Fiktion: När mörkret och kylan var din vän...

[Tank]

Johan och några i hans grupp hade snabbt kommit fram till det sprängda huset och frenetiskt börjat dra bort bråte och tegelstenar.
Sen kom Johan på att de var i en stridszon och vända sig om mot det håll som pansarskottet hade blivit avlossat ifrån.

Då såg han rörelse borta vid den höjd som det tidigare funnits indikationer på att de fanns någon form av fiender.

[Tank]

De två personerna som nu var utan pansarskott hade svurit och påtalat massor av ställningar och saker som pilotens mamma skulle kunna göra när de insett att pansarskottet gått lågt och missat helikoptern. Som tur var anföll den inte utan blev rädd och körde därifrån. Detta stärkte de tvås mod och de prisade Allah som genom en ryggmärgsreflex och smög snabbt tillbaka till den position som gjorde att de kunde se vad som hände nere där helikoptern stått uppställd. Kanske fanns det andra som de kunde skjuta på? Mörkret gjorde det lite bökigt men de var snabbt på plats och kikad hukande över kanten med vapen i hand.

[Tank]

Stiffe hade nu samlat sin grupp inklusive andrepiloten vid gympasalen.
- " Är alla okay?" Frågade han. Alla, inklusive andrepiloten, nickade.
- " Bra, vi har som ni märker lite problem. Vi har ingen skjuts härifrån just nu och de som bekämpade, mittåt, försökte bekämpa vår Hök är fortfarande i området. Dessutom verkar det gått illa borta vid huset som granaten träffade. Jag ser att Johan och hans grupp löser den biten, men vi måste hitta och oskadliggöra gruppen med pansarskottet nu."
- "Order: Sjuan och Urban Två agerar RPAS-overwatch härifrån riktning norrut. Resten av gruppen framrycker österut i omfattning not norr med Åttan i täten. Slut, Frågor? På min order framåt!" Alla nickade och förberedde sig.

Stiffe tittade bort mot Johans position. Johan tittade tillbaka. Stiffe visade med ett par snabba tecken vad som var på gång och Johan nickade.
Stiffe pekade mot det raserade huset. Johan skakade med något nedböjt huvud. Båda bet ihop sina käkar.

[Tank]

Johan såg sig omkring och märkte nu att det var som förut men inte lika mörkt och märkbart varmare men han hade inte hört något i sin egna radio på en stund. Han tänkte att alla nog måste får veta vad som hänt. Han tryckte in sändarknappen.

- " Grind Ett och Två samt Basen från Patrull Ett. Vi har varit i strid med okänd fiende vid fotbollsplanen. De har skjutit pansarskott mot en av byggnaderna som Majoren och en del av byalaget befann sig i. Vi misstänker att ingen i byggnaden överlevde. Helikoptern verkar ha lämnat på grund av skador men egen trupp är kvar i terrängen. slut, kom."
- " Basen uppfattat, kom."
- " Grind Ett uppfattat, kom."
- " Grind Två uppfattat, kom."
- " Från Patrull Ett, var på er vakt. De verkar ha kommit in Norrifrån och kan finnas i den delen av byn. Klart Slut."

Johan vände sig om för att se hur det gick vid den raserade byggnaden. Han öppnade upp jackan för att ventilera lite. Det hade blivit märkbart varmare på bara någon timme.

[Tank]

RPASen for återigen upp i luften och gjorde en lov runt byn för att komma i position. Denna gången kunde piloten koncentrera sig lite mera på flygningen eftersom han hade en annan person bredvid sig som kunde följa det som kamerorna såg på marken. Han tog upp RPASen på ca 200 meter där den skulle vara mer eller mindre osynlig och ohörbar och kunde strax se två olika grupper. En större bakom en byggnad, och en mindre med två personer på samma position som de senast försökt bekämpa pansarskotten med de olyckliga chockgranaterna.

- " Alla Adam från Sjuan, en större grupp vid byggnad 130 meter norr om er. Jag belyser med laser nu."

Erik Adam Åtta som var tätkarl tittade åt det hållet med sin NVG påslagen. Han kunde se laserstrålen som belyste den byggnad som fanns ca 130 meter norr om honom.
- " Erik Adam Åtta bekräftar."

- " Alla Adam från Sjuan, en mindre grupp, förmodat stridspar, på samma position som bekämpades tidigare med chockgranater." RPAS-piloten grimaserade lite när han sagt den meningen.

- " Erik Adam Ett, uppfattat. Slut kom"

- " Erik Adam Sju, Klart slut."

[Tank]

De två teknikern hade nu arbetat med att balansera om länkarna för att få ner effekt på Torna Hällestad - Veberöd.
Båda såg nöjda ut och påbörjade proceduren för att starta upp den igen.
Med ett brummade blev länken aktiv igen och gick nu upp till 85% kapacitet. Kanske hade en del maskiner och elektronik inte klarat den förra återstarten och nu lagt av helt? Eller så var ombalanseringen helt enkelt bra utförd.

Oavsett vilket log de två teknikern återigen mot varandra.

[Tank]

Strömmen var tillbaka och återigen badade fotbollsplanen och gatorna i byn av ljus.

Alla blinkade till men denna gången var man mer beredd.

Plötsligt öppnade en av personerna eld från höjden norr om fotbollsplanen.

Kulorna vem om Johan och han kastade sig i skydd. Han började rulla åt sidan för att komma ut ur vinkel för skytten ett par hundra meter bort men det var långt till skydd där han nu låg en bit in på fotbollsplanen.

Med en väldig knall slutade beskjutningen. Johan tittade upp åt vänster varifrån ljudet kommit ifrån. Där såg han Jussi hundra meter ner på gatan i knästående med sin långhållsbössa riktade norrut. Han gjorde en snabb mantelrörelse och sa:
- " Välkommen till vår by. Här träffas vi om det känns rätt." Och så blinkade han till Johan.

[Tank]

Över stora delar av Skåne hade nu strömmen kommit tillbaka den här ovanligt varma morgonen. Både Lund och Malmö samt de flesta större städer och byar verkade ha kommit igång. Vissa delar hade man dock inte löst men man hade ström till majoriteten av sjukhus och samhällsviktiga anläggningar.
Även Köpenhamn och de delar av Själland som varit utan ström hade nu fått tillbaka ström, men inte från Sverige utan från Norge och andra delar av Europa.

Nu väntade ett långt och svårt återställningsarbete i de städer och byar som hade varit med om den här naturkatastrofen. För det var det som man skulle komma ihåg och vara den delen som gick till historien - Hur ett av världens mest utvecklade länder kunde falla så lång ner i konen av lite kyla och brist på ström.

Vi andra som varit med om de betydligt värre delarna med våld, plundring och kriminalitet kanske även skulle komma ihåg den här tiden som: När mörkret och kylan var din vän...

Slut

[norrlandforeever]

Mycket spännande läsning får hoppas på mera i framtiden.
Tackar tackar får man säga för denna.

[FCR2]

Tack så mycket för novellen. kanon bra