Efter att ha studerat och praktiserat herbalism och naturmedicin i många år har jag väldigt starka åsikter om ämnet som jag tänker framföra här.
Tolka absolut inte detta som kritik mot någon person härinne, varken TS eller svaranden, utan bara som generell insikt i ämnet.
Men här kommer det:
Min åsikt i mycket korta drag är att gemene man borde och skall hålla sig så långt borta från naturläkemedel som möjligt om de inte till hundra procent vet vad de håller på med.
Det var den korta versionen. Här kommer en längre rant, för den som orkar:
Det stora problemet med läkeväxter/läkeörter/herbalism/naturmedicin som fallit på mänskligheten är att det är ett extremt underforskat ämne på den propert vetenskapliga sidan och ett allt för starkt propagandiserat och nonsens-influerat pseudovetenskapligt ämne bland svamphippies, morotsmänniskor, och annat löst folk som alla kan klumpas ihop under alternativmediciners dravel.
Det finns i allra högsta grad naturämnen med förvånansvärt medicinska egenskaper därute, och dessa kan vara välgörande att känna till. Men för varje sådant ämne som faktiskt fungerar så finns det "information" om ett dussin till där verkan inte är mer än på sin höjd placebo. Mycket av den falska lära som fortfarande snurrar runt i samhället baseras starkt på homeopatins fullständigt felaktiga antaganden om att lika botar lika, det vill säga att något som inducerar symptom liknande din sjukdom kan bota själva sjukdomen. Den homeopatiska metoden skall med alla medel bekämpas eftersom den inte fungerar, och rent av kan vara livsfarlig.
Inte bara är homeopati ett abjekt vansinne; det värsta är att okunniga idioter lär ut det till likadeles okunniga idioter på tantrafestivaler och ayurvedakliniker i avsides belägna byar, och dessa senare idioter går sedan och startar bloggar och youtubekanaler där de under svamprus ytterligare snedvrider den information de har fått till sig, och således presenterar de än mer inkorrekt information till sin nya skara med följare. Etcetera ad infinitum.
Jag äger dessutom flertalet faktiska böcker om naturmedicin, obskyra och välkända, och efter att jämfört med de ännu fler böcker som jag äger om modern medicin blir det uppenbart att man i de tidigare endast utgår från skrock och folktro, mer så än någon form av etablerat kunnande. Jag citerar från en liten svensk bok om naturmedicin här, för vidare diskussion:
"Skvattram torkas och rökas som lungrenande, eller dryckas [sic; min notering]
som dekokt mot illa njurar eller bristande potens"
(Notera att det låtsasgamla språket till trots är denna skriven på sjuttiotalet av någon okänd dåre och printad i ett hemmatryckeri. Lär vara värre nu när alla knäppskallar har lätt tillgång till egna bloggar)
Problemet här är det som flertalet redan har gissat: Om du har dåliga njurar och tar ett homeopatiskt preparat som; enligt homeopatins principer, gör dina njurar än mer illa i syfte att "läka", så lär du sluta upp med dialys tre gånger i veckan för att du är dum i huvudet och inte fattar bättre.
Och vad i hela helvetet är "lungrenande"? "Blodrenande"? "Benstärkande"? Alla dessa underliga begrepp som dyker upp inom herbalism verkar helt tokiga i min värld. Hur många "lungrenare" skall rökas därute, enligt herbalisterna? Att trycka in carcinogener från ofullständig förbränning i din kropp för att försöka må bättre är ju verkligen på nivå med genialitet. Istället: Om du har dragit på dig problem såsom dåliga lungor kanske det där paketet med Marlboro som du rökte varje dag i trettio år skulle ha varit bättre att skippa än att på äldre dagar börja puffa kungljus för att bota KOL eller tumörer.
Allt sådant åsido finns det ett mer direkt och ännu större problem med "bara samla in information" såsom att googla och copy-pasta, och det är, som ovan text har gluttat på, att det inte är beprövat av just dig som samlar in denna information, och du vet inte vad källan är. I det vidare överlevnadsperspektivet är detta något som jag stör mig på enormt, men särskilt så när det rör sig om naturmedicin. Man kan ha pärmar fulla i bilder på växter, vad de heter på svenska, engelska och latin, vad de "gör" medicinskt enligt HippieVloggerCalifornia på Youtube,
men om du aldrig har provat det och vet att det fungerar, i vilka doser och hur preparerat, och kanske viktigast av allt: huruvida just du har allergier eller överkänsligheter mot denna naturmedicin, så riskerar du att försätta dig själv i en värre situation om du först testar i ett skarpt läge när apoteken är tomma.
Man lär sig inte om överlevnad genom att läsa och samla in spaltmeter med meningslös, oprövad information. Man lär sig genom att först noggrant studera, sedan testa, experimentera, och öva innan stunden är kommen. Låt detta bli ett slagord för att framtida inlärning.
Och det gör mig verkligt förgrymmad att se kommentarsfälten på Youtubekanaler, forum, eller mer seriösa bloggar som undersöker naturmedicin. Hälften av kommentarerna på, säg, en video om läkevänderot, är ParkbänksJanne som skriver, korthugget: "Vänderot är också bra mot gaser i magen". Punkt. Inget mer. Gud förbannat att det inte finns något som gör mig mer irriterad än sådan kortfattad ignorant arrogans. Jaså, Janne, gaser? Enligt vem då? Dig? Någon vedertagen källa? Enligt vilka studier? Skall man ge medicinskt råd så skall det backas upp av åtskilliga propra studier eller lång, dokumenterad erfarenhet, och inget mindre.
Eller, så kommer AyurvedaAgda och drar något i klass med "Ååh, min mormor brukade smörja vänderot blandat med trätjära mot fibromyalgi, hon tyckte det var såå bra, jag gör likadant och mår såå mycket bättre <3 <3 " Någon nyfrälst sitter kanske där och skriver febrilt och tycker att det är fantastiskt med all denna kunskap i överflöd, men avsaknaden av källkritik gör att vederbörande inte inser att Agdas mormor dog av hudcancer vid 59 års ålder, och detta inte av solbränna.
Ett ökänt fall av liknande hemmagjord medicinsk idioti var
Gloria Ramirez, som smorde in sig med dimetylsulfidoxid; en industriellt lösningsmedel, som "smärtstillande". Tack och lov var inte Internet var mans till att använda på den tiden, annars kanske fler hade hållit på med samma nonsens om hon hade predikat dess fördelar på allehanda utlopp.
Men även i fall där det finns vedertagna eller potentiella riktiga medicinska fördelar så finns det risker som sällan nämns. Ett sådant fall är allas favorit chaga, eller sprängticka. Chaga som källa till betulinsyra och andra kemikalier undersöks på seriös nivå som medel mot cancer (
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6142110/), men vad många chagahippies glömmer att nämna, eller ignorerar, är att sprängticka innehåller enorma mängder oxalater som i värsta fall (
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7234858/ ) kan ge dig horribla njurproblem och avsluta ditt liv i förtid.
I andra fall är det ren galenskap som förordas. Jag kan ännu till denna dag inte acceptera att sprängört (Cicuta Virosa) ingår i homeopatins medicinlåda. Detta är en växt som är så otroligt jävla farlig att förtära, att en redig tugga av roten under maximal koncentration av cicutoxin agerar som ett helvetiskt potent nervgift och tar kål på dig under hemska former. Och detta skall "bota epilepsi och spasmer" enligt homeopatin, bara det ges i "rätt dos". Fy fan vilka knäppskallar som propagerar för detta. Kanske att cicutoxin under kliniska former kan ha vissa fördelaktiga effekter, jag vet inte, men kliniskt innebär inte att gräva upp rötter och finfördela och tro att man vet vad man gör.
Rant över.
Nu vänder jag mig till TS direkt och ger råd:
Vill du seriöst ge dig in i naturmedicinens värld så rekommenderar jag att börjar med att köpa böcker om standard modern medicin och lär dig först i den änden. Vad orsakar vad, och vad krävs för att bota vad?
Därefter kan du söka upp respektabla källor där herbalism i relation till modern medicin studeras, helst i form av vetenskapliga studier. National Library of Medicine är en bra källa där man söka efter ledord. Ett bra komplement till detta är en stadig bok om etnobotanik och folkliga läkemedel för norden, samt någon större internationell encyklopedi om naturmedicin. Håll det gärna vetenskapligt och se till att det är studier om just urfolks användning av växter, svampar och andra medel. Börja därefter jämföra: För varje ämne som listas i böckerna och de anekdoter som tillhör, så skall du söka i National Library of Medicine efter den växten och se vad som där skrivs, och i flera artiklar med peer-reviews. Om växten är studerad och forskarna tycks kunna påvisa effekt i kliniska studier, så är det värt att testa. Om skadlig verkan eller avsaknad av verkan påvisas, förkasta idéen om just denna växt och glöm den för evigt. Om inga studier finns, håll växten i bakhuvudet och studera igen om tio år eller så om nya artiklar tillkommer, eller förkasta.
Till sist måste du dock komma till den punkten att det är dags för test. Vill du seriöst betrakta denna tingest som naturmedicin i ditt liv, vid händelse av problem? Då skall du i mycket små mängder pröva dig fram och se om den ger dig någon reaktion. Allt från hudutslag till magont. Förkasta om du verkar vara känslig. Därefter kan du prova i "skarpare läge". Torkad, pulvriserad röllika har använts historiskt som styptika, så varför inte prova hälla på lite sådant på ett sår? Om det funkar utan problem, så betrakta den som säker och stadig i din "medicinlåda" från och med nu.
Jag arbetar enligt denna metod, och det kommer att vara ett livslångt åtagande, men det är väldigt tillfredsställande och ger en inblick i det närmaste en absolut sanning vi kan få.