När det skramlades litet för intensivt med kärnvapenhotet från Puttes sida blev jag ängslig. Min make som är vetenskapligt lagd förklarade då snällt hur en atombomb är konstruerad och fungerar, att den inte var något som briserade om man råkade tappa den i golvet, typ. Han tog också upp skillnaden mellan taktiska och strategiska kärnvapen, vad som sker vid markbrisad respektive en detonation i atmosfären osv. Jag blev mycket lugnare efter det. Sedan gav han mig en bok som han läst som tonåring: Hotet - en bok om kärnvapen, Hellström et al, Essselte Studium AB 1986.
Det var kört redan på sidan 2.
Inledningen handlade om skyddsrum och att det i de flesta fall är bättre att förskansa sig i sin egen källare om man har turen att bo i villa än att trängas med en massa svettiga okända människor i skyddsrummet under ett flerfamiljshus. Frågan var vad man behöver ha lagrat i källaren för att klara en månads isolering. (Nu gällde det alltså specifikt radioaktivt nedfall).
- kläder. Blir det kallt och fuktigt?
- sängkläder
- mat (skall kunna ätas kall, det finns ingen el till spis eller kylskåp)
- medicin
- vatten (vattenledningssystemet förstörs)
- ljus
- torrklosett (hur blir luften?)
- är det mycket flugor?
- hur blir man av med avfall? (när blir toalettunnan full?)
- diskar man?
- hur får man rent efter alla kräkningar och diarréer?
- hur får man ventilation utan att släppa in alltför mycket radioaktivt avfall?
- hur står man ut psykiskt (t.ex. med cellskräck, brännskador som gör mycket ont, oron för storebrors öde, att se pappa dö av strålsjuka och sår som inte vill läka)
- vad gör man med liken?
Jag kan inte svara vettigt på många av de där frågorna. I synnerhet inte den sista.
Nu tror jag iofs att risken för radioaktivt nedfall i Sverige i dagsläget är ganska litet men en del av frågorna i listan ovan kan nog appliceras på andra SHTF-scenarier i varierande grad av svårighet.Och vad gör man med liken?
. Böcker, sjunga kumbaya med de andra i källaren.
