https://www.dn.se/varlden/forskarlarm-i ... ller-inte/
"Världens länder och företag räknar med farligt stora mängder negativa utsläpp, enligt en analys av aktuell forskning.
Flera scenarier som FN:s klimatpanel IPCC lyfter fram är inte hållbara, menar forskarna.
– Livsstilsförändringar kommer att bli nödvändiga, säger huvudförfattaren Alexandra Deprez.
För att klara Parisavtalets temperaturmål krävs både utsläppsminskningar och så kallade negativa utsläpp.
Men för en av de metoder som väntas spela störst roll för att skapa negativa utsläpp är potentialen bara en femtedel så stor som många hoppas på, menar en forskargrupp i tidskriften Science.
De varnar för att världens länder och företag räknar med orealistiskt stora mängder negativa utsläpp i framtiden.
– Att genomföra negativa utsläpp i den skalan skulle skapa en osäker livsmedelsförsörjning, hota vattentillgång och mänskliga rättigheter, medföra allvarlig skada på biologisk mångfald och överskrida flera planetära gränser på potentiellt oåterkalleliga sätt, säger huvudförfattaren Alexandra Deprez, som forskar om klimatpolitik vid den franska tankesmedjan IDDRI (Institutet för hållbar utveckling och internationella relationer).
Negativa utsläpp skapas genom att först fånga in koldioxid från atmosfären och sedan lagra denna koldioxid varaktigt i skog och mark.
De negativa utsläppsmetoder som enligt FN:s klimatpanel IPCC har störst potential att fånga in och lagra koldioxid är dels så kallad Bio-CCS eller BECCS, dels trädplantering och restaurering av skogar.
I en rapport från 2022 gjorde IPCC utifrån aktuell forskning en bedömning av hur mycket koldioxid som är tekniskt och ekonomiskt möjligt att återta från atmosfären genom dessa metoder.
Den tekniska potentialen för BECCS anges där till maximalt 11,3 miljarder ton koldioxid årligen och för skogsåtgärder till 10 miljarder ton årligen. Det utgör sammanlagt omkring hälften av världens nuvarande utsläpp av koldioxid.
Men är så stora negativa utsläpp hållbara?
Nej, enligt forskargruppen. De menar att sådana volymer skulle kräva att en landyta motsvarande tre USA – 29 miljoner kvadratkilometer – planteras med träd eller energigrödor. Återtag av koldioxid i den storleksordningen skulle hota matsäkerheten – det vill säga ge en osäker livsmedelsförsörjning – för 300 miljoner människor, enligt forskarna.
Kritiken mot IPCC:s scenarier för negativa utsläpp är inte ny. DN har tidigare uppmärksammat att scenarierna enligt många forskare ger intryck av en bedrägligt stor potential – något som kan skapa en skenbar bild av att branta utsläppsminskningar inte är så brådskande.
Även The Land Gap Report, som undersöker hur mycket mark som ingår i länders klimatlöften, talar för att potentialen överskattas. Enligt den senaste rapporten gör de nationella klimatplanerna från världens länder anspråk på omkring 1 miljard hektar – en yta lika stor som Sydafrika, Indien, Turkiet och EU tillsammans.
Vad som är nytt med analysen i Science är att forskarna försöker kvantifiera hur stora negativa utsläpp som är möjliga utan allvarliga effekter på människor och miljö.
För att fastställa var de hållbara gränserna går har forskarna gått igenom ett stort antal studier från de senaste åren som undersöker de ekologiska, biologiska och sociala effekterna av negativa utsläpp.
De kommer fram till att den globalt hållbara volymen för BECCS bara är omkring en femtedel av den maximala tekniska potential som IPCC återger i 2022 års klimatrapport: 1,3 till 2,8 miljarder ton koldioxid per år.
När det gäller naturbaserade negativa utsläpp, som främst handlar om att plantera träd eller restaurera skogsekosystem, sätter forskarna den hållbara gränsen för negativa utsläpp vid 5,1 miljarder ton koldioxid, varav 3,8 miljarder ton i så fall återtas genom restaureringsåtgärder.
– Ett huvudbudskap i alla de underliggande studier vi har gått igenom är behovet av att minimera förändringen av markanvändning. I klimatforskningen finns ibland en tendens glömma bort att vi parallellt med klimatkrisen även har en kris för biologisk mångfald, säger Alexandra Deprez.
IPCC sammanställer bara aktuell forskning. Varför skulle de överdriva potentialen för negativa utsläpp?
– Vi säger inte att de har överdrivit den tekniska potentialen, men vi menar att de inte har tagit tillräcklig hänsyn till de miljömässiga begränsningarna. Vår förhoppning när IPCC nu inleder arbetet med den sjunde rapportcykeln är att de bättre integrerar effekten på biologisk mångfald. Även om IPCC:s mandat är att adressera klimatförändringarna kan det inte göras i ett vakuum, säger hon.
Mathias Fridahl, som forskar om klimatpolitik vid Linköpings universitet, tror att de flesta forskare håller med om att det övre spannet av negativa utsläpp i IPCC:s scenarier är orealistiskt.
– Övergripande är det här en problematik som modeller av detta slag dras med. De representerar inte biologisk mångfald eller matsäkerhet på ett bra sätt, och ofta inte alls. På det sättet är ambitionen att bidra till samtalet om hållbara gränser mycket bra, även om jag har svårt att avgöra om just denna beräkning av gränserna är rimlig, säger han.
Anders Hansson, som forskar om teknik för koldioxidinfångning vid Linköpings universitet, tycker att analysens kvantifiering tillför tyngd till den forskarkritik som framförts sedan IPCC gav ut sin specialrapport om negativa utsläpp 2018.
– Det är ett konstruktivt förslag på hur man kan räkna och de visar var det är mer rimligt att dra gränserna. Globalt sett går det inte att ha stora mängder Bio-CCS utan att det ger allvarliga konsekvenser för matsäkerhet, vattenförsörjning, biologisk mångfald och social rättvisa, säger han.
Så vad blir konsekvenserna om potentialen för negativa utsläpp måste skrivas ned?
För att klara Parisavtalets temperaturmål måste utsläppen i så fall minska brantare än vad många länder och företag tänker sig i dag.
Det betyder att livsstilsförändringar måste till, menar Alexandra Deprez.
– Vi behöver till exempel minska vår användning av energi, reducera matsvinn och äta mindre animaliska produkter, säger hon.
Även Mathias Fridahl menar att en begränsning av negativa utsläpp tvingar fram ett behov av att ändra vår konsumtion.
– Det handlar om vad vi äter, hur vi transporterar oss och hur vi tänker kring lyx. Kan det finnas lyx på närmare håll än i Thailand eller Mallorca? Måste alla äga en egen bil? Frågor som dessa visar också hur lockande det är att använda negativa utsläpp i modellerna, eftersom man då inte behöver ta i frågorna om överkonsumtion, säger han."
