Sida 1 av 1

Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 24 jun 2022 11:19
av busktraskarn
Funderar vad begreppet "Bushcraft" innebär för många av oss nordbor. Vi vistas ute, grillar korv, fiskar och slöjdar sedan barnsben och vi skaffar de prylar vi anser oss behöva utan att fundera över något samlingsnamn.
Jag tror just begreppen Bushcraft, EDC, Bug out bag osv blir nyttiga begrepp för att underlätta konsumtion, ser själv hur jag navigerar muspekaren till såna knappar på webbshopparna med förtjusning.

Inget ont om företéelsen som så, bara kul att reflektera över effekterna när begrepp reser över Atlanten till oss.

Vad tror ni?

Trevlig midsommar ALLIHOP!

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 24 jun 2022 14:41
av Ursus
För egen del är bushcraft något separat från svenskt friluftsliv.

Jag anser att vi svenskar i allmänhet tror att vi är mer naturnära än vad vi egentligen är, och ju mer jag engagerar mig i ämnet, desto mer skeptisk blir jag. Vi har en bild av att vi alla lever på bär och svamp och badar i tjärnar med kurviga dalkullor som sällskap och värmer faluröda stugor med egenhuggen ved, men det är nog en bild som blir mer och mer sällsynt. Visst, många svenskar tar en fjällsemester och sover ute ett par nätter då och då. Kanske plockar lite blåbär i svärföräldrarnas stuga för att få lägga i yoghurten på morgonen. Snickrar ihop en kåsa och en fågelholk och kanske en kniv i skolan på slöjden; detta magiska begrepp som utbölingar tycker är så exotiskt och fascinerande.

Men vi sover inte regelbundet under bar himmel. Vi odlar inte vår egen mat eller drar upp föda ur sjön i några större mängder. Hur många fnyser inte åt tanken på att äta den ödmjuka gäddan; som har hållit generationer av förfäder vid liv? Få vanliga svenssons kan ta ur ett djur, fläta ihop en videkorg, garva ett skinn, slå ett rep av fibrer eller göra upp eld efter en veckas regn. Om man tittar på andra sidan Atlanten, i USA och Kanada, är flera veckor långa expeditioner med kanot eller jaktresor med mulor och hästar inte alls ovanligt; vilket förmodligen skulle vara en nyhetssensation här. Nybyggarmentaliteten ligger ännu kvar: Man tar reda på allt allt ur djur och äter varelser som inte ens skulle räknas som mat i Sverige. I Texas är stekt skallerorm en delikatess. Här får vi inte ens röra huggormen, trots att den är så långt ifrån utrotningshotad som ett kreatur kan vara.

Jag tror tyvärr att allemansrätten är lite att beskylla. Missförstå mig inte. Vi har enorma fördelar som kommer med allemansrätten, jämfört med andra länder. Men den är också löjligt restriktiv och skev ibland. Enligt lag och praxis får du knappt ta en pinne ur skogen för att elda. Istället skall man ha med en säck Biltemaved från skövlingar i Östeuropa :roll: . Skogsbolag och bärplockarfirmor kan finkamma ändlösa hektar på resurser, men själv får man knappt ta en ticka från ett träd utan att knäfalla för markägaren och kyssa dennes gummistövlar.

Bushcraft för mig är inte att vara en glorifierad turist som bara får gå på väl markerade stigar och ta foton och titta på naturen som en tavla och elda medhavd vet på avsedd eldplats. Det är att interagera. Att smaka på allt som går att plocka, gräva fram, jaga och fiska. Att känna hur man bänder fibrer till flätverk och rep. Att känna doften från olika arter av ved när det läggs på brasan. Från alen och dess nästan magiskt huvudvärkskurererande rök en varm sommardag, till tjärstubbens arom en kall höstmorgon. Att svettas där man bygger ett vindskydd med yxa och såg; en byggnad som kommer att stå sig i många år mot väder och vind och ge lä åt jägare och svampplockare. Att känna sig levande och se hur ens vetskap kan skörda nödvändigheter och se hur det kommer tillbaka flerfaldigt starkare. Att vara en hushållare av naturen.

Det är dock få som får den chansen, och jag är evigt tacksam att jag har kontakter inom markägandet som ger mig tillstånd att uppleva naturen på riktigt. Att bara snurra runt där alla andra svennebananer redan har trampat tusen gånger och svinat ner är inte tilltalande för mig.

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 24 jun 2022 17:38
av Dancecommander
Ursus skrev: 24 jun 2022 14:41 För egen del är bushcraft något separat från svenskt friluftsliv.

Jag anser att vi svenskar i allmänhet tror att vi är mer naturnära än vad vi egentligen är, och ju mer jag engagerar mig i ämnet, desto mer skeptisk blir jag. Vi har en bild av att vi alla lever på bär och svamp och badar i tjärnar med kurviga dalkullor som sällskap och värmer faluröda stugor med egenhuggen ved, men det är nog en bild som blir mer och mer sällsynt. Visst, många svenskar tar en fjällsemester och sover ute ett par nätter då och då. Kanske plockar lite blåbär i svärföräldrarnas stuga för att få lägga i yoghurten på morgonen. Snickrar ihop en kåsa och en fågelholk och kanske en kniv i skolan på slöjden; detta magiska begrepp som utbölingar tycker är så exotiskt och fascinerande.

Men vi sover inte regelbundet under bar himmel. Vi odlar inte vår egen mat eller drar upp föda ur sjön i några större mängder. Hur många fnyser inte åt tanken på att äta den ödmjuka gäddan; som har hållit generationer av förfäder vid liv? Få vanliga svenssons kan ta ur ett djur, fläta ihop en videkorg, garva ett skinn, slå ett rep av fibrer eller göra upp eld efter en veckas regn. Om man tittar på andra sidan Atlanten, i USA och Kanada, är flera veckor långa expeditioner med kanot eller jaktresor med mulor och hästar inte alls ovanligt; vilket förmodligen skulle vara en nyhetssensation här. Nybyggarmentaliteten ligger ännu kvar: Man tar reda på allt allt ur djur och äter varelser som inte ens skulle räknas som mat i Sverige. I Texas är stekt skallerorm en delikatess. Här får vi inte ens röra huggormen, trots att den är så långt ifrån utrotningshotad som ett kreatur kan vara.

Jag tror tyvärr att allemansrätten är lite att beskylla. Missförstå mig inte. Vi har enorma fördelar som kommer med allemansrätten, jämfört med andra länder. Men den är också löjligt restriktiv och skev ibland. Enligt lag och praxis får du knappt ta en pinne ur skogen för att elda. Istället skall man ha med en säck Biltemaved från skövlingar i Östeuropa :roll: . Skogsbolag och bärplockarfirmor kan finkamma ändlösa hektar på resurser, men själv får man knappt ta en ticka från ett träd utan att knäfalla för markägaren och kyssa dennes gummistövlar.

Bushcraft för mig är inte att vara en glorifierad turist som bara får gå på väl markerade stigar och ta foton och titta på naturen som en tavla och elda medhavd vet på avsedd eldplats. Det är att interagera. Att smaka på allt som går att plocka, gräva fram, jaga och fiska. Att känna hur man bänder fibrer till flätverk och rep. Att känna doften från olika arter av ved när det läggs på brasan. Från alen och dess nästan magiskt huvudvärkskurererande rök en varm sommardag, till tjärstubbens arom en kall höstmorgon. Att svettas där man bygger ett vindskydd med yxa och såg; en byggnad som kommer att stå sig i många år mot väder och vind och ge lä åt jägare och svampplockare. Att känna sig levande och se hur ens vetskap kan skörda nödvändigheter och se hur det kommer tillbaka flerfaldigt starkare. Att vara en hushållare av naturen.

Det är dock få som får den chansen, och jag är evigt tacksam att jag har kontakter inom markägandet som ger mig tillstånd att uppleva naturen på riktigt. Att bara snurra runt där alla andra svennebananer redan har trampat tusen gånger och svinat ner är inte tilltalande för mig.
Jag kan bara hålla med. Mycket välskrivet.
Jag tror att många utav oss som tidigare har spenderat mycket tid i det gröna också har en romantisk bild av vår egen kunskap och erfarenhet. Nu vet jag att jag kan uthärda det mesta, meb poängen med vildmarksliv för min del har alltid varit att ha det bra, inte bara att överleva.

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 24 jun 2022 18:51
av bastard
landet mellanmjölk

svårt att ens hitta något område där det inte är massa folk nuförtiden

men jag håller med ursus , vore kul att se någon modern svensk friluftare ta sig an sibirien över vintern eller så

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 24 jun 2022 20:46
av BarbaryanKvlt
Inte ofta jag håller med ursus men här håller jag med varje ord. Bott på fler ställen i världen och sett fler sätt på att se saker. Ursus ord är väldigt talande!

Har ingift släkt som bodde i Alaska på 70 talet. För att referera lite till va bastard sa.

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 24 jun 2022 21:14
av Ursus
Skall klargöra att jag inte ser mig själv som någon expert och erfaren äventyrare med åtskilliga expeditioner under bältet, för det är jag inte och har jag inte. Men jag är en hobbyist som älskar att göra saker, inte bara se på saker. Vi har tyvärr tappat något i detta land. Jag ser mer och mer av den där moderna mellanchefsmentaliteten att bara köpa en massa grejer i hopp om tillfredsställelse. "Höhö, men vadå har du sytt en egen bivy? Det finns ju i affären, kolla in den här som jag köpte för 10 000 och har använt en gång, höhö!". Kanske att det finns de som finner just tillfredsställelse i att köpa all gucciutrustning som finns inom uteliv, men det är inte för mig. Att sova framför en stockeld i en lean-to är aldrig bekvämt per den moderna människans definition, och som Dancecommander säger, ofta romantiserat. Men det är en kick och en fantastisk upplevelse att ligga där en stjärnklar natt och ändå ha det hyfsat. Och veta att jag har gjort detta med mina bara händer och att denna kunskap finns med där bakom, oaktat vad som händer.

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 27 jun 2022 13:23
av WoodsmansLife
Ursus skrev: 24 jun 2022 14:41 För egen del är bushcraft något separat från svenskt friluftsliv.

Jag anser att vi svenskar i allmänhet tror att vi är mer naturnära än vad vi egentligen är, och ju mer jag engagerar mig i ämnet, desto mer skeptisk blir jag. Vi har en bild av att vi alla lever på bär och svamp och badar i tjärnar med kurviga dalkullor som sällskap och värmer faluröda stugor med egenhuggen ved, men det är nog en bild som blir mer och mer sällsynt. Visst, många svenskar tar en fjällsemester och sover ute ett par nätter då och då. Kanske plockar lite blåbär i svärföräldrarnas stuga för att få lägga i yoghurten på morgonen. Snickrar ihop en kåsa och en fågelholk och kanske en kniv i skolan på slöjden; detta magiska begrepp som utbölingar tycker är så exotiskt och fascinerande.

Men vi sover inte regelbundet under bar himmel. Vi odlar inte vår egen mat eller drar upp föda ur sjön i några större mängder. Hur många fnyser inte åt tanken på att äta den ödmjuka gäddan; som har hållit generationer av förfäder vid liv? Få vanliga svenssons kan ta ur ett djur, fläta ihop en videkorg, garva ett skinn, slå ett rep av fibrer eller göra upp eld efter en veckas regn. Om man tittar på andra sidan Atlanten, i USA och Kanada, är flera veckor långa expeditioner med kanot eller jaktresor med mulor och hästar inte alls ovanligt; vilket förmodligen skulle vara en nyhetssensation här. Nybyggarmentaliteten ligger ännu kvar: Man tar reda på allt allt ur djur och äter varelser som inte ens skulle räknas som mat i Sverige. I Texas är stekt skallerorm en delikatess. Här får vi inte ens röra huggormen, trots att den är så långt ifrån utrotningshotad som ett kreatur kan vara.

Jag tror tyvärr att allemansrätten är lite att beskylla. Missförstå mig inte. Vi har enorma fördelar som kommer med allemansrätten, jämfört med andra länder. Men den är också löjligt restriktiv och skev ibland. Enligt lag och praxis får du knappt ta en pinne ur skogen för att elda. Istället skall man ha med en säck Biltemaved från skövlingar i Östeuropa :roll: . Skogsbolag och bärplockarfirmor kan finkamma ändlösa hektar på resurser, men själv får man knappt ta en ticka från ett träd utan att knäfalla för markägaren och kyssa dennes gummistövlar.

Bushcraft för mig är inte att vara en glorifierad turist som bara får gå på väl markerade stigar och ta foton och titta på naturen som en tavla och elda medhavd vet på avsedd eldplats. Det är att interagera. Att smaka på allt som går att plocka, gräva fram, jaga och fiska. Att känna hur man bänder fibrer till flätverk och rep. Att känna doften från olika arter av ved när det läggs på brasan. Från alen och dess nästan magiskt huvudvärkskurererande rök en varm sommardag, till tjärstubbens arom en kall höstmorgon. Att svettas där man bygger ett vindskydd med yxa och såg; en byggnad som kommer att stå sig i många år mot väder och vind och ge lä åt jägare och svampplockare. Att känna sig levande och se hur ens vetskap kan skörda nödvändigheter och se hur det kommer tillbaka flerfaldigt starkare. Att vara en hushållare av naturen.

Det är dock få som får den chansen, och jag är evigt tacksam att jag har kontakter inom markägandet som ger mig tillstånd att uppleva naturen på riktigt. Att bara snurra runt där alla andra svennebananer redan har trampat tusen gånger och svinat ner är inte tilltalande för mig.
Kunde inte sagt det bättre själv.
Skandinavier har en övertro på sin friluftsförmåga då vi historiskt har haft en stark och levande friluftskultur.
Här och där läser man "Bushcraft? Det är ju det vi kallar för att sova ute i skogen och vandra runt lite" vilket visar mer på hur individen sitter på sin höga häst och tror sig vara bättre än andra.
Jag har själv träffat på ett X antal människor från UK som har mycket mer kunskap om Bushcraft än den Skandinav som använder sig utav ovan uttryck.

Re: Bushcraft för Skandinavier?

Postat: 27 jun 2022 22:17
av BarbaryanKvlt
Lite som när lantisen tror sig vara förberedd för dess farfar var det och själv skulle den inte få vatten ur den djupborrade brunnen om det blev strömavbrott.