Inledningsvis skall kanske sägas att jag numera lever i stort sett frikopplad från massmedia som inte är fackinriktad eller liknande och COVID 19 i sig själv inte intresserar mig över huvud taget, annat än normala skyddsåtgärder man bör vidta oavsett (samt så klart att alla resor till staden och annat är inställda såtillvida det inte är mycket viktigt). Så jag har förmodligen missat en heldel av paniken, jag hade inte ens märkt att det var brist på toapapper när det var det heller för jag handlar såpass sällan... Så, nej, jag hänger inte alls med i fårkströmmen.
Nå, var inte det jag skulle säga nu, utan det att om man gör en faktisk analys av läget så ser det ju då ut i grova drag ungefär såhär:
Ris, Här är bulkproduktionen låst till andra länder även om mindre mängder kan odlas i sydeuropa. Ris går således bort eftersom det måste importeras, det har vi följaktligen relativt lite kontroll över.
Kaffe, tja, samma här, vi får helt enkelt dryga ut det med rostad mjölkört, eller vad man nu tycker om från vår inhemska flora om man måste ha sin morgonkaffe rutin.
Pasta var vad jag minns det sista som nämndes där, pasta är ju då i grunden vetemjöl och vatten, köpt pasta är ofta bara vanligt vetemjöl och vatten.
(finare pasta innehåller också durumvete och ägg, (forma en liten vulkan av mjöl och knäck ägget i mitten (eller tillsätt vatten) och arbeta ihop med fingrarna) degen skall vara tillräckligt fast för att gå att kavla ut enkelt, makaroner gör man traditionellt genom att rulla utkavlade degremsor man skurit till med en kökskniv över ett rensat och rengjort halmstrå över knäet så att man får ett rör av deg. Pastan kan torkas över en stolsrygg eller liknande tills den är helt torr, eller kokas färsk och bakas efter behov.)
Vetemjöl framställs således av vete, som gammal månskensbonde kan jag säga att det tar sammanlagt då från tiden när tjälen släppt till den tid på året då frostnätterna börjar sätta in, samt förberedelse tidig vår med beredning av joden, mm.
De områden i Sverige som i dagsläget går att expandera odlingsytorna på är huvudsakligen belägna i Norra delarna av landet, vilket innebär att man endast kan få ut en enda skörd om året och att man bör veta i tid innan så att man kan förbereda i god tid med att ta hem utsäde och andra erforderliga förberedelser enligt ovan.
Svaghet, om man inte har tillräcklig mängd eget utsäde är man låst till inköp av utsäde från externa källor.
Således får man troligen räkna på att ta det i etapper medan det egna förråden av utsäde kan byggas upp hos den som odlar, om man kalkylerar på att kunna avyttra maximal volym, men samtidigt kunna trygga nästa års tillgång på utsäde, samt addera mängden utsäde för planerad expansion.
Vete kan maximalt odlas ett par år på samma yta utan tillförande av konstgödning, om konstgödning och bekämpningsmedel ej tillförs kan arealen som avsätts för spannmåls odling uppgå till maximalt en fjärdedel av den totala odlingsarealen om man vill undvika problem, den kan utökas något, men inte mycket om konstgödning tillförs, man man måste fortfarande rotera odlingsytan så att samma gröda inte återkommer tätare än ca 3 års intervall på en och samma yta om man inte vill använda bekämpningsmedel över huvud taget.
(Potatis måste också den rotationsodlas med samma intervall, dock förbrukar den avsevärt mindre mängd kväve.)
Förutsättningen att detta skall lyckas nationellt är således att det blir lönsamt att återstarta vad vi idag betecknas som "polarjordbruk" dvs jordbruk norr om dalälven, tillsammans med jordbruk belägna i inlandet.
Råg, korn och havre är bättre lämpade att odla norrut än vete, vete är onödigt krävande att odla norrut och betraktades förr som en lyxvara man odlade om man kunde avvara tillräckligt med resurser och klimatet lokalt medgav veteodling.
Råg går ofta att fuska med genom höstplantering, vilket gjorde det möjligt att odla vissa rågsorter mycket långt norrut.
Korn har mycket kortare växtsäsong än vete och råg, men har begränsad användning i modern kosthållning då korn och havre är svårare att baka bröd på, men man kan tex göra tunnbröd och annat på dessa, eller använda dem ihop med andra sädesslag, så är man inte på samma vis beroende av vete.
Vete används egentligen mest som bindemedel i de brödtyper som är moderna idag.
Tveksamt om detta kommer att genomföras, men det skulle i teorin vara fullt möjligt att åtminstone mildra en eventuell kris i tillgång på produkter tillverkade av spannmål.
