Tjärved- fritt förfogande eller ekologisk hörnsten?

[Ursus]

Jag har funderat en del,

Tjärved/gadd/töre är som bekant en fantastisk resurs för skogsmannen när det kommer till att smälla upp en brasa.

Samtidigt existerar av gammal hävd denna idé att tjärved inte under några omständigheter får skördas och eldas, eftersom den fyller en "viktig ekologisk roll" och huserar allt från mikroorganismer till insekter.

Tack vare goda kontakter bland mindre nogräknade skogsägare har jag haft möjlighet genom åren att med yxa banka upp ett antal kådrika vedstycken, allt från gamla brandstubbar till självdöda stortallar... och jag måste säga att det har väckt skepsis rörande den heliga kon om tjärvedens ekologiska värde.

Faktum är att ren tjärved tycks mig oerhört steril. Ju kådigare desto mindre liv. I de brandstubbar som vi har i mängd häruppe blir man kletig av att röra vid ett nyöppnat stycke gadd, men inte en insektsgång eller ett av bakterier stycke nedbrutet trä finns att hitta.

Så jag vill utmana denna gamla norm, och bjuder in forumets medlemmar till verbal batalj. Finns det alls vetenskapligt bevis på denna ekologiska signifikans? För när jag googlar på såväl svenska som engelska så hittar jag noll, undantag någon skogsägare som repeterar den gamla harangen om att tjärved är viktig för insekter etc etc etc.

Jag är väl medveten om att det finns grader av tjärved. Givetvis är en död kapitaltall ett tillhåll för såväl insekter som fåglar, och särskilt om den tippar och ruttnar eller hackas upp av spillkråkan, men har svårt att se hur en kådstinkande, steril stubbe eller en stenhård rotvälta kan vara en livgivare. Kåda är såväl antibakteriellt som antimikrobiellt till att börja med.

Om vi talar om ekologiskt signifikans dock, så borde vi låta aspar drabbas av asptickor till större grad. Där har livgivare! Kärnveden kan vara så mjuk att du kan bryta den med bara händer...

Fight me!

[mango]

Tyvärr inget att tjafsa med dig om. Visste inte ens att tjärstubbar var no no, trots skogsvistelse under hela livet!

[Ursus]

Tyvärr inget att tjafsa med dig om. Visste inte ens att tjärstubbar var no no, trots skogsvistelse under hela livet!

Hmm. Högst oklart om detta är ironi, onykterhet, eller ett (dåligt) försök till humor.

Ytterst berikande svar, dock. Imponerad.

[Strix]

Tjärvedens ekologiska värde bör vara ringa men den är ingalunda föremål för allemansrättsliga spekulationer. Vill bra ha det sagt att i min skog får endast tjärstubbar brytas med mitt tillstånd, det gäller nog för de flesta privata skogsägare.

[bastard]

miljötalibaner i farten igen ...

ofta gjorde man ju sin egen tjärved, genom att preparera ett lämpligt träd så den blev kådrik

finns ett naturskyddsområde med sådanna trän , hm, kommer inte ihåg var jag kollade på dom, någonstans åt boråshållet till kanske för en 20 år sedan

[Charlie**]

Samtidigt existerar av gammal hävd denna idé att tjärved inte under några omständigheter får skördas och eldas, eftersom den fyller en "viktig ekologisk roll" och huserar allt från mikroorganismer till insekter.

Det finnes inte någon sund skogsägare som anser att gamla tjärstubbar har något värde, annat än att lägga en vid passet där man sitter och myseldar några dagar under jakten sep -okt. De som av någon anledning, tycker att dessa stubbar är ekologiskt värdefulla, sitter oftast på ett kontor på Länsstyrelsen eller i en partilokal på Södermalm. Tjärvedstubben kan förvisso vara ett par hundra år gammal och vittna om en skogsbrand, vars rykte du kan läsa om i en handskriven fastighetshandling i en dammig källare på något av våra landsarkiv. I övrigt så har den ingen historisk, ekologisk eller ekonomisk betydelse. Som du själv beskriver, så är stubbens feta väldoftande inre, en relativt steril miljö. Det är ved som är impregnerat och konserverat av tallens egna terpentiner. Dessa terpentiner är inte nyttiga för någon kuse eller organism. Tidens tand gnager därför väldigt saka på dessa stubbar. Precis som allt annat på denna jord så är även terpentiner förgängliga. Dessa dunstar så småningom och efterhand de dunstar, så angriper kusar och organismer veden och den murknar som allt annan ved. Dessa kusar och organismer är de samma som finns i vilket annat träslag som helst, som finns i skogen. De väljer en gran- eller björkstubbe i stället pga arbetsmiljöskäl.
Tjärved har inget speciellt högt enerigvärde, annat än att den är lättantändlig och därför lämpad att använda som tände för en värmande brasa i skogen. Tjärved lämnar ingen värmande glödbädd efter sig då den brunnit ut. Tjärved är därför inte lämpad för te x grillning eller annan matlagning. Alla pannor, kastruller och korvbitar blir bara täckta av ett tjockt lager av sot.
Tjärved skall inte eldas i kaminer, spisar, kakelugnar eller pannor. På sin höjd även här som tände. Sotaren som gör kontrollen (var tredje år eller nåt?)kommer vid en första ögonblicks bedömning att märka detta och kommer därför kommer att ge dig en åtutning. Dels för att kanalerna sotar igen och risken för sotbrand ökar avsevärt och dels för att sotarens egna arbetsmiljö och hälsa påverkas negativt(precis som för kusarna) Han måste även arbeta en längre stund för att fixa dina rökkanaler, vilket du kommer att upptäcka då du ser fakturan månaden senare.
Tjärved skall heller inte tas in för att förvaras inomhus. Den torrare och varmare luften inomhus gör att terpentinerna dunstar snabbare. Den underbara doften du har i förrådet kommer därför sakta men säkert försvinna och din fina tändved kommer sedan inte att vara bättre än någon annan ved. Låt tjärved stubben var kvar utomhus, gärna där den står. Memorera vart den finns eller märk ut den på kartan, så att du har en fin fetvedstubbe, att yxa några bitar i från vid behov när du befinner dig i närheten. Men för Guds skull ha inte dålig samvete för att något andligt skogsväsen placerade denna tillgång i ditt ögonfång. Den är skogen gåva till den som behöver den.
Elda och mys!

[Strix]

Samtidigt existerar av gammal hävd denna idé att tjärved inte under några omständigheter får skördas och eldas, eftersom den fyller en "viktig ekologisk roll" och huserar allt från mikroorganismer till insekter.

Det finnes inte någon sund skogsägare som anser att gamla tjärstubbar har något värde, annat än att lägga en vid passet där man sitter och myseldar några dagar under jakten sep -okt.

Tjärved har inget speciellt högt enerigvärde, annat än att den är lättantändlig och därför lämpad att använda som tände för en värmande brasa i skogen.

Elda och mys!

Riktigt!
Tillockmed skogsstyrelsen visar hur tjärstubbar kan användas.

Men tjärstubben tillhör INTE allemansrätten. Det står inte var och en fritt att bryta tjärstubbar.

Jag mötte en riktig hardcore survivalist här hemma för ett par år sedan, alla de rätta markörerna. Fin yxa och tacticool ryggsäck.

Han släpade på en tjärstubbe som han "hittat" i skogen. I min skog!
Han var öppen med att han skulle sälja den och han trodde det var som med lingon och kantareller, bara att plocka.

[rödluvan]

Vem tusan köper tjärstubbar?

[bastard]

stadsfolk som ska ha tändved

[Protect]

Tjärvedens ekologiska värde bör vara ringa men den är ingalunda föremål för allemansrättsliga spekulationer. Vill bra ha det sagt att i min skog får endast tjärstubbar brytas med mitt tillstånd, det gäller nog för de flesta privata skogsägare.

Men då måste du hitta den som bryter en tjärstubbe också, jag kan lova att jag skulle kunna plocka den mitt framför ögonen på dig utan att du skulle märka ett dugg ty jag tillhör skogens väsen och finns överallt och ingenstans, är vän med skogens djur och försvinner spårlöst om det behövs. Iallafall påstår mina grannar det och efter 40 år här så borde dom veta.