Innan ni började preppa.

[Daltorpet]

Jag tror att de allra flesta människor någon gång funderat på vad de skulle göra om det utbröt en zombieinvasion, solstorm eller kris.

Jag och mina vänner brukade oftast säga att först skulle vi åka till bolaget-vapenbutiken-affären-jaktstugan där vi sen skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Dvs ett extremt kortsiktigt liv. Men det är ungefär så tankarna gått, eventuellt byta jaktstugan mot någons förälders gård.

Jag har aldrig hört någon säga, jag skulle dra och råna daltorpets granne- bolaget- jaktstugan.

Har ni några reflektioner över det hos folk som inte preppar? Har ni hört att någon skulle råna en specifik prepper? Sen kan man ju absolut höra medans man tar upp potatisen eller slaktar att någon skämtar "Blire kris kommer jag hem till dig"

Tror ni att i ett tidigt skede av en världskatasrof att människor skulle söka sig till preppers eller till mer standardsaker som köpcentrat, mammas gård eller kyrkan? Jag tänker att efter allt lagt sig så absolut att folk rånar preppers men det är nog de som finns kvar? Människor som rånar lär väl råna de flesta tills de behöver råna oavsett?

Hur har era tankar sett ut innan ni började preppa hur en zombieinvasion, solstorm etc etc?

[somvanligt]

Omöjligt att säga. Oavsett hur allt blir så är utgångsläget bättre med resurser (preppad) än utan. Jag ser därför till att ha bättre utgångsläge och sen tänker jag inte så mycket längre.

[maskros]

Tittar vi på Grekland under den ekonomiska kollapsen där i spåren av 2008-2009 så drog unga ut till föräldrar och föräldraföräldrar på landet för att klara sig, de gav sig inte ut på rövarstråt.

För egen del fanns nog inte kollapstankar före 2010 eller så. Jag reflekterade inte över det, det fanns inte i min värld och skulle jag tänkt på det var det nog inte tankar på att ge sig på nån bonde eller annan som har goda resurser.

Ja, jag har hört kommentarerna "Vi kommer till dig om det skiter sig.", förr visste jag inte vad jag skulle svara, idag säger jag "Visst, men tag med egen mat annars är ni inte välkomna.".

Rovpreppers får nog ett hårt liv. Visst kan man lägga sig med sin ghillie och plocka folk en efter en men efter ett tag kommer gårdarnas folk att komma på motmedel. Har man inte skydd kan man ha skyl. Skyl, hundar, motskyttar, onyttiga växter i delar av de hemgjorda konserverna och planerade flyktvägar och bobytraps sätter stopp för dem efter ett tag.

För att svara på det jag uppfattar som huvudfrågan tror jag att de flesta, även jag, hade drabbats av stark förvirring och sökt mig till ICA eller ut på landet till nån 4H-gård eller nåt sånt.

[Protect]

Jag litar inte ett dugg på att inte rovprepping kommer att förekomma så därför finns största delen av lagret inte här utan på ett helt annat ställe där ingen utom jag hittar det eftersom det inte för någon finns någon som helst anledning att komma dit. Skulle någon komma dit så hittar dom det aldrig iallafall.

Det finns många sätt att ordna hemliga lager och jag tror jag har ett av dom bättre då inga vägar leder exakt dit.

[Charlie**]

Jag tror att de flesta är medvetna om sårbarheten men många gör inte så mycket åt det. De som på något sätt preppar, ordnar en sk "krislåda" med lite värmeljus, ficklampa, extrabatterier, plåster och några konserver och är nöjda med det. Få personer bunkrar a la mobförråd med mat, bränslen och förnödenheter för längre och svårare tider. Det finns en psykologisk sanning; "man dömer andra efter sig själv" De flesta tror nog inte att det finns så många människor med större krislager. Detta innebär att det är butiker och andra lagerbyggnader som i första hand blir föremålen för plundring. De som inte preppar själva, vet nog inte hur, eller vart de i övrigt skall leta efter förnödenheter. När det förr eller senare går upp för dem att det finns folk som bunkrat, så kommer det givetvis bli annat ljud i pipan. Frågan blir ju då, Vem är prepper? Hur ser de ut? Hur beter de sig? osv osv Jag såg ett klipp på tuben där Lars Wilderäng sa att man kunde känna igen preppers på armband och sånt? Men nä, det kan man inte. Man kan inte dra några som helst slutsatser om hur man känner igen en prepper.
...Det enda som avslöjar preppern är hans egen lösmynthet!

Sedan en tid tillbaka så håller jag tyst om prepping över lag och nämner inte ett dyft om vad jag har i mitt hem, mitt källarförråd, mitt fritidshus och i jaktkojan. Kommer samtalsämnet upp så brukar jag bara förklara lite svepande om att ett strömavbrott är ingen big deal. -Det är ju bara att ta fram trangiaköket och koka lite kaffe på köksbordet. Ungefär så. Jag är känd i mina umgängeskretsar som killen som klarar upp det flesta situationer och kan ta vara på mig själv, då jag är en äventyrande globetrotter, som rest runt i alla världsdelar samt levt och verkat under väldigt primitiva förhållanden. En stor del av min fritid tillbringas ute i fjäll och skog. Men mina prepperplaner är en välbevaad hemlighet. Förut så hade jag en plan, att jag skulle så ett lite frö hos dem som inte preppar, genom att föra saken på tal men det gör jag inte längre. Jag hamnade i ett samtal om detta med några bekanta och det pratades om en person som tydligen hade gått "all in" på prepping. Man pratade om personen på ett mycket förlöjligande sätt: -Han har två jävla förrådshyllor med konservburkar!!! ...just där, just då, bestämde jag mig för att vara knäppt tyst i fortsättningen. Man kan aldrig avslöja mig som prepper, utifrån hur jag ser ut eller som jag går och står. Jag är en slätrakad klädsnobb med fäbless för putsade skor och välstrukna skjortor och kavajer ...och så skall det förbli ...för ingen skall söka sig till mig i alla fall!

[Protect]

Du har så rätt i detta med att inte outa sig, jag brukar tänka "jaja ni får väl förlöjliga dom som kan tänka själva men kom inte och tro att iallafall jag ska komma till undsättning när det skiter sig och ni vet inget alls om mig". Här finns inget som skvallrar om att det finns nåt alls förrådsställt i min närhet och kliver nån in här när jag är borta och dörren olåst så finns det inget att stjäla ens som är värt det.
Hålla låg profil, vara en vanlig Svensson och aldrig skylta med det man ev. har borde alla preppers köra efter annars kan det lätt bli problem på ett eller annat sätt.

[FCR2]

Som liten (tonåring) mitt i kalla kriget så gick jag hel hjärtat på den info som då fanns tillgänglig.
Genom "om kriget kommer" i telefonkatalogen. Och dom spännande idbrickorna som fanns undan stoppande.

Att sedan också bo på landet gjorde att strömavbrott och fruset vatten inte var ovanligt att råka ut för.

Så naturligtvis anslöt man sig som ungdom till hemvärnet och började förstå mer hur saker hängde ihop.
Fältbagerier, fältslakterier, k-företag, mobförråd i varje skogsdunge. Krigsplacerad dagispersonal mm.
Samhället var förberett.
Mina förberedelser på den tiden bestod av någon konserv och kex som följde med ut i ryggsäcken,
eftersom det stod att man skulle ha med sig mat minst för första dygnet vid mobilisering.
Man behövde ingen direkt planering eftersom försvaret skulle utfodra en.

Minns hur jag läste om när T4 blev nedlagt så slutade man utbilda slakteriplutoner och "folk" tyckte att det var hemskt.
Allt eftersom murarna rasade så blev jag mer och mer desillusionerad. Staten har övergivit oss, typ.
Tog dock ganska lång tid innan jag började "seriöst" pga alla kompisar inkl jag själv räknade med att vara inkallade antingen genom krigsplacering eller hemvärnet. Nu är jag mest trött och bitter. (här är vi positiva)

Nu när jag vet ännu mer om samhällets brist på planering och förberedelser så blir det självklart att vara förberedd.
Man vill väl äta?
Kan inte påminna mig om att jag under den tiden, eller nu för den delen,
har hört något om att plundra eller att man skall samlas på någon särskild plats.
Det enda jag hörde på den tiden var vanligt vädersnack från bönderna, för mycket eller för lite regn mm.
Att klara sig, det hängde mer på vädret och odling, kändes det som.

Nu för tiden så har jag också tyvärr hört den klassiska repliken "om det blir kris kommer jag hem till dig".
Dock är det trevligt att kollegor eller kollegornas fruar börjat förbereda sig lite.
Så dom människorna jag har kring mig, grannar mm, där känns det inte helt hopplöst.
Men jag gör mig inga större illusioner, är väldigt grå, iaf för en besökare i huset.

När jag läser nyheterna och läser rubriksättningar och kommentarer av folk på stan i intervjuer så känns allt nattsvart.
Hur kan så många idioter samlas i journalistbranschen?

Man skall egentligen inte skriva inlägg halvsovande så ni får ta det som det é.

[entropi]

Min första "prepping" var i klass 4-5 på 90-talet. En kompis kom över arméns överlevnadshandbok och vi testade lite olika saker därifrån.
Känner igen hur jag med spänning också läste i telefonkatalogen!
Besvikelsen över hur lite mat det blir kvar på småfågeln vi skjutit med luftgevär (vi visste att det var fel men hade inga egentliga begrepp om vad tjuvjakt var) när vi plockade bort fjädrarna! Haha

Jag hade en ganska naiv inställning om min förmåga och trodde att jag skulle kunna överleva hyfsat i skogen bara för att jag visste hur man gjorde en snara. Men redan då hade jag vad en liten "överlevnads-magväska' som alltid var med om jag fick ut i skogen tex. Idag hade den väl kallats EDC eller nåt annat häftigt
För mig som fått bära kniv i skogen en årskurs 1 var det helt naturligt, men någon gång i mellanstadiet hittade någon unge kniven i min jacka. Det blev ett jävla hallå, med en stark signal från skolan att EDC är inget för mig.
En lång historia kort: jag hade en god början som jag avbröt, sen började jag inte preppa förrän efter finanskrisen 2009-2010 eller något sånt.

Jag har märkt att ju mindre man förstår om ett ämne ju lättare är det att underskatta hur svårt det kan vara att genomföra.
"Jag har fröer, så när krisen kommer odlar jag"
"Jag kan bygga en snara, vad gott med skogshare när jag överlever ute i skogen"
"Jag har ett gevär och massor av patroner, jag tjuvjagar lite vid brunt läge"

Naiva tankar, alla tänkta av mig vid något tillfälle
Kanske är det bättre att nämna dessa tankar för vad de är, förhoppningar!
Kanske är det bättre att tänka vilka kapabiliteter man har under olika förutsättningar?

[vantohal]

Man står sig själv närmast i slutändan. Jag tror (hoppas) att det är ovanligt att människor planerar att generellt stjäla för sin överlevnad, men jag är också ganska säker på att de flesta av oss skulle göra det innan vi svalt ihjäl eller såg våra barn göra det.
Moraliskt är det naturligtvis fel, men måste jag välja mellan dig och mig, så vet jag att jag väljer mig.

Jag brukade ha fantasier om ett liv i vildmarken där jag skulle timmra en stuga till mig och familjen. Jag skulle fiska lax i flanelskjorta under ljusa sommarkvällar och fälla högvilt med pil och båge.
Min fru var vacker i huckle och barnen friska och starka av det rena livet.
Sen kom jag på att det finns 10 miljoner människor bara i Sverige.

[Skymning]

Prepping fanns inte på kartan för något år sedan. Har varit aktiv som ung och var ute i skogen och vandrade. Försökt få ungarna intresserade men det är bara playstation som gäller.

Det får gärna komma hem besökare till oss om det händer något, för vi kommer inte vara hemma. Förstår inte hur människor tänker då de inte kan lägga 300 kr på mat som bara behöver kunna stå och roteras med tiden; lite Felix köttbullar, tonfisk, ris och pasta som du lägger undan för sämre tider, hur svårt ska det vara?

Som ung när jag var ute på landet hos mormor så fanns det alltid mat i skåpen för över en månad, där behövde man inte ens tänka på mat. Växte också upp med morakniv, lärde mig använda den och ser den bara som ett verktyg, inte som ett objekt att dyrka som vissa på såna här forum gör - ni som har mer än 3 knivar är ganska oroväckande.