Hjälp att skaffa BOL bort från överlevnadsvägrande familj?

[Katastrofprediktor]

Vart kan en person som vill preppa, men lider av familjemedlemmar som inte ens vill överleva en kollaps, vända sig för att få tillgång till ett eget ställe att preppa på? Om man knappt har några pengar, finns det sådan preppinghjälp med boplats att få ändå, till exempel med möjlighet att betala av genom att dela med sig av lösningar på tekniska problem som man har tänkt ut istället för pengar?

[Björngrillarn]

Hur ser dessa familjeförhållanden ut? Om du är omyndig finns det inte mycket du kan göra åt saken utan att det potentiellt blir ett rymningsärende med socialen inkopplat och en massa annat.

Utöver det: Det låter lite vådligt. Du är villig att försätta dig i beroendeställning hos en annan person för något som kanske inte ens kommer att ske - en plan som kan få konsekvenser långt innan SHTF etc. inträffar.

Vilka scenarion ser du som så pass överhängande att du inte har tid att bygga eget kapital, samt vilka hinder finns för byggande av eget kapital? Så länge du har råd med hyra finns gårdshus och mindre bostäder att hyra lantligt.

[Katastrofprediktor]

Hur ser dessa familjeförhållanden ut? Om du är omyndig finns det inte mycket du kan göra åt saken utan att det potentiellt blir ett rymningsärende med socialen inkopplat och en massa annat.

Utöver det: Det låter lite vådligt. Du är villig att försätta dig i beroendeställning hos en annan person för något som kanske inte ens kommer att ske - en plan som kan få konsekvenser långt innan SHTF etc. inträffar.

Vilka scenarion ser du som så pass överhängande att du inte har tid att bygga eget kapital, samt vilka hinder finns för byggande av eget kapital? Så länge du har råd med hyra finns gårdshus och mindre bostäder att hyra lantligt.

Jag är myndig, men bor med förälder eller föräldrar. Av anledningar jag inte vill avslöja av forumanonymitetsskäl kan jag knappast få jobb i dagens Sverige, och troligen inte i andra länder heller med tanke på hur likriktade arbetsmarknadernas krav är över (stora delar av) världen. Så någon hyra i pengar har jag inte råd med. Att vänta på att jag skulle bygga ett kapital av pengar i ett samhälle som liknar dagens, det vore att vänta på något som aldrig kan hända.

Vådligt? Att bo som jag bor nu är redan en beroendeställning till förälder eller föräldrar som ständigt är på mig med krav på att göra nonsenssysslor så att de kan slappa och konsumera underhållning, så i det avseendet har jag inget att förlora. Be mig inte att vända mig till någon socialtjänst eller liknande, för något i juridisk mening olagligt gör de inte mot mig, och dessutom har jag inte tid att vänta på något så långrandigt som svenska byråkratiska institutioner.

Exakt vad jag ser som överhängande vill jag inte avslöja, återigen med anledning av anonymiteten på forumet, utöver att det har med någon form av pågående exponentiella processer i samhället som leder till total systemohållbarhet att göra och inte slumpmässiga utifrånhändelser. Exponentiella processer accelererar som bekant extremt mot slutet. Finns det några konkreta tips som svar på trådens fråga, istället för en massa "varför gör du inte något annat istället"?

[Kardinal]

det bästa du kan göra är:
1. Utbilda dig till nåt som genererar inkomst och gärna ger dig bättre förståelse för världen, exempelvis civilekonom, jurist, statsvetare, psykolog etc. Ett annat spår är nåt som gör dig bättre förberedd att hantera en kris eller ger kunskap som är attraktiv för andra i kris, som läkare, jordbrukare eller specialförbandsoperatör. I brist på det, lär dig en färdighet som programmering eller starta e-handel. Kan man inte få ett jobb (vilket jag förvisso har svårt att se), kan man alltid skapa ett eget jobb.
2. Skaffa ett jobb som betalar bra eller genererar förutsättningar för självhushåll. Advokat inom M.A (Mergers & Acquisitions) ger mycket klirr i kassan, storbonde ger dig omfattande resurser som odlingsmark, boskap och jordbruksmaskiner, egenföretagare varulager och andra resurser.
3. Lyssna inte på alla som tror att världen går under imorgon av någon av tusentals livsfarliga hot som lurar bara en nattvila bort. Det mesta ordnar sig.
4. Hitta andra som har förmåga att bidra till en gemenskap av människor som vill hjälpas åt i kris.

Jag ska vara helt ärlig, och kanske lite orättvis. Såhär tolkar jag din text, utan att känna till dina unika förutsättningar.
a) du talar illa om ditt eget kött och blod och är villig att lämna dessa till vargarna för att ni har olika åsikter. Relationer och familj är viktigare än vattendunkar och värmeljus. Vårda dem.
b) Det kan ju vara så att din taktik för att närma sig frågan är dålig, och att dina argument haltar. Det är svårt att snacka "kollaps" med människor, börja med en veckas beredskap och öka succesivt. Nästa vecka kommer nya foldern "om krisen eller kriget kommer". Den är en bra utgångspunkt för att prata om dessa frågor. Din otålighet tyder på låg ålder, eller omognad om du så vill.
c) Du vill få tillgång till någon annans ställe men har inga resurser att bidra med? Det låter som att ditt bidrag är magert och ingen kommer vilja ha en främmande människa utan resurser eller konkreta färdigheter i sin närhet när fekalierna spritts för vinden. För mig låter det som att du vill att andra ska hjälpa dig, men kan ge mycket lite tillbaks. Att "tänka ut lösningar på tekniska problem" låter varken förtroendegivande eller värdefullt om du inte kan stoltsera med omfattande formell kompetens och erfarenhet.

Med mina förutfattade meningar som utgångspunkt, arbeta för att förbättra dina egna förutsättningar enligt 1-4 ovan. Nästan alla vi har en gång varit "oduglig" ur ett preppingperspektiv, men utvecklats. Dagen du är värdefull för andra kommer du också ha egen förmåga att hantera en kri. Du kommer vakna upp en dag och inse att du har ett ställe att preppa på, ekonomisk stabilitet, vänner som delar din inställning - och förhoppningsvis en tacksam familj som du lyckades påverka till att bli mer resilienta.

Var i riket bor du? Kanske finns preppers i din närhet som kan coacha dig i rätt riktning.

[Katastrofprediktor]

det bästa du kan göra är:
1. Utbilda dig till nåt som genererar inkomst och gärna ger dig bättre förståelse för världen, exempelvis civilekonom, jurist, statsvetare, psykolog etc. Ett annat spår är nåt som gör dig bättre förberedd att hantera en kris eller ger kunskap som är attraktiv för andra i kris, som läkare, jordbrukare eller specialförbandsoperatör. I brist på det, lär dig en färdighet som programmering eller starta e-handel. Kan man inte få ett jobb (vilket jag förvisso har svårt att se), kan man alltid skapa ett eget jobb.
2. Skaffa ett jobb som betalar bra eller genererar förutsättningar för självhushåll. Advokat inom M.A (Mergers & Acquisitions) ger mycket klirr i kassan, storbonde ger dig omfattande resurser som odlingsmark, boskap och jordbruksmaskiner, egenföretagare varulager och andra resurser.
3. Lyssna inte på alla som tror att världen går under imorgon av någon av tusentals livsfarliga hot som lurar bara en nattvila bort. Det mesta ordnar sig.
4. Hitta andra som har förmåga att bidra till en gemenskap av människor som vill hjälpas åt i kris.

Jag ska vara helt ärlig, och kanske lite orättvis. Såhär tolkar jag din text, utan att känna till dina unika förutsättningar.
a) du talar illa om ditt eget kött och blod och är villig att lämna dessa till vargarna för att ni har olika åsikter. Relationer och familj är viktigare än vattendunkar och värmeljus. Vårda dem.
b) Det kan ju vara så att din taktik för att närma sig frågan är dålig, och att dina argument haltar. Det är svårt att snacka "kollaps" med människor, börja med en veckas beredskap och öka succesivt. Nästa vecka kommer nya foldern "om krisen eller kriget kommer". Den är en bra utgångspunkt för att prata om dessa frågor. Din otålighet tyder på låg ålder, eller omognad om du så vill.
c) Du vill få tillgång till någon annans ställe men har inga resurser att bidra med? Det låter som att ditt bidrag är magert och ingen kommer vilja ha en främmande människa utan resurser eller konkreta färdigheter i sin närhet när fekalierna spritts för vinden. För mig låter det som att du vill att andra ska hjälpa dig, men kan ge mycket lite tillbaks. Att "tänka ut lösningar på tekniska problem" låter varken förtroendegivande eller värdefullt om du inte kan stoltsera med omfattande formell kompetens och erfarenhet.

Med mina förutfattade meningar som utgångspunkt, arbeta för att förbättra dina egna förutsättningar enligt 1-4 ovan. Nästan alla vi har en gång varit "oduglig" ur ett preppingperspektiv, men utvecklats. Dagen du är värdefull för andra kommer du också ha egen förmåga att hantera en kri. Du kommer vakna upp en dag och inse att du har ett ställe att preppa på, ekonomisk stabilitet, vänner som delar din inställning - och förhoppningsvis en tacksam familj som du lyckades påverka till att bli mer resilienta.

Var i riket bor du? Kanske finns preppers i din närhet som kan coacha dig i rätt riktning.

Det finns inte tid för sådana formella utbildningar, och jag räknas av arbetsmarknaden som oanställningsbar. Att skapa ett eget jobb utan att redan ha ett kapital i pengar går knappast i dagens samhälle, i varje fall inte ett jobb som man får betalt i form av pengar för. Varför jag räknas som oanställningsbar vill jag inte avslöja av anonymitetsskäl, men bara lägg ner allt tjafs om att jag skulle skaffa ett penningkapital. Det går ändå inte.

Dock har jag läst en mängd böcker i en mängd olika ämnen och provat en del själv, i den mån jag inte stoppas av förälders eller föräldrars tjat om "var försiktig med huset" med gott resultat. Just genom att inte lägga all tid på en specialiserad utbildning har jag haft tid att läsa mig till mer mångsidiga kunskaper.

Den nära förestående kollapsen jag förutsäger handlar inte om diverse hot från slumpmässiga håll, och är inget som det pratas speciellt mycket om i media. Det är en exponentiell process i samhället som jag har räknat ut kommer att leda till systemsammanbrott inom kort, i kraft av min förmåga att förstå konsekvenserna av att exponentiella processer accelererar och inte utvecklas i jämn takt. Exakt vilken eller vilka egenskaper i samhället det gäller vill jag inte avslöja av anonymitetsskäl på forumet.

Det är inte bara en skillnad i åsikter mellan mig och min familj, och det handlar inte om ordval. De är direkt fientliga till allt vad planer för något annat än underhållningskonsumtion heter, och deras reaktion på när någon blir agiterad att vägra prata "för att det är stressande och känns otrevligt" tyder knappast på att de skulle kunna vara fungerande samarbetspartners under stressen vid en riktig situation på liv och död. Jag önskar att jag hade en familj som inte reagerade så, en familj med hopp. Den familj jag förbannats med rabblar varje HR-floskel företagen vräker ur sig som papegojor, hela deras sätt att reagera är som en Cordycepssvamp av profit stickande ut ur deras huvuden. En myrstack som överger just sina Cordycepssjuka medlemmar räddar de medlemmar som går att rädda, det handlar inte om att inte bry sig om relationer utan om att skilja på relationer med hopp och relationer utan hopp.

Jag undrar om det finns någon form av preppingorganisation med en verksamhet för att hjälpa personer som hindras av ovilliga familjemedlemmar att hitta någonstans att preppa? Det behöver inte vara en enskild person som släpper in mig i sin bostad, utan jag skulle faktiskt under en period föredra något mer avsides. Där kan jag utveckla tekniska färdigheter utan föräldrar som lägger sig i vad jag mekar med, så att jag hinner skaffa mig färdigheter värda att dela med sig av innan själva kollapsen sker. Efter en kollaps kommer det ändå inte att gå att hitta papper på formella utbildningar.

Vilka vänner jag har respektive har haft vill jag av anonymitetsskäl inte avslöja, och jag har under flera års tid märkt att mina nuvarande familjemedlemmar är bortom hopp. Jag hade hopp om dem när jag var yngre, men när jag märkte hur de reagerade sinade hoppet för att till slut försvinna helt.

Jag bor inte i Norrland. Mer specifikt än så vill jag inte avslöja mig. Och varför anta att jag skulle bo på någons mark? Jag hade kunnat tänka mig att exempelvis bo på en båt, om jag får hjälp med flyttning av saker och ut ur tjafset om var jag bokför mig.

[Björngrillarn]

Hur ser dessa familjeförhållanden ut? Om du är omyndig finns det inte mycket du kan göra åt saken utan att det potentiellt blir ett rymningsärende med socialen inkopplat och en massa annat.

Utöver det: Det låter lite vådligt. Du är villig att försätta dig i beroendeställning hos en annan person för något som kanske inte ens kommer att ske - en plan som kan få konsekvenser långt innan SHTF etc. inträffar.

Vilka scenarion ser du som så pass överhängande att du inte har tid att bygga eget kapital, samt vilka hinder finns för byggande av eget kapital? Så länge du har råd med hyra finns gårdshus och mindre bostäder att hyra lantligt.

Jag är myndig, men bor med förälder eller föräldrar. Av anledningar jag inte vill avslöja av forumanonymitetsskäl kan jag knappast få jobb i dagens Sverige, och troligen inte i andra länder heller med tanke på hur likriktade arbetsmarknadernas krav är över (stora delar av) världen. Så någon hyra i pengar har jag inte råd med. Att vänta på att jag skulle bygga ett kapital av pengar i ett samhälle som liknar dagens, det vore att vänta på något som aldrig kan hända.

Vådligt? Att bo som jag bor nu är redan en beroendeställning till förälder eller föräldrar som ständigt är på mig med krav på att göra nonsenssysslor så att de kan slappa och konsumera underhållning, så i det avseendet har jag inget att förlora. Be mig inte att vända mig till någon socialtjänst eller liknande, för något i juridisk mening olagligt gör de inte mot mig, och dessutom har jag inte tid att vänta på något så långrandigt som svenska byråkratiska institutioner.

Exakt vad jag ser som överhängande vill jag inte avslöja, återigen med anledning av anonymiteten på forumet, utöver att det har med någon form av pågående exponentiella processer i samhället som leder till total systemohållbarhet att göra och inte slumpmässiga utifrånhändelser. Exponentiella processer accelererar som bekant extremt mot slutet. Finns det några konkreta tips som svar på trådens fråga, istället för en massa "varför gör du inte något annat istället"?

Du begär "konkreta tips, istället för en massa 'varför gör du inte något annat istället'?", men lämnar knappt en detalj om ditt predikament? Du gör det onekligen svårt, och tyvärr lite för aggressivt i ton för min smak, men jag låter det flyga. Du är frustrerad, det kan spilla ut på andra - men jag kan ta det. Så, detta är väl det mest konkreta tips jag kan ge:

Just prepping lär väl vara svårt att snäva sig in på; jag tror likt Kardinal att det kan vara svårt att sälja in sig till en preppinggrupp (om sådana ens existerar i offentlig form) utan egna resurser - särskilt de monetära. Däremot kan jag tänka mig att det ännu finns kollektiv av personer som lever enklare livsstilar - anarkister, "hippies", och de som är mer spirituellt lagda/New Age-rörelser, typ Rainbow Family - men det sistnämnda kräver nog ideologisk övertygelse för att orka med. Jag är inte tillräckligt bevandrad i dessa svängar för att mer exakt kunna peka på organisationer eller länka till sidor, men om du exempelvis är lagd åt vänsterhållet borde du i mer politiska eller breda forum kunna få svar på var kollektiv eller självhushållningsgrupperingar håller hus. Testa gärna Reddit, kanske även alternativ.nu.

Ett annat alternativ är möjligtvis i det frikyrkliga med lite mer millenarianistisk inställning, men det kräver också övertygelse för att palla med i längden. Hur bra man än är på att fejka intresse för att få fördelar av sådan organisation så krävs det religiöst arbete i form av riter; är man inte troende så blir det bara ett ändlöst tjafs och spelande.

Med allt det sagt, och med omtanke om dig: Så farligt är det inte att öppna sig för främlingar på internet. Jag tror inte att din situation är fullt så unik som du själv känner; särskilt Gen Z och efterkommande är rövknullade till döds av systemet och mången är de som tyvärr måste leva och med föräldrar i vuxen ålder och kommer att behöva göra det för en lång tid framöver. Vid behov kan du säkert kontakta mods för radering av inlägg, om du vill säkra bakåt. Jag tar gärna del av dina förutsägelser och vill i den mån jag kan bidra med feedback kring din livssituation och komma med eventuella råd!

[xsive]

Det finns inga gratisluncher!
Att klassificera sig själv som icke anställningsbar innebär tyvärr oftast också att man inte inger förtroende som en person att lita på
eller någon som bidrar mer än dom kostar.
Det finns dom som tyvärr av fysiska orsaker inte kan se fram emot att enkelt kunna bryta sig loss och försörja sig utan stöd.
Fysiska eller psykiska handikapp tex. Om så är fallet har du mitt medlidande.

Du har aldrig blivit förbannad med den familj du har och som fött upp dig till den person du är idag.
Att man har andra åsikter än sina föräldrar är väl mer regel än undantag. Särskilt om föräldrarna var lite äldre när dom fick dig.
Har man inte skaffat sig förutsättningar att stå på egna ben under den tid föräldrarna stöttat så har man oftast ingen annan än sig själv att skylla. Föräldrarna vill dig mer väl än 99,99% av personerna utanför familjen. Glöm aldrig det.
Väljer föräldrar att konsumera sig genom livet så är det deras val.

Unga och arga har många varit. Verkligheten har dock oftast kommit ikapp ändå. Kan helt enkelt inte vara en arg Greta utan välbeställda föräldrar.
Står du inte ut hemma så lämna, du är ju myndig, men gör det inte före du har en plan baserad på vad du kan försörja dig på.
Ingen annan kommer göra det för dig om ni inte minst har blodsband.

Önskar jag kunde ge dig andra råd men tyvärr har du förhoppningar jag inte tror kan uppfyllas.
Du kan ju söka dig till kollektiv för att komma hemifrån men räkna med att du kommer få slita för det.

[Marie]

Om man inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande (man är inte anställningsbar på svenska) på grund av sjukdomar. (både fysiska och psykiska)
Så kan man via sin läkare ansöka om sjukpension.. (sjukersättning) och där med få en egen inkomst.

Om du är myndig över 18år och inte går i skolan så ska du ha rätt till Socialbidrag. (dock försöker alltid kommunerna att neka så att föräldrarna ska stå för det)

Du kan läsa om det här
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-oc ... gl02so648/

[Katastrofprediktor]

Det finns inga gratisluncher!
Att klassificera sig själv som icke anställningsbar innebär tyvärr oftast också att man inte inger förtroende som en person att lita på
eller någon som bidrar mer än dom kostar.
Det finns dom som tyvärr av fysiska orsaker inte kan se fram emot att enkelt kunna bryta sig loss och försörja sig utan stöd.
Fysiska eller psykiska handikapp tex. Om så är fallet har du mitt medlidande.

Du har aldrig blivit förbannad med den familj du har och som fött upp dig till den person du är idag.
Att man har andra åsikter än sina föräldrar är väl mer regel än undantag. Särskilt om föräldrarna var lite äldre när dom fick dig.
Har man inte skaffat sig förutsättningar att stå på egna ben under den tid föräldrarna stöttat så har man oftast ingen annan än sig själv att skylla. Föräldrarna vill dig mer väl än 99,99% av personerna utanför familjen. Glöm aldrig det.
Väljer föräldrar att konsumera sig genom livet så är det deras val.

Unga och arga har många varit. Verkligheten har dock oftast kommit ikapp ändå. Kan helt enkelt inte vara en arg Greta utan välbeställda föräldrar.
Står du inte ut hemma så lämna, du är ju myndig, men gör det inte före du har en plan baserad på vad du kan försörja dig på.
Ingen annan kommer göra det för dig om ni inte minst har blodsband.

Önskar jag kunde ge dig andra råd men tyvärr har du förhoppningar jag inte tror kan uppfyllas.
Du kan ju söka dig till kollektiv för att komma hemifrån men räkna med att du kommer få slita för det.

Vad företagen ser som anställningsbart och vad som är användbart arbete som fyller en postapokalyptisk funktion är två helt skilda ting. Företagen styrs av specialister som parasiterar på en infrastruktur de inte kan fungera utan, och kapitalistzombies som sätter likhetstecken mellan att tjäna pengar i dagens penningekonomi och arbetsförmåga kommer inte att duga till att organisera någon postapokalyptisk överlevnad i en värld utan pengar. Jag kan utföra arbeten jag har läst mig till i olika böcker alldeles utmärkt, det är bara det att företagen inte vill ha mig. Jag letar efter riktiga preppers som ser värdet i det egentliga arbetet och inte i företagens bild av det.

Det är inte en åldersfråga gällande mina föräldrar. Förälder eller föräldrar i mitt fall pratar som något ur ett nutida företagsforum, i jämförelse med det föredrar jag faktiskt att läsa gamla böcker från långt innan jag var född. Problemet med mina föräldrar är inte att de har gamla värderingar, utan att de (icke)-tänker som dagens företags marknadsföringsavdelningar. Hela ditt upprepande av samma vägg av påståenden om att pengar skulle vara ett mått på förmåga visar att du inte har något att bidra med.

Idioter som (icke)-tänker som företagare finns i alla ekonomiska lager, de enas inte av hur mycket pengar de har utan av sin oförmåga att förstå att det finns andra mått på funktion än pengar. Det handlar alltså inte om huruvida förälder eller föräldrar i mitt fall är rika eller fattiga. De inte bara "konsumerar sig genom livet", de saknar totalt insikt i att det finns något annat mål än underhållningsupplevelser. Det är inte något så bagatellartat som du tror.

[Katastrofprediktor]

Om man inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande (man är inte anställningsbar på svenska) på grund av sjukdomar. (både fysiska och psykiska)
Så kan man via sin läkare ansöka om sjukpension.. (sjukersättning) och där med få en egen inkomst.

Om du är myndig över 18år och inte går i skolan så ska du ha rätt till Socialbidrag. (dock försöker alltid kommunerna att neka så att föräldrarna ska stå för det)

Du kan läsa om det här
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-oc ... gl02so648/

Jag kan utföra arbeten, dock inte på det sätt företagen vill. Mitt arbete är fullt användbart i varje postapokalyptisk situation utan företag. Och jag har inte tid att gå genom byråkratin för att skaffa en bostad utanför mina föräldrars kontroll.