Fiktion: När mörkret och kylan var din vän...

[Tank]

Överfurir Stefan "Stiffe" Olsson gick i täten med Johan bredvid sig på väg genom byn mot Grind ett.
De småtalade lite på vägen fram men framförallt berättade Johan vad som hade hänt i byn den senaste tiden och hur dom hade lagt upp det hela.
När de närmade sig tog han upp sin ficklampa och kontrollerade att det blåa ljuset fungerade.
Lösenordet för den här perioden var: Snusk - Burk. Föregående periods lösen var: Snusk - Gubbe.

När de närmade sig Grind ett´s postställe stannade gruppen i skydd bakom ett hus och Johan tittade runt hörnet mot det huset där Grind ett's post låg och blinkade med sin ficklampa med blått ljus tre gånger.
Från husets balkongdörr kunde han se ett annat blått ljus blinka till två gånger.
Han vände sig om och tecknade framåt till gruppen bakom sig och smög framåt. Gruppen smög fram till ca 6 meter från dörren och då kunde Johan höra inifrån:
- " Lösen!"
Johan svarade:
- " Snusk -"
Svaret kom direkt:
- " Burk! Kom in."

Johan och resten av gruppen smög in i huset och möttes av två personer med var sitt hagelgevär redo som tittade uppmärksamt på dom.
Det var mörkt och kallt inne i huset och de stängde dörren försiktigt bakom sig. En av personerna tände en ficklampa med rött svagt ljus.

Efter en snabb presentation av de som var förde befälet sa Stiffe:
- " Så, berätta vad vi har framför oss."

Jussi som hade bäst koll började berätta.

[Tank]

När Stiffe och hans grupp hade fått veta dom vitala delarna om händelsen framme vid fordonskolonen så förklarade han lite snabbt vad dom tänkte göra och gav order till sin grupp, Johans grupp samt Grind ett´s post.

Stiffe och hans grupp skulle framrycka till fordonskolonen och säkra den med Johans grupp som skydd och Grind ett som täckande skydd.
När det rörde sig framåt hade alla i UndBat-gruppen sina mörkerkikare på hjälmarna påslagna och de smög fram med vapen redo på vägen.

Några meter bakom sig hade de Johans grupp där även några i hans grupp hade mörkerkikare på sina hjälmar. De spanade med vapen redo åt sidorna och framåt när de framrykte på den dåligt plogade vägen ut ur byn.

När båda grupperna kommit fram till fordonskolonen kunde de snabbt konstatera att tre personer levde som fanns på platsen, men de var svårt skadade och skulle förmodligen inte överleva dom närmaste timmarna. Trots det gjorde grupperna vad det kunde för att ge första hjälpen och lindra det lidande som de kunde se att de unga männen kände i snön och kylan långt hemifrån på en plats dom inte ville vara på.

Stiffe rapporterade in vad de hade sett och att de hade tre svårt skadade som behövde medevac snarast från platsen.
Piloten som mottagit meddelandet och vidarebefodrat det hade svarat att dom just nu inte kunde lyfta på grund av ett fel på helikoptern som andrepiloten höll på att undersöka. De hade inte fått med sig någon färdmekaniker då båda som hade kommit med ner från Luleå båda låg kvar på Sturup med Covid och feber.

[Tank]

OT:

Jag har haft lite annat att göra, men det kommer mera.

//Tank

[Omnivore]

Stressa inte. Storyn är för bra för det och den som väntar på något gott...

[FCR2]

Stressa inte. Storyn är för bra för det och den som väntar på något gott...

Instämmer! Väntar med spänning

[Tank]

Från byns andra sida hade nu Arjos lilla grupp sakta smugit sig närmare in i byn och helt undkommit Grindpostens uppmärksamhet.
De hade tagit det lugnt för att inte höras eller synas men också för att inte bli svettiga och börja frysa. Deras svarta hoodies under dunjackorna höll i alla fall överkroppen varm, men de hade alla snart blivit blöta och kalla om sina fötter innanför de nu mera inte så vita Adidas.

Gruppen hade kommit in från byns baksida i förhållande till hur Grind etts position låg, så det var naturligt att ingen tittade åt deras håll nu när det verkade som om alla som var vakna i byn hade sin uppmärksamhet riktad mot helikoptern eller det som hade hänt borta på vägen mot Grind ett.

De hade nu tagit sig upp på en liten höjd så att de kunde överblicka den del av byn som helikoptern hade landat i.

[Tank]

Under tiden hade Stiffes grupp börjat bära och släpa på de som var skadade och de hade kommit fram med den första till en plats en bit från helikoptern. En av hans soldater hade börjat rätta till den torniquet som hade blivit satt för att stoppa blodet från att helt tömmas från kroppsdelen.
Den skadade mannen skrek av smärta när torniqueten drogs åt för att stoppa blodet. Hans smärt- och ångestfyllda skrik kunde höras lång väg.
UndBat-soldaten försökte lugna honom när han sträckte sig efter torniqueten för att ta bort den. UndBat-soldaten tog bort hans händer och höll bort armarna så att den skadade mannen inte skulle kunna slita av sig torniqueten. Hans liv hängde på att den skulle få sitta kvar tills de kunde nå kvalificerad hjälp.

[Tank]

Arjos grupp hörde och såg när de bar in den skadade mannen och kunde höra och se den otäcka händelsen med torniqueten.
En i gruppen sa:
- " Den jävla Nassen torterar honom! Vi tar dom!" Den unga mannen var arg och upprörd och var på väg att rikta sitt vapen mot UndBat-soldaten.
De andra i gruppen visade samma typ av ilska och otålighet. Alla tittade på Arjo.
Arjos blick var kall och han tittade tillbaka på alla med en mörk blick.
- " Chilla! Ser ni inte de tre andra som har gömt sig som vaktar alla?!"
Gruppen tittade runt och plötsligt såg en av dom en gestalt som låg nästan orörlig och kamouflerad en bit från helikoptern riktad bort från helikoptern söderut.
- " Shit bruh! Du har ögon som örnen. Det ligger en snubbe som värsta snipern där borta." Han pekade bort där en UndBat-soldat låg i liggande färdigställning.
Alla tittade ditåt och strax hade alla sett den kamouflera soldaten.
Alla blev märkbart lugnare i både temperament och rörelse.

[Tank]

- " Alla Erik, från Erik Adam Åtta, vi har en förmodat fientlig grupp norr om FAP, klart slut."

En av UndBats soldater som satt uppkrupen mot en postlåda med riktning norrut hade observerat rörelse i riktningen av Arjos grupp.
De hade varit rätt väl dolda fram till händelsen med tourniqueten. Efter det hade några av dom liksom hoppat upp och ned som tydligt röjde deras position. EA8 tog det lugnt och fortsatte observera i den riktningen för att förvisa sig om att det inte fanns andra misstänkta mål inom sitt område innan han tryckte på sändarknappen.

[Kråkfot]

Helt suveränt Tank