skogens värde
Postat: 10 nov 2023 06:45
https://www.atl.nu/nu-ska-de-ta-skogen-av-oss
"Mina föräldrars livsverk i jämtländska Konäs ska offras för att det finns spår av en tretåig hackspett i deras skog, vilket lett till ett omfattande avverkningsförbud från Skogsstyrelsen.
Mina föräldrars hårt inarbetade kapital ska brinna inne, vilket ställer till stora problem i generationsväxlingen på den kombinerade skogs- och jordbruksgården. Kanske värmer förbudet en stund. Men om gården läggs ner och inga kor längre betar där om somrarna försvinner ängsblommorna. Och om humlor och bin inte längre kan hämta nektar där ute på ängarna eftersom de växt igen - är det fortfarande varmt då?
Vad är det för samhällen som offrar på altaret?
Ett samhälle där respekten för andra människors livsverk brister.
Mina föräldrar har ägnat ett helt yrkesliv åt att bygga upp sin gård. De har ständigt mättat mun efter matsäck. Aldrig lyxkonsumerat. Jobbat vilosöndag och julafton. I 42 år. Nu ska min familj, som med vördnad och respekt för naturen och vad den kan ge oss och er offras i den proportionslösa miljöpolitikens tid.
Vi satt där tillsammans, vi tre systrar, mamma och pappa. Journalisten frågade: vad händer om ni får avslag på er överklagan?
När då min pappa med blöta ögon efter en stunds tystnad svarade: Det kan inte jag leva med.
Då förstod jag att jag måste göra allt som står i min makt för att ge dem den upprättelse de förtjänar. Rättvisa ska skipas. Ni ska förstå vad som händer med en människa som lever i ett samhälle där ett livsverk lättvindigt kan offras på altaret.
Genom historien har det förts tusen strider. Från digerdöd och svält. Från Fattigsveriges soldattorp, jon och bakstugusittare. Genom vattenregleringar och gruvbrytningens kolmilor. Baggböleriets 1800-tal, kampen för allas lika rösträtt. Älvdämningar. Hårt pressade livsmedelspriser. I ett land med ett av världens strängaste djurskyddsregler. Ut ur lågkonjunkturer.
Nu ska de ta skogen av oss.
De kan inte jag gå med på. Vår skog är vårt kapital.
Precis när stigen hem till byarna börjar bli upptrampade igen då ska skogen förvandlas till en kolsänka och brukanderätten till det som vi trodde var vårt tas ifrån oss. Vad hände med hela Sverige ska leva? Vad kommer hända med svensk skogsindustri? Vad ska hända med Norrlands jordbruk?
Vi har en lång väg att gå, vi som vill se en förändring av politiken.
Frågorna är många och vi måste lära av historiens alla ouppklarade affärer som decennier senare gett bitter eftersmak, människors minnen av oförätter kan sträcka sig tusen år tillbaka. Vi måste nu göra våra röster hörda innan politiken är huggen i sten.
Jag föreslår:
1. Skogsbruk med tillhörande jordbruk måste undantas från art- och habitatdirektiv.
När Nationalmuseum i Stockholm vill fylla på vår gemensamma svenska kulturskatt går de inte hem till folk och plockar ner värdefull konst från väggarna. Nationalmuseum fylls upp med köpt eller donerad konst. Principer som borde gälla skogen också.
Därför föreslår jag:
2. Det måste utvecklas ett värdigt ersättningssystem. Ett värdigt ersättningssystem är inte en engångssumma.
Jag närmar mig nu slutet. Då har jag inte ens nämnt att jag starkt ifrågasätter den tretåiga hackspettens status som nära hotad mot bakgrund av den lavinartade ökningen av avverkningsförbud och förelägganden bara senaste året. Jag har heller inte tagit upp de många rödlistade arter som är beroende av ett levande lantbruk, pappas värnande om älgstammen eller mammas intensivvårdade av kor och kalvar.
Jag vill avsluta med att berätta att:
Förra helgen blev fyra personer vittne till ett mirakel i Konäs, byn där mina föräldrar bor. En fågel som inte kan förväxlas med någon annan. Den trivs i fuktig åkermark och är klassad som nationellt utdöd, en härfågel.
Låt oss ta detta med oss: att mirakel kan ske, för vi kan inte nog understryka vikten av att få avverka vår skog – allt annat är en stor katastrof som kommer ge eko långt in i framtiden. Inte bara monetärt, utan också för härfågeln som trivs i det ekosystem som finns där mular betar.
Debattartikeln är en något förkortad och omarbetat version av det tal Lia Hyttsten höll på ett möte arrangerat av Norra Skog på Torsta Naturbruksskola.
Lia Hyttsten,
dotter till jord- och skogsbrukarna Kurt Hyttsten och Halldis Westolm"
har ni inte läst det så gör det, tänk efter åt vilket håll samhället är på väg
"Mina föräldrars livsverk i jämtländska Konäs ska offras för att det finns spår av en tretåig hackspett i deras skog, vilket lett till ett omfattande avverkningsförbud från Skogsstyrelsen.
Mina föräldrars hårt inarbetade kapital ska brinna inne, vilket ställer till stora problem i generationsväxlingen på den kombinerade skogs- och jordbruksgården. Kanske värmer förbudet en stund. Men om gården läggs ner och inga kor längre betar där om somrarna försvinner ängsblommorna. Och om humlor och bin inte längre kan hämta nektar där ute på ängarna eftersom de växt igen - är det fortfarande varmt då?
Vad är det för samhällen som offrar på altaret?
Ett samhälle där respekten för andra människors livsverk brister.
Mina föräldrar har ägnat ett helt yrkesliv åt att bygga upp sin gård. De har ständigt mättat mun efter matsäck. Aldrig lyxkonsumerat. Jobbat vilosöndag och julafton. I 42 år. Nu ska min familj, som med vördnad och respekt för naturen och vad den kan ge oss och er offras i den proportionslösa miljöpolitikens tid.
Vi satt där tillsammans, vi tre systrar, mamma och pappa. Journalisten frågade: vad händer om ni får avslag på er överklagan?
När då min pappa med blöta ögon efter en stunds tystnad svarade: Det kan inte jag leva med.
Då förstod jag att jag måste göra allt som står i min makt för att ge dem den upprättelse de förtjänar. Rättvisa ska skipas. Ni ska förstå vad som händer med en människa som lever i ett samhälle där ett livsverk lättvindigt kan offras på altaret.
Genom historien har det förts tusen strider. Från digerdöd och svält. Från Fattigsveriges soldattorp, jon och bakstugusittare. Genom vattenregleringar och gruvbrytningens kolmilor. Baggböleriets 1800-tal, kampen för allas lika rösträtt. Älvdämningar. Hårt pressade livsmedelspriser. I ett land med ett av världens strängaste djurskyddsregler. Ut ur lågkonjunkturer.
Nu ska de ta skogen av oss.
De kan inte jag gå med på. Vår skog är vårt kapital.
Precis när stigen hem till byarna börjar bli upptrampade igen då ska skogen förvandlas till en kolsänka och brukanderätten till det som vi trodde var vårt tas ifrån oss. Vad hände med hela Sverige ska leva? Vad kommer hända med svensk skogsindustri? Vad ska hända med Norrlands jordbruk?
Vi har en lång väg att gå, vi som vill se en förändring av politiken.
Frågorna är många och vi måste lära av historiens alla ouppklarade affärer som decennier senare gett bitter eftersmak, människors minnen av oförätter kan sträcka sig tusen år tillbaka. Vi måste nu göra våra röster hörda innan politiken är huggen i sten.
Jag föreslår:
1. Skogsbruk med tillhörande jordbruk måste undantas från art- och habitatdirektiv.
När Nationalmuseum i Stockholm vill fylla på vår gemensamma svenska kulturskatt går de inte hem till folk och plockar ner värdefull konst från väggarna. Nationalmuseum fylls upp med köpt eller donerad konst. Principer som borde gälla skogen också.
Därför föreslår jag:
2. Det måste utvecklas ett värdigt ersättningssystem. Ett värdigt ersättningssystem är inte en engångssumma.
Jag närmar mig nu slutet. Då har jag inte ens nämnt att jag starkt ifrågasätter den tretåiga hackspettens status som nära hotad mot bakgrund av den lavinartade ökningen av avverkningsförbud och förelägganden bara senaste året. Jag har heller inte tagit upp de många rödlistade arter som är beroende av ett levande lantbruk, pappas värnande om älgstammen eller mammas intensivvårdade av kor och kalvar.
Jag vill avsluta med att berätta att:
Förra helgen blev fyra personer vittne till ett mirakel i Konäs, byn där mina föräldrar bor. En fågel som inte kan förväxlas med någon annan. Den trivs i fuktig åkermark och är klassad som nationellt utdöd, en härfågel.
Låt oss ta detta med oss: att mirakel kan ske, för vi kan inte nog understryka vikten av att få avverka vår skog – allt annat är en stor katastrof som kommer ge eko långt in i framtiden. Inte bara monetärt, utan också för härfågeln som trivs i det ekosystem som finns där mular betar.
Debattartikeln är en något förkortad och omarbetat version av det tal Lia Hyttsten höll på ett möte arrangerat av Norra Skog på Torsta Naturbruksskola.
Lia Hyttsten,
dotter till jord- och skogsbrukarna Kurt Hyttsten och Halldis Westolm"
har ni inte läst det så gör det, tänk efter åt vilket håll samhället är på väg