Fiktion: När mörkret och kylan var din vän...

[bastard]

funderar om våren kommit med värmen

[Tank]

Ja just det!

Nästa kapitel: "Väderomslag"



//Tank

[Tank]

Under natten hade SMHI gått ut med att det kalla vädret skulle försvinna och bytas ut mot betydligt mildare väder.

Eftersom prognosen var osäker hade man talat om temperaturer uppemot nollan. Det skulle visa sig vara mer än så.

De första indikatorerna kom in söderifrån där Danmark hade visat temperaturer på runt +12 grader i de södra delarna av landet.
Under natten drog denna varmfront in över södra delarna av Östersjön och Skåne. Det började märkas runt 04.00 i Ystad, Trelleborg och ute på Falsterbo.

Från minusgrader till plusgrader på mindre än ett dygn. Det var ovanligt men hade hänt förr.

Några visste vad detta i sin tur kunde medföra. En annan typ av problem skulle snart påverka stora delar av regionen.

[Tank]

Stiffe tittade upp mot de andra i gruppen och och tecknade snabbt "eldställningar" mot den riktning som EA8 angett.

Johan och några andra uppfattade tecknet och gick instinktivt ner på knä i eldställning i samma riktning som de andra.

Eftersom helikoptern var i skottfältet för delar av Stiffes grupp började några av dom åla runt helikoptern för att komma i bättre läge. Under tiden pekade Johan på två av männen i hans del av gruppen och delade ut en ny stridställning åt öster för att täcka den flanken.

Sen blev det tyst och stilla.

[Tank]

Arjos grupp hade nu sett att man nere vid helikoptern hade gjort vissa rörelser och nu verkade ha lagt sig i en linje mot deras håll.

- " Aboow broh! Nu vet dom att vi är här!" En av männen slog upp med händerna i hopplöshet.
- " Chilla!" Sa Arjo.
- " Ni två stannar, med bazookan och väntar. Vi andra går runt åt det hållet så att vi är osynliga!"

Alla tittade på Arjo och nickade. De började försiktigt smyga i den riktning han pekat och de andra två gjorde sig beredda med pansarskottet och den AK den andra mannen hade tillsammans med två handgranater.

[Tank]

- " Alla Erik, från Erik Adam Åtta, dom rör på sig. Föreslår att vi kör en RPAS över området. Klart slut."

Stiffe tittade snabbt på en av UndBatsoldaterna som snabbt sträkte sig efter en större ficka bakpå sin stridsväst.
Han tog ut vad som såg ut som en grå drönare och fällde ut armar och propellrar ur den. Inom en minut var den på väg uppåt med ett surrande.

Den tog snabbt höjd efter att först ha åkt i skydd av helikoptern och några byggnader åt "fel" håll för att dölja dessa inträde på scenen.

Strax kunde UndBatsoldaten se vita prickar på sin skärm som markerade var de olika människorna befann sig. Han zoomade och kunde tydligt se vad de två personerna var utrustade med som låg på höjden en bit norr om dom. Pansarskottet var tydligt och riktat mot helikoptern.

- " Från Erik Adam Sju, två fientliga personer med bedömt pansarskott i färdigställning riktning helikoptern. Eldtillstånd för granat? Kom"

- " Från Erik Adam, eldtillstånd!"

Stiffe tryckte snabbt på sin andra sändarknapp och sa:
- "Urban Grön från Erik Adam, pansarskott norr om er position, vi bekämpar. Slut!"

[Tank]

Stiffe såg hur förstepiloten kastade sig in i Helikoptern och påbörjade nödstartproceduren samtidigt som två snabba knallar norr om Helikopterns position indikerade att RPAS-piloten i UndBatgruppen hade avlossat de två chockgranaterna som RPASen av modell "Slaghöken" var utrustad med så här i fredstid.

Alla UndBatsoldater hade börjat avsöka det område som man misstänkte att det fanns potentiella fiender i. Man vill inte riskera helikoptern eller resten av gruppen eller de civila som de ansåg att de skyddade på den här platsen. De hade hjälp av sin mörkerutrustning och kunde se rätt väl ett par hundra meter med det bakgrundsljus som fanns och tack vara snön var det bra med ljus.

[Tank]

Den typen av chockgranat som används på en RPAS är lite mindre än den vanliga typen för att kunna få plats med flera.
Den är av typen "detonate on impact" vilket gör att den måste träffa något hårt för att detonera.

I sin iver att bekämpa pansarskottet hade RPAS-piloten från UndBat misssat att det var uppåt en halv meter snö runt de två männen på höjden.
När chockgranterna släpptes ner mot positionen föll de helt enkelt rakt ner i snön bara någon meter från de två personerna som låg där och med förvånad min såg de nu de två granterna mer eller mindra puffa till som en fyrverkeripjäs någon meter från dom med liten eller ingen effekt annat än smällen. Resten av effekten mer eller mindre uteblev. Och eftersom RPAS-piloten valde att avlossa de två som han hade ombord på RPASen hade han nu slut på chockgranater.

- " Helvete!" Sa han högt.
- " Erik Adam Ett från Erik Adam Sju. Ingen effekt i mål. Slut ammunition. Understöd mot Fi position önskas, kom!"
- " Från Erik Adam Ett, det är uppfattat. Alla Erik, fri eldgivning mot Fi position Norr om Helikoptern. Erik Adam Åtta svarar, kom"
- " Erik Adama Åtta, det är uppfattat, slut kom.
- " Erik Adama Ett, klart slut"

De soldater från UndBat som kunde se den fientliga positionen öppnade eld mot misstänkta mål.

[Tank]

De två personerna i Arojs grupp som legat på den lilla höjden med pansarskottet hade med förvåning hört ett surr ovanför dom och sen ett par ploppande ljud ett par meter från dom som resulterade i ett par smällar.
De hade snabbt tagit sina vapen och kastat sig bakåt för att undvika det som de visste skulle hända nu.
Kulorna vem runt dom när de ålade ner för höjden bakåt för att ta skydd.

Resten av Arojs grupp hade nu kommit runt den lilla höjden österut bakom ett hus och var helt i skydd för både eldgivningen från UndBatsoldaterna men även ur RPASens bevakningsområde.

[Tank]

Då slog klockan 05.00 och de två teknikerna som var ute på en av de centrala ställverkens lokala kontrollcentraler i norra Skåne slog om en strömställare och höll nere en knapp för att förbikoppla en del av säkerheten i ställverket. Ett dovt brum kunde höras i anläggningen och ett par mindre automatsäkringar small till när anläggningen hoppade igång och började leverera ström till stationerna runt om i södra Skåne.

Båda männen log.