preppad.se

Jag känner inte något behov av att föra mina gener vidare, att ta något "folkansvar" som en del pratar om. Min partner är från indonesien, så vi kan inte riktigt bidra där tyvärr....

Spelar det kanske roll vilken relation man har till sina föräldrar? Dom som inte vill skaffa barn kanske inte har en lika nära relation till sina föräldrar?

Som någon redan påpekat så har det skett en grundläggande ändring av inriktning av den ursprungliga frågeställningen. Det har mer handlat om huruvida man kan tänka sig tycka om barn eller att direkt känna avsky eller åtm känna betytande avståndstagande från dylika avfällningar. Min ståndpunkt är att alla själv väljer efter egen förmåga. Men man ska ta socialstyrelsens uträkningar med många nypor salt. Dessutom ska man tänka på att om du får barn och sköter dina kort rätt, så har du bundsförvanter som är dig trogna och som ställer upp för dig och familjen. Blod är tjockare än vatten.

Ger väl sig självt, fundera över vad du själv egentligen vill, det går alltid att ordna fram resurser så att dina barn klarar sig även med nollbudget.

Jag vet att det är som att svära i kyrkan att nämna Vikernes här, men jag tycker att han har många vettiga synpunkter kring detta.

Kan man inte skaffa barn på grund av något förhinder så är det ju en sak, men lever man i ett stadigt förhållande sedan länge så tycker jag som Varg, även om jag inte har barn själv.
(Även om man har en partner från något annat land så är det ju samma, VILL ni ha barn så skaffa barn.)