Alltid med:
spolarvätska, motorolja, säkringar & reservlampor, batteriladdare, startkablar
extra varningstriangel (så man får varnat i bägge riktningar), saftblandare
icke-elastisk bogserlina 6m
D/LR20 maglite ficklampa med orange trafikkon att trä över
varselvästar
regnkläder i varselfärg
regnkåpa
yxa & kniv
röda korsets första förbandväska för fordon
bilnödficklampa med inbyggd fönsterhammare
svenska försvarets KLAS fältspade med löst snöblad
Enkom för denna färd:
3 liter vatten (utöver dricksflaskor för färden)
0,6 liters Kelly Kettle med näver och plock från vedbodsgolvet inuti
sommarsovsäckar åt alla resenärer
Bilade hemåt en sen kväll i finländska Lappland (lika sparsamt med bilar den tiden på dygnet som i Norrland) med personbil då frun fick sladd och hela ekipaget for i motsatt dike. En par centimeter snö hade fallit och temperaturen var vid detta tillfälle omkring -8°C. Relativt milt kom vi ner på botten av vägrenen även om återväxten i baksätet vaknade. Efter en första koll att alla var oskadda blev det till att stiga ut och söka efter ficklampa och varselväst som jag hittade efter visst besvär då lastutrymmet var fyllt till bristningsgränsen. Medans jag rotade där bak kom en paketbil från motsatt riktning och stannade, värre synliga skador hade inte vår bil men hade väldigt lång väg hem så var välkommet att få erbjudande om att bogsera upp på vägen igen. Började rota i en låda där den permanenta utrustningen finns och kunde till min förvåning konstatera att bogserlinan fattades(!). Då kom jag ihåg att just ja, använde den tidigare i höstas för att dra en konstruktion och lämnat den i garaget på tork då det regnat vid tillfället

Nåväl, den hjälpsamme samariten hade i sin bil en kort elastisk en och detta kombinerat med ett grovt spännband fick upp bilen. Färden hem var däremot påfrestande då hjulinställningen var åt skogen så pga detta och halkan så ville bakvagnen vinklas in mot vägen och nosen mot diket, fick krypa fram i 50 km/h i närmare 10 mil innan det blev nattkvarter (inte så kul att ha långtradare bakom en som väntade på att kunna köra om en). Trodde det skulle fås hjälp av verkstad där men icke då det inte var en vardag, inte heller på vägen hem. Blev lättare då det längre söderut töade och det gick att köra rätt så normalt. Väl hemma visade sig vid verkstad att ett stag blivit snett så inget värre utöver plåtskador som uppkom i närkontakt med trädstam. Hade förstås kunna gå mycket värre.
Lärdomar av detta: kontrollera alltid även den permanenta utrustningen ( = lita inte på att den är i skick) och ha gärna dubbla bogserlinor utifall att man hamnar längre ner på vägrenen, enbart en lina troligen för kort, även om man ska över en snövall som vägplogen åstadkommit. Nu blev det närmast mycket besvär, någon riktig nödsituation var det inte och hade vi behövt vänta länge på bärgningsbil eller dylikt så hade det blivit till att koka upp vatten för att få moralhöjande åt hela sällskapet.