dehydrering efter värmeslag: Vila (gärna på en sval och skuggig plats), vätska och vätskeersättning och extern nedkylning av patienten (t.ex. kan man spraya personen med kallt vatten (15 grader) från alla håll samtidigt som man blåser med varmluft/fläkt), beroende på hur mycket salter och vätska man förlorat kan det även vara aktuellt med intravenös behandling av sjukvården. Om en person drabbats av moderat till grav dehydrering efter värmeslag vårdas dessa inneliggande på sjukhus.

Typ 2:
Otillräcklig värmeavsöndring leder till ökad kroppskärntemperatur med cellskador.

Symtomen är huvudvärk, illamående, synstörningar, epileptiska kramper, koma, förvirring, psykoser. Kroppstemperatur över 40,5 grader, uttorkning (torr hud då ca 50% av patienterna inte svettas ordentligt), snabb puls, lågt blodtryck.

Tillståndet är livshotande och kräver IVA-vård då det är risk för multiorgansvikt. Misstänker man att någon drabbats av denna typ av värmeslag måste de akut till sjukvården, tidsaspekten är viktig för att kunna rädda dem.

Överhettning kan ge upphov till permanenta skador i centrala nervsystemet, längden på och vilken kroppstemperatur som uppnåddes är avgörande för hur stora skadorna blir.

[hej]

Tack, du är en pärla.

[Marie]

Med tanke på att pandemin testat en hel del människors psyke så borde nog kanske ångest tas upp, då den finns som mild, lite starkare och sedan kommer vi till panikångest.
Panikångest kan vara både starkt psykiskt kopplad där man tolkar en specifik händelse/sak/lukt osv som är den uppenbarliga utlösaren som man enkelt med 1+1=2 fattar vad det är.. Men sedan finns kroppslig panikångest där det inte är en tydlig utlösare och man är i sinnesro men att kroppen reagerar med panikångest i form av hjärtklappningar, hyperventilering osv. och har man aldrig varit med om det tidigare så tror många att man ska dö. så kraftfull blir känslan första gången.
Det kan leda till att man svimmar oxå, så att sätta sig ner är en smart idé... andas i en papperspåse är inte bara på film, det är bra för att man inte överbostar syrehalten när man hyperventilerar och man ska försöka ta långsamma, djupa och lugna andetag. in 1-2-3 sec..kort paus.. ut 1-2-3 sec... är man rökare så sätter man sig ner och tar en cigarett och beskådar molnens form på himlen. Då det är djupa lugna andetag i ett bloss, samt skiten i ciggen hämmar en del av syreupptaget... Men det får man inte tala gott om, då rökning är ajabaja i alla lägen enligt sjukvårdens grundprinciper.

Tyvärr har inte jag läst på om detta, eller lyssnat på föreläsningar om just ångestens olika former... Men jag kan tänka mig att våra två experter här i tråden har träffat på patienter med ångest av alla grader och de kanske kan berätta lite mer om hur man själv ska agera om man upplever det, eller hur man ska agera om någon annan får det, och hur man känner igen att det just är panikångest.

Detta är ett bra prepp att lära sig att känna igen och hur man ska hantera det, då detta är väldigt vanligt förekommande när man plötsligt blir isolerad, instängd i ett skyddsrum eller att världen blir upp och ner... men även sjukdom och sorg som raderar ens rutiner kan orsaka det.

[preppernurse]

Då ger vi oss på Ångest på Maries begäran.

Ångest kan ta sig många olika uttryck både psykiskt och fysiskt, jag kommer fokusera på några av de vanligaste symtomen men kommer garanterat missa något, var några år sedan jag jobbade med psykiatri.

Första gången någon drabbas av ångest är det ofta en väldigt omskakande upplevelse. Ångest kan komma smygande eller bara slå till som en blixt från klar himmel. Utlösande faktorer kan vara nästan vad som helst men stress är en vanlig utlösande faktor. När psyket har pressats hårt säger till slut kroppen ifrån.

Om vi börjar utgå från att ångesten/ångestattacken kommer smygande så kan det börja med att personen som är drabbad känner katastrofkänslor och/eller att något allmänt "känns fel", det är vanligt att man känner sig rastlös och har svårt att sitta/ligga still (vad vi i vården kallar motorisk oro). Nu börjar pulsen stiga, det är svårt att säga en exakt siffra då puls är så individuellt men det är inte ovanligt med en puls runt 100 och uppåt. Bröstsmärtor är vanligt, många gånger med karaktären av att någon sitter på bröstkorgen. Personen som drabbats andas ofta snabbt, uppemot 30 andetag i minuten är inte ovanligt, personen hyperventilerar alltså. Domningar och stickande känsla i fingrar och händer är vanligt. Många gånger känner sig personen svag och svimfärdig. Många upplever att de inte får någon luft men om man kontrollerar med en pulsoximeter så har de en syresättning som är normal.

Vad kan man göra då?
- Andas i fyrkant! Vad innebär då detta, jo, den som drabbats av ångesten ska visualisera 4 punkter framför sig och på inandningen ska man visualisera att man sammanknyter dessa fyra punkter under andetaget, lite som när man drar linjen mellan punkterna på skärmlåset till telefonen. På utandningen gör man samma sak. Viktigt att uppmana den som andas att man andas in genom näsan, på utandningen kan man blåsa ut genom munnen om det känns lättare. På detta sätt får man bukt med hyperventilationen och skiftar fokuset till enbart andningen, detta kommer även att sänka pulsen och få domningarna/stickningarna i händerna att ge med sig.
- Var ett stöd. Sitt och prata med personen, håll dig själv lugn, om du är stressad kommer det att märkas och smitta av sig på den ångestdrabbade som kommer få ännu mer ångestpåslag. Uppmana personen att försöka andas, ibland kan man "andas tillsammans", in genom näsan, ut genom munnen. När personen börjar få mer kontroll över sin andning kan man med fördel försöka att avleda personen genom att tala om alldagliga saker eller om man känner honom/henne prata om dennes intressen för att avleda tankarna.

Psykisk ohälsa har ökat i samhället de senaste 20 åren, när jag jobbade på psykiatrin fanns det uppskattningar om att uppemot 20% av befolkningen någon gång skulle drabbas av psykisk ohälsa (ta det inte för en absolut sanning, jag kan minnas fel ).

Tänk på att om du eller någon du känner mår psykiskt dåligt så finns det hjälp att få! Både via vårdcentral, akutpsykiatrin och stödlinjer online och via telefon. En del religiösa samfund kan även de hjälpa till med stödsamtal via präst eller diakon t.ex.

Som avslutning vill jag bara poängtera att om man inte säkert vet att en person som uppvisar dessa symtom sedan tidigare lider av ångest så bör man ta kontakt med sjukvården då många av symtomen liknar dem vid t.ex. hjärtinfarkt.

[preppernurse]

Då ger vi oss på frakturer, jag kommer att fokusera på frakturer i armar och ben då det är de jag stött på mest.

Lårbensfraktur

Lårbensfraktur drabbar ofta äldre människor efter falltrauma. Det behöver många gånger inte vara ett högt fall, för många sköra äldre kan det räcka med att de missar stolen de ska sätta sig ned på eller att de snubblar på mattan där hemma. För yngre personer som inte lider av benskörhet så krävs det oftast rejäl kraft för att de ska få en lårbensfraktur.

Vilka tecken kan man då se som kan få oss att misstänka en lårbensfraktur? Klassiska tecken: Stark smärta är vanligt, många gånger är det drabbade benet förkortat och foten inåt- eller utåtroterad. Personen kan och ska ej stödja på ett sådant ben. Här kan det vara av vikt att ta av personen strumpan från foten på det skadade benet och känna efter distala pulsar, hur man hittar artärerna finns det bra bildbeskrivningar på om man googlar "distala pulsar" med en bildsökning.

Hittar man ingen puls nere i foten kan detta vara ett tecken på att frakturen klämmer till en artär och tillståndet är ännu mera kritiskt då man riskerar vävnadsdöd.

Lårbensfrakturer kräver oftast operation och man bör inte försöka förflytta någon med en sådan skada på egen hand utan bör tillkalla ambulans.

Underarmsfraktur

Underarmsfrakturer uppstår många gånger efter falltrauma när man försöker att ta emot sig, ibland är det väldigt tydligt att det är en fraktur då benet/benen kan stå upp i en utbuktande båge, detta sker ibland om brottet är mitt på underarmen. Om frakturen sitter närmare handleden kan det vara svårare att se den med blotta ögat. Tecken som man kan se om frakturen sitter närmare handleden är ofta stora blåmärken runt handleden. Man kan be personen att hålla fram armen med handflatan riktad ned mot golvet och be personen att rotera upp handflatan mot taket medan armen hålls stilla, om personen inte kan göra detta kan detta vara ett tecken på att det är en fraktur. Stark smärta vid beröring är inte ovanligt, många gånger är smärtan uthärdlig om armen/handen hålls stilla. För att kolla att handen fortfarande har bra blodcirkulation och att inget har kommit i kläm kan man trycka lite lätt på fingernaglarna så att nagelbädden bleknar och se hur många sekunder det tar för dem att återfå sin normala färg, om det tar 3 sekunder eller mer tyder detta på dålig blodcirkulation.

Vad kan man göra för att minska smärtan och underlätta för den med en fraktur i handleden då? Man kan be personen att lägga sin skadade arm över sin friska underarm, placerad så att den friska armens handflata greppar om den skadade armens armbåge. Om detta är svårt för den skadade så kan man ta en tidning (typ en aftonbladet) vikt på mitten som man sedan "omsluter" armen med som ett improviserat gips och tejpar ihop tidningen så den bildar en rulle/halvcirkel runt hand/underarm. På detta sätt så kan personen slappna av och låta detta improviserade gips stödja skadan. Detta har jag gjort flertalet gånger med patienter med frakturer i handleden och det brukar fungera, var bara försiktig.

Överarmsfraktur

Överarmsfrakturer uppstår likt många andra frakturer vid fall. Klassiska tecken brukar vara svårigheter att röra på armen, ibland hänger armen bara längs sidan. Ibland kan personen röra något på underarmen men det brukar vara svårt och göra ont. För att minska smärtan är det här viktigt att få armen att vara stilla så mycket som möjligt. Här är det väldigt bra att lägga armen i en mitella.

Jag har säkert missat något och hoppas att våran ambulanssyrra i sådana fall kan fylla på då han troligen stött på detta oftare än mig.

[preppernurse]

Nu var det ett tag sedan jag skrev här så vi ger oss på epileptiska anfall ikväll.

Epilepsi kan drabba en människa i alla åldrar, dock är det vanligast att epilepsi debuterar det första levnadsåret eller efter 65 års ålder.

De viktigaste orsakerna till epilepsi är tidigare infektion i centrala nervsystemet, missbildningar och skador under spädbarnsår, hjärntumör, tidigare traumatisk hjärnskada, neurodegenerativ sjukdom eller genetisk epilepsi. Men det ska tilläggas att i ca 40% av fallen är orsaken okänd.

Jag kommer att beskriva den sort av anfall som nog de flesta tänker på när de hör epileptiskt anfall, den som kallas toniskt-kloniskt anfall, men det finns flera olika sorter. (jag är för obevandrad med de andra anfallen för att kunna ge en rättvis beskrivning av dem)

Det tonisk-kloniska anfallet:

Startar med medvetandeförlust och stelhet i hela kroppen, personen faller handlöst från stående. Detta stadie varar i ca 10-30 sekunder. Efter detta övergår anfallet i nästa fas med symmetriska ryckningar i hela kroppen. Detta varar vanligen i ca 30-60 sekunder. När anfallet upphör är muskulaturen helt slapp och vakenheten återkommer hos personen succesivt.

Efter anfallet infaller den postiktala fasen vanligen, personen är uttalat trött och kan även vara förvirrad. Denna fas kan pågå i upp till flera timmar.

I samband med dessa anfall kan det förekomma avgång av urin och/eller avföring samt att personen biter sig i tungan.

Behandling:
Även utan tillgång till kramplösande mediciner finns det viktiga saker man kan göra som privatperson för att hjälpa den som har ett epileptiskt anfall, först och främst bör man larma SOS, då det inte är säkert att anfallet går över lika fort som det "vanligen bör göra" (jag har varit med om kramper som pågått i 15 minuter trots kramplösande mediciner, allt beror oftast på vad som är den bakomliggande orsaken till anfallen).

Regel nummer 1, stoppa inget i munnen! I filmer kör de ofta in en träsked eller trasa i munnen på de som krampar av rädsla för att de ska bita sig i tungan, gör inte det! Risken är stor att detta orsakar mer skada när personen biter ihop eller att man blockerar luftvägarna. Skador på tungan får hanteras efteråt på sjukhus.

Vad man bör göra är att lägga personen i stabilt sidoläge, gärna med en filt/jacka/handduk eller något annat lite mjukt under huvudet för att skydda detta om man har det tillgängligt. Stanna hos personen hela tiden och ha uppsikt över att han/hon andas. Håll dig lugn och prata lugnande med personen, många gånger kan personer som haft krampanfall minnas vad personer kring dem har sagt under anfallet. Om personen slutar att andas, påbörja HLR.

[Parabellum]

Tack för ditt engagemang i detta ämne preppernurse!

[preppernurse]

Tack för ditt engagemang i detta ämne preppernurse!

Tack för uppskattningen!

Är det något speciellt som folk vill att jag ska ta upp som nästa ämne?

[bastard]

du kan det bättre, ta något som du tycker passar och som är av allmennytta

[Olle]

Kan du ta upp något om UVI eller sepsis, hur man kan förebygga och om om det är möjligt att vårda utan avancerad sjukvård om skiten har träffat fläkten, och sjukvård inte är möjligt.