Svampplockartråden

[rödluvan]

Stenmurklan brukar följa avverkningar som stått fyra fem år och börjat förmultna, den är rätt kräsen av sig när det gäller matvalet.
Jag hittar ganska ofta här något år efter att markberedning skett, om man vet var och framför allt när man skall leta den då den utöver detta har ett mycket kort tidsfönster både för när den dyker upp och när den kan plockas, missar man dessa båda synkront så finner man den inte. Tyvärr återkommer den som regel inte när detta är över, till skillnad mot kantareller och trumpetsvamp som inte är i närheten lika kräsna. Stenmurkla hittar man absolut inte i högt gräs.

Toppmurkla har jag bara sett en en en enda gång i hela mitt liv, men den är vanligare mot norska gränsen häruppe, den brukar vilja ha mer sandrik mark, nästan ren sand i öppna skogssluttningar. Det är tror jag den enda som inte är giftig.

Det var nog mer död ved i form av fina kvistar förr tror jag, den får varken vara för färsk eller för förmultnad för murklan och den måste ligga ordentligt nedmyllad i jorden, inte halvtorr ovanför, dock är det en av få svampar som trivs på förmultnad barrved.

Det går faktiskt att odla stenmurkla med en specialkompost av gamla tidningar på en sandslänt..

[rödluvan]

Det finns släktingar såsom mönjeskål och liknande som Jänkarna äter, men i Sverige bör man generellt vara försiktig med Sporsäcksvampar då några arter ur andra familjer är rejält giftiga men ser nästan likadana ut här, Stenmurklan innehåller för övrig mycket hög halt av Gyromitrin, man bör alltid förvvälla den minst två, gärna tre gånger och hälla bort vattnet då man inte vet hur nedbrytningsprodukterna av Gyromitrin påverkar kroppen över tid, det kan också orsaka Hydrazinförgifning vid mycket högt intag om de inte förvälls. Kroppen tål för visso låga halter av hydrazin, men riskerna ökar markant vid stigande halt, så jag skulle inte chansa som man gjorde förr.. Hydrazinförgiftning kan leda till ganska allvarliga skador.

Det går bra att torka murklor minst 7 veckor.

[rödluvan]

Jänkarna predikar ofta om detas jädra morel mushroms, mönjeskål och annat, men det är viktigt att komma ihåg att det är direkt farligt att följa deras råd med en del av de arter som finns i norra Europa, det kan leda till döden!

[Björngrillarn]

Jänkarna predikar ofta om detas jädra morel mushroms, mönjeskål och annat, men det är viktigt att komma ihåg att det är direkt farligt att följa deras råd med en del av de arter som finns i norra Europa, det kan leda till döden!

Ett mycket viktigt råd som inte kan upprepas tillräckligt!

Exempelvis anses pepparriskan vara giftig på andra sidan Atlanten, och vissa auktoriteter menar att det mycket väl kan vara så att den geografiska skillnaden har lett till olika utveckling i fråga om ätlighet, även fast de till de yttre är identiska. Här å andra sidan konsumeras den i mängd, särskilt i Finland, och jag har personligen aldrig haft problem efter tio minuters kokning och borthällning av vattnet.

[rödluvan]

Mönjeskål är för visso ätlig efter förvällning, men i Norden finns det minst två helt andra arter som ofta ser väldigt snarlika ut men är giftiga att äta, så här stämmer det tyvärr verkligen inte att den inte går att förväxla med andra svampar.

[rödluvan]

Amerikansk sandmurkla går heller inte på långa vägar att jämföra med till exempel stenmurkla även om de tillhör samma familj, stenmurklan kan som sagt vara dödlig om den tillagas fel, Gyromitrin är även starkt misstänkt att vara cancerogent över tid från ackumulation i kroppen, detta är ännu inte helt utrett. Förr slarvade man ofta med förvällning, vilket man kan komma undan med för specifikt sandmurkla och mindre mängd av stenmurkla, men idag vet vi att även den kan innehålla ganska mycket Gyromitrin även om det inte är i närheten lika stor mängd som för stenmurkla. Vi vet också att giftet från stenmurklan inte helt försvinner ur kroppen som man trodde förr, utan att det kan stanna kvar restprodukter i många år.

[rödluvan]

Jänkarna predikar ofta om detas jädra morel mushroms, mönjeskål och annat, men det är viktigt att komma ihåg att det är direkt farligt att följa deras råd med en del av de arter som finns i norra Europa, det kan leda till döden!

Ett mycket viktigt råd som inte kan upprepas tillräckligt!

Exempelvis anses pepparriskan vara giftig på andra sidan Atlanten, och vissa auktoriteter menar att det mycket väl kan vara så att den geografiska skillnaden har lett till olika utveckling i fråga om ätlighet, även fast de till de yttre är identiska. Här å andra sidan konsumeras den i mängd, särskilt i Finland, och jag har personligen aldrig haft problem efter tio minuters kokning och borthällning av vattnet.

Så kan ju mycket väl vara fallet, jag vet inte, men om vi ser till djur och växtlivet så är det ju helt klart så, till exempel Vapiti hjort (som skiljer sig ganska avsevärt från Kronhjort), i vattnet Kanadensarnas Muskees och Pikerells, mm. De är nästan men inte riktigt gäddor längre, nu 25 000 år senare...

[EN brun böna]

Jänkarna predikar ofta om detas jädra morel mushroms, mönjeskål och annat, men det är viktigt att komma ihåg att det är direkt farligt att följa deras råd med en del av de arter som finns i norra Europa, det kan leda till döden!

Det var ju nu under hösten några fall av svampförgiftning här i sverige. Då var det invandrare som plockat svamp som de misstog för en svamp som var ätlig i deras hemland men den de plockat här i sverige var dödligt giftig. Tror det handlade om någon av våra flugsvampar.

[rödluvan]

Det finns en svamp som kallas "kejsarsvamp" som är mycket populär i Sydeuropa (jag vet inte om den finns i Asien också, kanske?), tydligen kan den förväxlas med röd flugsvamp (jag tycker personligen inte att de är speciellt lika då den inte har de klassiska vita prickarna och har en annan krona, men tydligen är det så...).

Annars är ju klassikern att folk plockar vit och lömsk flugsvamp i tron att det är någon art av champinjoner...
Detta är tyvärr mycket vanligt och det finns inget botemedel mot vit och lömsk flugsvamp, förgiftning av dessa kan leda till organsvikt och död även i liten mängd.

Champinjoner måste man alltid noga kontrollera en och en, det räcker att en enda vit eller lömsk flugsvamp följer med för att det skall räcka att döda flera vuxna människor och man märker heller inget innan det är för sent.

Personligen har jag aldrig brytt mig om champinjoner då de dels sällan växer såhär långt norrut annat än på vissa fläckar, dels krymper de ihop i stekpannan till nästan ingenting, men de är så klart mycket bättre än de man köper.

Kasta alla svampar som inte har bruna skivor och kolla "strumpan" på dem så att den inte har detta!

[EN brun böna]

1 gång på 30 år har jag sett vit flugsvamp i mitt närområde. Och jag plockar champinjoner och lagar till. Ett bra och säkert sett att skilja på flugsvampen och champinjonen är att ta av foten och lägga hatten på ett vitt papper, om det blir lite synliga ränder efter skivorna i ljust brunt så är det sporer som är brunfärgade=champinjon, men om det inte syns ränder efter skivorna=vita sporer=vit flugsvamp, om man då lägger över den hatten på ett mörkt papper så blir det vita ränder efter sporerna.
champinjonen kan ha väldigt ljusa skivor under nästan lite rosaaktiga eller man kallar det köttfärgade i svampböckerna, skivorna blir mörkare och mörkare efter hur svampen mognar.