Den perfekta macheten, funderingar...

[rödluvan]

Inledningsvis,
Nu torde det i praktiken vara omöjligt att skapa en enda modell som täcker upp alla behov då många saker hamnar i konflikt för olika krav, tex önskemål om låg vikt kontra önskemål om mer massa, osv.

Men detta är vad jag kommit fram till i skrivandets stund efter att ha testat några köpta modeller samt jämfört med hemsmidda föremål som jag här kommer att försöka att lägga på en sådan nivå att de skall gå att göra med begränsade kunskaper om smide.

Om vi börjar med funktion så har vi logiskt sett, här några huvudkategorier om vi ser den som ett arbetsredskap.

1. Den "klassiska" modellen som främst är tänkt att röja lättare sly med.
Den kan ha ett kortare blad och något tunnare gods, tyngdpunkten bör ligga i bladets främre delar.
(exempel på bra och välfungerande modeller är tex US army modellerna).

Med utdraget blad och något, men inte mycket, tyngre klinga blir den också ett mer mångsidigt arbetsredskap som ofta används i samband med jordbruksarbeten och liknande i andra kulturer. Märk dock att denna modell ofta ej är tänkt att dubblera som yxa för hårt trä i egentlig mening då den som regel har lättare blad, däremot används den ofta till skörd eller bearbetning av mjukare växtslag eller att röja väg eller fält med.

(De tyngre varianterna av denna sorterar jag här under kategori tre, hybridmodeller, åtminstone är den mest användbar om den utformas så om man önskar ett tyngre blad men vill hålla fast vid denna design, skillnaden är då att den har ett rakt blad jämfört med exemplet i tre, man kan då förstora bladets främre del något enligt modell två men behålla en rundad spets med en vass eggpunkt)

2. Modeller som också har funktionen att kunna dubbla som arbetsverktyg, dessa modeller är mer vanliga i varmare länder där man ofta kommer i kontakt med tät vegetation. Denna modell brukar ha en flat spets och är utformad ungefär som en stekspade om förstås vad jag menar.
Den främre sidan på dessa modeller kan antingen till exempel fungera som en improviserad spade, tex vid bygge av temporära fiskdammar och liknande, men har främst funktionen att kunna klämma fast föremål med (man använder i andra kulturer ofta fötterna som komplement till händerna).
Denna modell kan med fördel göras tyngre samt förses med längre blad än föregående, i övrigt samma viktfördelning och basfunktion, den främre delen av bladet fungerar som en skogshuggare yxa där du har betydligt mer kraft än hos modell nummer ett, nackdelen är att det är svårt att hålla den lika vass då den bör ha en flackare slipning om den är tänkt att dubblera som yxa.

Bakre delen av bladet smalnar av till en hlas där man kan ha en skarpare vinkel och därmed större skärpa, denna del av bladet används, där den förekommer, till finare arbeten som tex trä och hornslöjd, skrapa växtfibrer, tillreda fisk och kött, etc.

3. Som ovanstående men med kort och brett blad som ej smalnar av till någon egentlig hals.
Denna modell är mig veterligen ovanligt utanför Nordost Asien idag, men funktionen är mer som ett lättare arbetsredskap som även fungerar som matlagningskniv, köttyxa, etc. Denna modell har ett relativt tungt blad.
Den flata sidorna används till att krossa saker som tex nötter och kryddor, möra kött, etc.

4. Hybridmodeller, som tex Kukri knivar och liknande.
Denna är då en hybrid mellan ett och två, där den främre delen fungerar som huggverktyg men har en vass spets, medan bladets bakre region fungerar som täljredskap att forma trä och läder, etc eller vid matlagning, etc.

Moderna tolkningar brukar vara en hybrid mellan ett och två, dvs en imitation av modell nummer två men med bladets främre del utformat som modell ett, antagligen därför att den säljer lättare här, dock har köpta modeller ofta alldeles för lätt blad, eller en kombination av för lätt blad med felaktig balanspunkt och felaktig slipning hos bladets bakre region och övergång.

Detta är som sagt MIN erfarenhet, sedan kanske andra här tycker annorlunda, jag använder mina främst som allroundredskap utomhus.

Jag planerar att göra fler experiment med Östasiatisk design när jag får igång smedjan mer permanent här längre fram.

[bastard]

sedan är det frågan vilket material med ?

jag gjorde en del förr i olika material
i skolan smidde jag en från en folkafjädring, torrisionsstavarna hadde segt stål, bidde ok
sedan gjorde man av stora kallsågsblad som var jobbiga att slipa men som funkande kanon
bimetallblad, mjuk rygg hårdare vid tänderna

[rödluvan]

I Sydamerika brukar de ju göra dem av gamla bladfjädrar från fordon.
En grej man bör ge akt på är att det kan finnas latenta sprickor i gamla bladfjädrar, men till detta har jag inte haft problem, annat kanske om man önskar göra saker som svärd till live preformance fighting och liknande där det kan vara obra om det flyger metallbitar, men påfrestningarna ju inte desamma för en skogskniv, dessutom hugger man ju som regel från sig och andra när man använder den. Jag har dock aldrig varit med om bladbrott ännu på någon av de jag tillverkat.
(Till mindre knivar kan man räta ut spiralfjädrar, det är ungefär samma stål)

Fjäderstål är ett hyfsat allroundstål, bra då det tål torsionskrafter bra, man kan dock inte räkna med samma styrka om man en gång värmt stålet då det är riktigt svårt att härda det korrekt igen, men det blir tillräckligt bra till detta med vanlig vatten eller oljehärdning (olja är lättare att använda om man är ovan, glöm inte normalisering och anlöpning till rätt temperatur sedan, många anlöper stål till alldeles för hög temperatur, det skall bli böcklingbrunt, men absolut inte blått i detta fall.) tycker jag, vill man ha kvar full styrka bör man kallsmida fjäderstål, jag vet att det är som att svära i kyrkan för en del, men just fjäderstål (och en del andra stålsorter, många kanske inte tror det men det fungerar faktiskt även med många koltsål om man vet vad man håller på med) kan man kallforma efter att det härdats. Det är dock väldigt tids och tålamodskrävande att göra, enklast är nog om man tex har en bit tågräls eller annat man slipar ur en liten fördjupning på, samt ett gammalt skruvstäd i andra änden man kan använda att rikta med på så vis att man ställer klingan i en brant vinkel mot rälsbiten, sedan är det väl bara att rikthamra i typ två dagar över den urslipade järnskålen... En del folk gör dock (eller gjorde åtminstone förr) så i Sydamerika när man vill få fram hårdare yta på föremålen, det går att göra med två stenar men det är ganska svårt, men som sagt kräver det ett extremt tålamod.)

Nackdelen är att det inte går att få lika vasst som kolstål med hög kolhalt.
Skall man göra de optimalt bör men egentligen laminera stålet så att man får ett segare stål på sidorna och ett hårt stål i mitten.
Men jag tänkte mig här litet mer KISS stil så att man är motiverad att fortsätta även om man kanske inte besitter sådana kunskaper, men principen är densamma som för ett knivblad, men man gör en tjockare packe man smider ut sedan om man vill prova. Det kräver dock nästan en slägga att få en bra vällfog på så tjockt material, men en lätt hammare blir vällningsproceduren annars lätt en kamp mot tiden.

Men jag tycker de blir helt ok i helstål och det är ju vad Gauchos använder när bälteskniven inte räcker till, de brukade ju göra sina av gamla knäckta fordpickupfjädrar, så jag antar det är godkänt...

Bimetallblad är utmärkta att kallslipa till knivar av, men man är då låst till den tjocklek bladet har.
Dock kan de bli perfekta fiskeknivar och liknande, eller man delar bladet och får flera mindre knivar.

[bastard]

dom grova kallsågsbladen är ganska tjocka, , ska kolla om jag har kvar något lämpligt och mäta, men 2-2.5mm lite tunnt men ändå funkis

men, numera så är inte slöa kallsågsblad något man kan få gratis, det går knappt att hitta överhuvudtaget

laminerat vore trevligt

funderade lite på metallbandsågarnas blad, funderat på vad man skulle kunna gjort med sådanna, men dom är ju bimetall dom med, kanske vore roligt att prva att välla ihop ett par stycken som ligger omlott, så man får varannan rygg och varannan tand

det sista bara slötänkt...

[rödluvan]

Jag har faktiskt aldrig provat att laminera dessa, men vem vet...

Vid sällsynta tillfällen har jag kommit över runda klingor som haft en djup spricka spricka så att de inte längre går att slipa om, man kan få ut några blad ur en sådan, man kan ju grovrita med en tuschpenna eller göra pappmallar de blad man tänkt om man är osäker så ser man kanske enklare vad max blir man kan få ut, men den räcker ju ledigt till en gäng små skogsknivar att ha i bältet om inte annat.

En grej jag funderat på vad gäller tunnare blad till bygelsågar är att man utöver jakt och fiskeknivar nog skulle kunna experimentera mer med sibiriska "reverserade" täljknivar, dvs en typ av täljkniv med långt blad man använder som en hyvel eller snidarjärn mot sig, man använder denna kniv tex när man tillverkar hybridskidor (som är ett mellanting mellan skidor och snöskor), detaljer till slädar och tältstommar, etc. Men man kan egentligen använda den till vad som när man väl lärt hur den fungerar, denna knivtyp skall egentligen ha ett ganska tunt, lätt fjädrade blad, moderna täljknivar är ofta gjorda motsatt, dvs att man har ett mycket kort blad, "omvända" täljknivar skall ha full längd på bladet så att man får ordentligt stöd i andra änden samt vara saxslipade (dvs endast en egg) så att man kan styra eggen när man skär, ungefär som med ett stämjärn, eller bandkniv (man täljer då alltså med den vinklade sidan av eggen nedåt, annars biter bladet fast, den raka sidan använder man bara om man behöver göra riktskär eller trimma vinklar, etc, men detta ger sig när man börjar få grepp om tekniken och väl lärt vilken sidan av eggen som gör vad).