Lite skoj... en liten lek tävling och kan vi nå 1000 inlägg innan 2023 :o) ...... Spinn vidare på föregående inlägg.

[Daltorpet]

Helvete! Samma dröm som vanligt alltså. Vad fan upp och plocka sina kollin på lagret då. Jävligt trött svettig och arg men det är fan inte mycket trafik ändå. Hur ska jag hänga bockarna nästa vecka om det ska vara 30+ nästa vecka ? Helvete och skitsamma faster har ju lite plats i hennes frys. Vart är alla parkeringen är ju tom, känns som midsommarafton på Jesufödelse ungefär

[Marie]

Idag när jag skulle klämma mig emellan bilen o garageväggen för att koppla på laddaren så höll jag på att snubbla på Pallbockarna.. Vem fanken har ställt dem där...... upps, det var ju jag.

[Daltorpet]

Vad är det egentligen som händer häromkring? Inte en bil ute, inte ens en granne. När jag skulle åka till biltema i morse var så klart vägen avstängd. Varför är det inte mer ståhej om det här på internet. När jag googlat var senaste svaret för tre dagar sen. Någon mer lär ju ha tröttnat.

[Marie]

Häromkring händer inte mycket heller.. just nu verkar ingen ute inte ens de stökiga grannarna.... De kanske är rädda för meteoritregnet som ska synas inatt.

[deadrabbit]

Stjärnklart eller ej inatt vi får se, annars kan man kanske roa sig med en bok utomhus. Med eller utan meteorit.

[xsive]

Lade mig i hängmattan på gräsmattan med Wilderängs "Stjärnklart" och en pannlampa och inväntade att se lite spektakel på himlen.
Somnade såklart...
Vaknade framåt tretiden av en ljusblixt. Kollade på mobilen. Ingen täckning
Va fan.. Halvsömningt funderar jag över nanomiter men nej jag är inte troende.
Ser ett rödaktigt ljus vid horisonten. Brinner det?

[Marie]

Det rödaktiga ljuset i horisonten visar sig vara ljuset efter en atombomb som detonerats högt upp i atmosfären och orsakat en EMP som släckt ut stora delar av norden.
Jag tar fram min världsradio jag haft nedpackad i folie och startar upp den.. Nyheterna från fjärran talar om det, men ingen vet ännu vem som orsakat det. russarna verkar oskyldiga då NATO länderna haft stenkoll på dem sedan Ukraina kriget började... Men vem är det då om inte dem.

[Charlie**]

Han var vansinnig, han var högröd i ansiktet och hade svårt att andas. Han gick med snabba beslutsamma steg längs pelarsalen. Han såg att de paraduniformerade vakterna stramade upp sig i givakt samtidigt som de öppnade dörrarna till hans magnifika kontor. Han såg också, att den ena vakten hade svårt att hålla sig för skratt. Han visste att det var hans ringa längd som roade vakten. Han hade begärt kortare vakter, för att han själv skulle framstå som lång och ståtlig, som den store Tsar han ansåg sig vara. Han hejdade sig i sin impuls att låta säkerhetstjänsten avrätta den hånflinande vakten på plats. Det fanns just nu viktigare saker att avhandla innan han lät avpollettera den finniga 20åringen som nu stängde dörren.
Sedan sekelskiftet hade hade allt gått som på räls. Kreml hade blivit hans rättmätiga hem. Han hade skickligt manövrera ut sina politiska motståndare och tagit makten över världens största land, ett land som under hans välde skulle återta sin forna storhet. Planen låg klar och den var felfri. Inget, absolut inget kunde gå fel. Från och med den 24/2 skulle den vidriga, liberala, dekadenta västvärlden darra av skräck. Det blev tyvärr inte som han tänkt sig det hela. Från första dagen hade allt, precis allt, gått käpprätt åt helvete. Även den gångna nattens slutliga, storslagna fyrverkeri, blev ett totalt misslyckande. Hela världen skrattade åt honom. Precis som den finnige vakten utan för hans kontor.

Han var fortfarande andfådd och med pekfingret lossade han på slipsen och knäppte sedan upp översta knappen på skjortan. Med en van rörelse tryckte han på samtalsknappen och hans kontorsassistent Irina, svarade på mindre än en sekund:
-Ja, herr president!
-Kalla hit kommendören för kärnvapentrupperna genast!
-Herr president, han är redan på väg hit med sin stab!
-Med sin stab?
-Ja, herr president. De är på väg hit hela staben!?
-Irina, meddela genast generalkommendören, att samtliga i hans stab, är degraderade till meniga infanterister och att de skall delta som fotsoldater imorgon, vid första tänkbara anfall i Donetsk, Donbas, Luhansk eller var som helst det nu skall anfallas ...och glöm ej att tillägga att samtliga skall framrycka i första anfallsvågen
Irina svarade att det genast skulle framföras.

General Aleksej Koroljov, kommendör för de ryska kärnvapentrupperna, blev förvånad över den order som han just fått från presidenten. Han antog att detta hade med sekretessen att göra, att så få som möjligt skulle ha kännedom över Operation stjärnsmäll, den första nukleära detonationen som skett i krig, sedan amerikanarna släppte Hiroshimabomben över Japan. General Koroljov, klämde fast kommandostaven under vänster armhåla, stegade målmedvetet in till presidenten, ställde sig i enskild ställning, gjorde en felfri honnör och rabblade entusiastiskt upp sin kortfattade rapport, som han övat in utantill.
-Herr president. Operation stjärnsmäll har verkställts enligt order. Stora delar av Skandinavien och norra Tyskland är nedsläckt genom EMP-laddningen som vi detonerat över Kivik i södra Sverige!
Koroljov stod fortfarande stramt i enskild ställning. Han var stolt. Han kunde inte dölja sitt leende. Ingen annan av generalerna hade rapportera en framgång sedan den 24/2. General Aleksej Koroljov var den första. Han var nu Rysslands hjälte.
Tystnaden var påtalande. Koroljov såg presidentens alvarliga anlete. Det började rycka i presidentens överläpp, läpparna drogs ihop och presidentens näsborrar började vidga sig och liksom fladdrade. Hela ansiktet verkade vara i uppror. Koroljov, kände att något var fel. Han kände svetten drypa i sina armhålor och svettpärlorna bröt fram i pannan. Han fick svårt att andas. Något var fel, jätte fel.

Presidenten tog till orda, eller rättare sagt skrek i falsett så saliven sprutade över skrivbordet.
-ALEKSEJ, FÖR HELVETE! ...ÄR DU HEELT ...JÄVLA ...DUM ...I HEELA ...HUVUDET!?
Koroljov stammade och försökte få en förklaring men presidenten avbröt honom.
-TYYYST! Presidenten började gåta som ett barn samtidigt som han i falsett skrek:
-ALEKSEJ! ...JAG SA KIEV! ...INTE KIVIK!

[deadrabbit]

De gråtande dagisbarnen på avdelningen jordgubben på förskolan Äppellunden i Kivik hade precis bytt blöja i skyddsrummet och pedagogerna lärt sig hur man installerat torrtoalett och roterat batteri i ficklampan.