Men innan dess var jag inte omedveten. Är född på landet med allt vad det innebär. Uteliv, fiske, jakt, trädgårdsland och liknande. Överlevnadshandboken kom in i mitt liv kring tio-elva år. Var omedelbart såld på allt som hade att göra med ätliga växter, trapping, skyddbygge och dylikt. Idag börjar det personliga utebiblioteket vara digert.
Så en viss bakgrund har man ju innan detta började på allvar.
Har runt två dussin-trettio knivar allt som allt.
Tre skålknivar, en krokkniv, två korta täljknivar varav en är egengjord. Set om fyra slaktknivar. Fiskfileare. Bandkniv, späntkniv, stämjärnskniv (fruktansvärt användbara vid projekt). Fällkniven F1, en Casström, en Seved Hjelm-kniv för bushcraft, men lutar åt att sälja nån av dessa. Mina eviga favoriter: Ett x antal Frost, Mora, KJ Eriksson, E Karlsson etc. med de berömda röda träskaften. De flesta begagnade och restaurerade. Underbara trotjänare i många år, bra att ha några i reserv då moderna varianter suger. Lite eljest slaskknivar till diverse mindre nogräknade projekt, typ Hultafors HVK. Ett par enkla fickknivar som roteras i EDC:n beroende på syfte, vanligtvis en gammal go Victorinox med lämpliga funktioner.
Plus ett halvdussin yxor. Varav hälften är restaurerade gamla härkar, för att det är roligt och givande att restaurera. Och min älskade snickaryxa såklart.
Men då är jag också hobby-hantverkare, så det behövs antar jag. Så länge de kommer till faktiskt användning har jag inget emot en diger samling av skärverktyg. Skulle det däremot vara tre dussin bajonetter, stövelknivar, taktiska knivar och machetes skulle mina röda lampor börja blinka.