Kakelugnstillverkaren uppger för dagens modell att den är ämnad för 60 till 80 kvadratmeter och har en effekt om ~35 kWh med en verkningsgrad om 74% (detta kunde indikera att de än idag kommer med roster av traditionell modell, tillverkarens CE-certifikat gäller hursomhelst mellanstor eldstad och är tydligen inte modellspecifik).
Tittar man på Tiileris egen produktion (företaget gör allehanda tegelprodukter och inte enbart eldstäder) så anges verkningsgraden i många fall till 77-87% för modeller som är försedda med Tiileris roster. Tanken med det är alltså att begränsa primärluften och att istället fördela luften som tas underifrån rostret i högre grad till uppvärmd sekundärluft. Från förr har jag i köket en värmeackumulerande vedspis i täljsten som väger cirka 900 kg från finländska Nunnauuni (dess effekt anges till 33-37 kWh). Deras system för ren förbränning kallas för "Gyllene rostret" och är i mångt och mycket en mer graciös lösning men finns inte att köpa i lösvikt likt Tiileris variant och kräver eldstad anpassad för detta. Där har man visserligen mer kontroll iom. ett reglage där man får öppna eller strypa direkttillförsel undertill (öppet i början då man startar brasan och stängt i mitten av eldningsförloppet samt då man sätter i mera trän [då styrs mera av luften som sekundärluft], öppet igen mot slutet då bara glödbädd kvarstår och man inte ska elda mera).
Jag även tidigare eldat på korrekt sätt med torr ved och brukar då ha en mindre "startsats" som travas liggande, då denna övergår i glödbädd så har jag lagt in stående vedträn eller vad som finns tillhanda. Det gamla rostret var eventuellt ett hemmabygge med grova springor och ofta trillade glödbitar ner och bildade en första glödbädd nere i asklådan vilket bidrog till föruppvärmd tilluft. Detta i kombinatin med bra drag gav bra förbränning av rökgaserna och momentant höga temperaturer. Jag brukade sluta elda då kaklen upptill på kakelugnen blir för heta att vidröra vilket jag har haft som indikator att den värmeackumulerande eldstaden är maximalt uppvärmd (yttemperatur om ~60°C). Nu är det betydligt mindre "kräm" i eldens förlopp, har lite svårt att beskriva i ord men med det nya rostret så beter sig elden mera som i vedspisen, lågorna är mer orangeaktiga och man kan se då härden och rostren är uppvärmda hur turbulent sekundärluft gör att syre "slipper till" överallt. Jag har inte gjort några vetenskapliga test men okulärt så kommer det inte ens vit rök ur skorstenen, bara luftdallringar. Nu tycks det som om elden brinner nertill mildare så luckorna blir inte lika heta som tidigare men på det hela blir nog "bränsleekonomin" bättre och allt blir mera jämnvarmt (det går åt mindre ved), tidigare blev eldstaden som hetast ungefär där var rökkananalerna förgrenar sig åt bägge håll medan nu blir den jämnhet, även ordentligt varm nertill på sidorna (för att ha åstadkommit det förr skulle jag nog ha varit tvungen att tokelda). Tiileris roster är modulärt, jag tog två bottenroster och fyra sidoroster för min eldstad. Luftkanalen från asklådan är ungefär stor som en liggande tegelsten med kanter runtom ungefär som smala sidan av en tegelsten, för att få sekundärluft att komma till på sidan (hela vitsen med det snedställda rostren) så svetsade jag ihop en bottenram av ~10mm armeringsjärn som fick "fötter" undertill förr att ytterligare höja upp det hela.
Jag är nöjd och kan rekommendera detta, gissar att K-rauta i Sverige även säljer detta. Vitsordet blir 5/5 konservfyllda prepperbunkrar
Ur ett prepperperspektiv kan man utöver miljöfördelarna med grannar som inte borde kunna gnälla över småpartiklar i luften mer effektiv förbränning (= mindre mängd ved för samma mängd uppvärmning), mindre synlig rök så man man elda obemärkt även dagtid (kalla vinterdagar lär väl nog något gå att upptäcka men torde i alla fall kunna minimera okulär observation). Vill man inte köpa och har tid att mecka kan man förvisso säkert svetsa ihop något som gör samma sak. Vid min BOL är bastun tyvärr försedd med en eländig bastuugn där eldstaden är dåligt utformad, ingen skillnad hur man försöker elda med torr ved och reglerar spjäll & tilluft så får man inte ordentlig förbränning till stånd -> i bästa fall vitaktig rök, oftast mörk rök som luktar surt -> eldning kan upptäckas på lång väg. Den ska jag modifiera med att ta hål i rostret och svetsa ihop järnrör eller dylikt som får förse elden med mer sekundärluft.
PS En variant för att förbättra förbränningen (speciellt i ex. traditionell kakelugn eller rörspis som inte har roster undertill) är vågrostret vilket jag dock inte själv testat.
Enda tänkbara nackdelen är att eldandet tar lite längre med detta roster, speciellt glödbädden hålls längre igång med detta.